Läs senare

Titta närmare på leken

20 Apr 2010

Måste man leka med barnen? Kan man lära av lek? Finns det förbjudna lekar? Att ställa och fundera över frågor som dessa kan visa vilket lekklimat du har i din förskola. Eller som det beskrivs i boken Barnet och leken: den syn vi har på barnens lek och tillvaro påverkar hur vi bemöter dem.
        Journalisten Gabriella Eklund har skrivit boken med syftet att den ska inspirera. Eftersom varje kapitels rubrik är formulerad som en fråga är det lätt att få igång tankar kring vad man själv tycker. Hur skulle jag svara? Efter varje kapitel följer också ett antal diskussions- och reflektionsfrågor att använda sig av i arbetslaget – mycket användbart. Den största behållningen av Barnet och leken är att mina egna värderingar och förhållningssätt till lek får arbeta. Man tar med sig frågor och funderar över dem vid olika tillfällen.
        Antagligen skulle alla pedagoger skriva under på att lek och lärande går hand i hand. Fast samtidigt har vi åsikter och värderingar om vad lek är och hur den ska vara. Kanske glömmer vi ibland att se vad barnen hade för avsikt eller mål med sin lek när vi tar plats i den och ibland styr den för mycket. Fast enligt Anette Emilsson, som har skrivit en avhandling om det önskvärda barnet, vilken Eklund skriver om i boken, är de tillfällen som ofta möjliggör att barn lär sig när de har roligt tillsammans med vuxna. Tillfällen som är spontana, inte alltid planerade, pedagogiska situationer. Man ska ta vara på det som bara sker, när man får tid med ett eller några barn, och utan att det är andra aktiviteter som styr.

För barn är leken något naturligt, det dagen går ut på och något som återspeglar livet och lärandet. Eklund skriver: ”Lek är på låtsas. Det är ’som om’. Konsten att låtsas, konsten att föreställa sig något man inte ser, är viktig för att kunna ta in kunskap. För precis så gör man när man lär sig.” I URs tv-serie Leka livet, som har en slags samexistens med boken, diskuterar lekforskaren professor Birgitta Knutsdotter Olofsson frågan om att ifall lek är på låtsas så är allt möjligt och allt är tillåtet – men är det så? Alla har vi väl diskuterat ämnet vapen, som är något vi ofta förbjuder. Det som vi vuxna vill förmedla är goda värderingar om hur man ska vara mot andra och då ingår inte att skjuta människor. Men då är ju inte allt tillåtet i lek fast den är på låtsas. Som Eklund menar, är det ju då ändå vuxenvärlden som styr och vi närmar oss inte barnens perspektiv.
        Enligt Birgitta Knutsdotter Olofsson är ömsesidighet, samvaro och turtagning de sociala regler som skapar harmoni i leken. Men om man väljer att leka ensam, använder man sig av de sociala reglerna då? Det är skillnad på att välja att leka själv, att inte få vara med och leka eller att inte veta hur man ska göra när man vill vara med. Ett av programmen i Leka livet som boken hänvisar till handlar om ”lek som oroar”. I programmet menar psykologen Margareta Öhman att som pedagog måste man vara beredd att gå in i lek och vara närvarande i leken och granska den. Varför ser leken ut som den gör? Som vuxen behöver man kunna granska sig själv i lek, vad gör jag? Och våga diskutera sitt eget förhållningssätt.
         Gabriella Eklunds bok ställer tänkvärda frågor och för resonemang som är intressanta att följa. Men framförallt får den igång dina egna tankar och hjälper dig och ditt arbetslag att se på, och använda, leken mer konstruktivt.

Rösta

Vad har du gett för nyhetslöfte?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin