Ingår i temat
Barnsyn då och nu
Läs senare

Tre röster om barns rättigheter

Fredrik Malmberg, barnombudsman:

”Barnsynen vilar på två principer.”

Foto: Ester SorriBarnombudsmannen är en statlig myndighet med uppdrag att bevaka att barnkonventionen följs. Vi ringde upp Barnombudsmannen Fredrik Malmberg för att lyssna till vad han har att säga om barnsyn.

– Det är en av grundbultarna i vårt arbete och vi utgår från den barnsyn som genomsyrar hela barnkonventionen. Förenklat kan man säga att den vilar på två principer. Dels handlar det om att se barnet som en egen individ med egna självständiga tankar, känslor och åsikter som måste få komma till tals och bli lyssnade till. Den andra aspekten handlar om att barn inte är fysiskt och psykiskt färdigutvecklade och därför be-­

höver särskilt skydd och omsorg av vuxna. Ibland får vi höra att dessa två principer inte är förenliga. Jag tänker precis tvärtom. Om man inte lyssnar till barn och unga och tar in vad de vill ha och behöver, då kan man heller inte ge rätt skydd och omsorg. 
 

Lars H Gustafsson, barnläkare:

”Förskolepersonal är barfota-barnombudsmän.”

Foto: Magnus AronssonUnder många år har Lars H Gutafsson tillsammans med barnrättsorganisationer varit en av dem som arbetat för att barnkonventionen ska bli svensk lag, och inte som i dag enbart vara vägledande. I mars i år föreslog den statliga Barnrättsutredningen att en sådan lag ska träda i kraft den 1 januari 2018. Vi frågade vad han tror att det kommer att göra för skillnad, i praktiken.

– Det handlar mer om vad vi gör av att den blir lag, än att den blir det. För rent praktiskt ska barnkonventionen redan i dag alltid vara vägledande, det har Sverige förbundit sig till. Skillnaden skulle bli det juridiska, att domstolarna i sina beslut tar mer hänsyn till konventionen. Men jag ser detta tillfälle som väldigt viktigt för alla oss som jobbar för barns rättigheter. Vi måste ta tillfället i akt när detta är på agendan och väcka barnperspektivet i allt.

Jag och många med mig är dock bekymrade över hur det ska gå ihop med exempelvis att Sverige har antagit lagen om tillfälliga uppehållstillstånd och inte verkar för familjeåterförening. Detta är att bryta mot en av grundbultarna i barnkonventionen och det har också FN:s barn­rättskommitté starkt kritiserat. Det gäller att fortsätta kämpa i dessa frågor, även om det ibland blåser motvind. Som jag ser det är förskolepersonal barfota-barnombudsmän. Det är viktigt att de är väl insatta i barnkonventionen och även i de allmänna kommentarerna där man får hjälp att förstå hur skrivningarna ska tolkas. Det kan ge väldigt bra argument gentemot huvudmän. Jag tänker att förskolepersonal ofta är för tåliga, ingen annan yrkesgrupp har så stor insyn i barns situation i samhället. Den kunskap­en behöver lyftas, bland annat till politiker som ofta är långt från denna verklighet. Men jag tänker också att det går att göra massor på golvet, rent praktiskt i den dagliga verksamheten med barnkonventionen som stöd.

 
Martina Lundström, verksamhetsutvecklare:

”Vi behöver se barnen som medmänniskor, i alla situationer.”

Foto: Robert BlombäckMartina Lundström har lång yrkesbakgrund som förskollärare och har nyligen släppt boken Det synliga barnet – barns perspektiv i kvalitetsarbete. I den ägnar hon ett helt kapitel åt just barnsyn och hon tycker att utmaningarna börjar redan på lärosätena.

– De har ett stort jobb i att synliggöra att barnsyn faktiskt är något föränderligt och något man behöver reflektera kring hela tiden. När jag själv läste till förskol­lärare hade jag inställningen att det finns en sann barnsyn. Så är det ju inte. Det är något som både den enskilda och hela arbetslaget behöver jobba med hela tiden, genom hela yrkeslivet.

Jag tänker att organiserad reflektion är nödvändig för att få syn på den egna barnsynen i olika situationer. Jag kan ju ha en barnsyn när jag är tillsammans med barnen i ateljén, men praktisera en helt annan vid matbordet. Och för att få syn på det behöver man göra pedagogiska dokumentationer. Fallgropen många hamnar i, är att reflektionen över dokumentationen fokuserar på barnet. Den behöver även synliggöra pedagogen.

Det här kan vara riktigt svårt, ibland behöver man förändra hela sitt tänkande. När man reflekterar över pedagogens handlingar fokuserar reflektionen inte på produktion, och det är en utmaning. Det betyder att man inte kan förvänta sig att en timmes reflektion automatiskt ska leda till att man får en färdig idé om något nytt som ska göras i verksamheten. Istället har du förhoppningsvis fått syn på vilken barnsyn som avspeglas i ditt eget eller dina kollegors handlingar. Här har chefen en jätteviktig roll i att ta ställning till vilken barnsyn som ska dominera på förskolan. Och kollegor emellan är det väldigt viktigt att skilja på person och profession. Det handlar i grund och botten om huruvida vi ser oss som ställ­företrädande föräldrar eller om vi går in i rollen med ett lärandeuppdrag. Jag tänker också att vi behöver se barnen som medmänniskor, i alla situationer. Att de är som vilka individer som helst. Och när man är bland medmänniskor vill man ju inte att någon ska känna sig otrygg, nedtryckt eller illa behandlad. Att i tanken byta ut barnet mot en vuxen och reflektera kring om du hade handlat på samma vis, brukar vara effektivt. I min bok tar jag till exempel upp en situation från en förskola där jag observerar hur tre yngre barn sitter och ritar efter att de nyligen vaknat efter vilan. Två av dem ska hämtas tidigt och förskolan har som rutin att alltid byta blöja innan. En pedagog går fram till ett av barnen, tar kritan ur barnets hand utan att förklara varför, lyfter upp det och säger ”nu ska vi byta blöja”. Så hade man inte gjort med en vuxen, gått in i en aktivitet och ryckt pennan ur handen på någon.

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin