Läs senare

Tältar av tradition

AvslutDet handlar om att ge barnen minnen och att avsluta förskoletiden på ett tydligt sätt. Det säger Lotta Bäckström som i 30 år har tältat med varje grupp barn som ska vidare till skolan.

Tältar av tradition
Klurigt, trots en tältutflykt varje juni månad i nästan 30 år. Lotta Bäckström och Lili Björklund får ta sig en rejäl funderare innan de får alla pinnar och tältduk­ar rätt... Foto: Maria Eilertsen

Det råder förväntan i hallen på Tuvans förskola i Härnösand. Gretel, Klara, Hugo och Knut håller på att sätta på sig skorna. De har just ätit lunch tillsammans med alla de yngre kompisarna. Ett rejält skrovmål med ugnspotatis och köttfärsbiff. Knut säger att han åt fyra portioner. Men ska man ut på tältäventyr behöver man grunda ordentligt. Nu är de fyra sexåringarna spralliga och skrattiga. För som de har väntat på denna dag.

Jag tänker att det är viktigt att som förskola skapa minnen för barnen.

I nästan 30 år har personalen här åkt i väg på tältäventyr på hemlig ort med barn i den grupp som ska gå vidare till förskoleklass och skolans värld till hösten. De yngre kompisarna får inte veta så mycket mer. Men de ser de äldre ge sig av, med tunga ryggsäckar. Förra veckan satt årets gäng och skrev sina packningslistor. Plitade noga och länge, efter förlaga från de vuxna för dem som själva ännu inte behärskar bokstäver. Ficklampa. Kudde. Gosedjur. Tandborste. Och annat viktigt.

– Jag har hört att de fick kinderägg till frukost förra året, säger Gretel förtjust.

– Ja, vi ska också få äta godis! Jag har väntat på att vi ska tälta i hundra miljoner dagar, myser Knut.

Förskollärare Lotta Bäckström, som gjort denna tur tillsammans med barn under ett dygn varje juni månad sedan hon började här 1992, har hämtat det sista från köket och frågar om alla har varit på toaletten. De har en bit framför sig i bil för att komma till det där hemliga stället.

– Och så måste vi vara säkra på att alla ni barn har med er regnkläder, de har lovat ge oss regn i dag, säger hon och går igenom sexåringarnas hyllor i hallen för att kontrollera att ingenting är kvarglömt.

… men efter många skratt står tältet tillslut där, som en mysig koja. Foto: Maria Eilertsen

Kollegan Lili Björklund kommer efter. Hon ska också med. Kvar på förskolan finns en extra styrka inringda föräldrar som fyller upp för att hjälpa de kvarvarande i personalen att få eftermiddagen att gå runt. För Tuvans förskola är ett föräldrakooperativ.

– Det är klart att det skulle vara svårt att få ihop det här på en kommunal förskola. Men vi har än så länge haft stort föräldraengagemang kring att den här utflykten är så viktig för barnen, föräldrarna tar ledigt från jobbet och ställer upp. Vi har lyckats lösa bemanningen så att tältningen gått att genomföra varje år, säger Lotta Bäckström.

Nu sitter alla sexåringarna tryggt fastspända på medhavda egna bilstolar i Lotta Bäckströms och Lili Björklunds privata bilar. Vi far norrut och passerar Höga kusten-bron som tornar över fjärden och vidare en bit längs kustbergen. I bilen berättar Lotta Bäckström att hon egentligen, rent personligen, inte tycker särskilt mycket om att tälta. Men att se glädjen hos barnen överskuggar allt.

– Dessutom är det ett dygn när vi får exklusiv tid med våra sexåringar alldeles innan de lämnar förskolans värld. I vardagen är det så mycket som händer, här är det vi två pedagoger och denna lilla barngrupp. Vi gör det där lilla extra för att fira att det är festligt. Fiskar, köper godis, myser med sagor i tältet. Jag tänker att det är viktigt att som förskola skapa minnen för barnen.

Tältäventyret är en del i en mångårig avslutningsceremoni på Tuvans förskola. Det ger viktig exklusiv tid med de avslutande barnen, tycker Lotta Bäckström. Foto: Maria Eilertsen

Hon berättar att Tuvan ända från starten på 80-talet har haft en friluftsprofil. Förskolan ligger nära hav och skog och barnen är vana vid alltifrån att sitta runt eldstad och murikka i väntan på utelunch eller att åka på längdskidutflykter när snön ligger tjock.

– Tältningen föddes ur det, att vi tyckte att det passade som avslutning på vår profil och vårt sätt att jobba, förklarar Lotta Bäckström.

Hon berättar att verksamheten har kvar flera andra mångåriga traditioner. Att hon och kollegorna resonerar att det skapar trygghet och tydlighet för barnen.

– Vi har till exempel alltid en ”återvändardag” till småbarnsavdelningen för mellanbarnsgruppen.

När de har gått på 3–5-årsavdelningen ett tag gör de återbesök, pratar minnen tillsammans och får en tavla med lite foton från sin tid där, förklarar Lotta Bäckström. Det är ett slags ceremoni som personalen gör trots att förskolan är liten och hus­erar i en gammal privatbostadsvilla i två våningar, där de två avdelningarna hela tiden möts på gården och där alla känner alla.

– Och vi jobbar i gemensamma terminslånga teman, som ett sätt att lyfta intressen hos barnen och arbeta utifrån läroplanens mål. Vid varje temaavslut har vi vernissage och utställning. Att rama in barnens alster, belysa det på ett snyggt sätt och visa upp det för nära och kära, gör att barnen upplever att det finns värde i det de har skapat.

Lili Björklund i bilen framför svänger av E4:an, in på en skogsväg. Lotta Bäckström kollar gps:n och nickar.

– Jo, men här är det, säger hon.

Vi är i Ullånger i närheten av Skuleberget och den stora Skuleskogen. Det är mytomspunna områden. Förr i tiden trodde människor att skogen var full av troll och andra väsen och förbipasserade var extra rädda för att råka ut för rövare här. Vi kör in på en liten skogscamping i närheten av något som kallas just Rövarbyn, ett till visst del hemmabyggt lekland utomhus .

– Här finns lite spännande aktiviter för barnen. Och det är bra att vara på en camping, då finns toalett, vatten och värmestuga om det skulle behövas, konstaterar Lili Björklund.

Hon och kollegan packar ur bilarna medan barnen rusar runt i närheten så fort de fått säkerhetsbältena uppknäppta. Lotta Bäckström berättar att hon under alla dessa år aldrig varit med om att någon blivit ledsen och längtat hem, trots att det för en del barn är första gången de sover borta. Och alla som går sin sista tid på förskolan har velat följa med.

– Barnen är ju så oerhört trygga både med varandra och med oss förskollärare. De har laddat så länge, är väl förberedda. Och när vi är iväg händer det ju spännande saker hela tiden, de hinner nog inte tänka på sina föräldrar. När vi väl går och lägger oss är de så utmattade av alla upplevelser att de brukar somna direkt.

Snart skolbarn. Men först leker årets sexårsgäng loss i Rövarbyn som ligger i kanten av den stora Skuleskogen. Foto: Maria Eilertsen

Men visst, konstaterar Lotta Bäckström och Lili Björklund, själva sover de inte alltid jättemycket under tältnatten.

– Vi vill ju såklart ha koll på barnen, ligger tätt ihop och det är ben och armar överallt, skrattar Lili Björklund.

Nu är det dags att sätta upp tältet, lika bra att få det gjort direkt så att det står på plats sedan. Lotta Bäckström ropar på barnen som kommer på ett nix. Ivriga sexårshänder vill gärna hjälpa till, de trycker ner tältpinnar och håller i tältdukar. Förskolan har köpt in ett nytt tält i år och det tar en stund att klura ut hur alla delar hänger ihop. Men så rätt som det är, efter många skratt och funderingar, står det där som en mysig koja. Barnen invigs i regeln att inga skor ska vara i tältet och kryper in och rullar ut sina sovsäckar. Så, nu vet alla hur de ska sova.

– Dags för gofika! säger Lili Björklund glatt och plockar fram en brun konditori­påse ur bilens bagage. I morse hann hon svänga förbi och köpa färska kanelbullar och wienerbröd. Och det finns saft och kaffetermos också. För är det fest så är det.

– Å, vilket gott mellanmål! Inte alls som fil och macka, konstaterar Gretel.

Och snart sitter det lilla gänget i värmestugan och smaskar medan regnet smattrar mot rutorna. Det stora äventyret och den där värdefulla tiden av exklusivitet har börjat. Dags för reporter och fotograf att lämna gänget ensamma med varandra.

Rösta

Hur tänker ni kring giftfritt i verksamheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin