Läs senare

Utbildningen som räddar liv

Ett hopprep om halsen och det hänger på sekunderna. Om förskolepersonalen kan HLR – hjärt- och lungräddning – ökar chansen att klara av sådana kritiska situationer. Därför får numera all förskolepersonal i Sundsvalls kommun utbildning i HLR.

28 Jan 2011

Flickan hängde livlös i en rutschkana. Hennes ansikte var blått och runt hennes hals satt ett hopprep hårt fast.

Strax därpå låg flickan på marken och fick både hjärtkompression och inblåsning. När ambulansen kom andades hon igen och två dagar senare var hon utskriven från sjukhuset.

Lena Sjöberg, som arbetar som barnskötare, ser fortfarande tagen ut när hon berättar om händelsen, fast det är mer än sex år sedan den inträffade på en förskola strax söder om Sundsvall. Den där aprileftermiddagen hade hon just varit inne och hämtat en jacka åt ett barn när hon hörde en kollegas förtvivlade rop: Kom och hjälp!

Vid flickan fanns också en mamma, som, precis som Lena Sjöberg hade gått en utbildning i barn-HLR. När flickan befriats från hopprepet satte de två i gång med livräddningen.

Lena Sjöberg var en av de första förskoleanställda i Sundsvall som hade fått möjlighet att lära sig barn-HLR och hade redan haft användning av vissa delar, som hur man gör då ett barn sätter i halsen. Riktig livräddning hade hon förstås hoppats slippa. Men när det blev skarpt läge fanns kunskaperna där.

–Man behövde inte fundera, säger hon, och visar med armen hur hon föste undan en liten pojke som stod i vägen för henne när hon skulle göra mun-mot-mun-metoden.

Efteråt fick hon och de andra som varit med stöd och debriefing. Hon minns också att de fick komma och hälsa på flickan på sjukhuset.

–Det kändes viktigt att få träffa både henne och föräldrarna.

I dag har alla Sundsvalls förskolor en egen instruktör i barn-HLR, som i sin tur utbildar sina egna arbetskamrater. Det hela samordnas av Birgitta Wessbladh, huvudinstruktör inom barn-HLR vid barn- och utbildningsförvaltningen i Sundsvalls kommun. Hon arbetade själv som förskollärare när hon för drygt tio år sedan fick möjlighet att gå en kurs i barn-HLR (”livräddande första hjälpen för barn”) och samtidigt bli instruktör.

Därefter började hon och några andra som gått kursen att utbilda sina egna arbetskamrater. Kommunen köpte för detta ändamål in några så kallade dock-paket, som innehåller instruktionsfilm, handlingsplaner och material att öva med.

Birgitta Wessbladh utbildade sig snart vidare till huvudinstruktör, vilket innebär att hon kan lära andra att bli instruktörer.

Nu kunde hon se till att varje förskola i hennes eget distrikt kunde få en egen instruktör i barn-HLR, som i sin tur kunde förmedla kunskaperna vidare till sina kolleger.

I och med att kommunen omorganiserade så att samtliga förskolor samlades i två förskoledistrikt spridde sig konceptet till hela kommunen och i dag finns det alltså instruktörer knutna till samtliga kommunens cirka 100 förskolor.

–Det kändes självklart, säger Ing-Mari Åslund, en av de två verksamhetscheferna vid Sundsvalls förskolor.

–Föräldrarna är modiga som vågar lämna det käraste de har till oss och då tycker jag en sådan här sak är det minsta de kan begära. Det är helt enkelt en bra försäkring för lite pengar.

Beslutet har hon och hennes kollega i det andra förskoledist-riktet, Kenneth Steiner, tagit utan att behöva förankra det politiskt.

–Och det är ingen som någonsin sagt att det är onödigt, inte ens när vi hade ett stort sparbeting häromåret, säger Ing-Mari Åslund. Det här är en av de saker som göra att jag sover lite godare om natten.

Förskolornas HLR-instruktörer ansvarar själva för att utbilda sina arbetskamrater och ge dem en repetition minst en gång per år och sedan rapportera till Birgitta Wessbladh.

–Ju oftare man gör det desto bättre sitter det ju sedan, säger Birgitta Wessbladh.

Och eftersom också instruktörerna behöver uppdatering anordnar hon nätverksträffar för dem en gång per år. Själv håller hon sig à jour genom att bland annat åka på de kongresser som den nationella organisationen HLR-rådet anordnar.

Men en sak är väl att veta hur man ska göra, en annan att faktiskt göra det när man står inför en otäck situation.

–Ja, säger Birgitta Wessbladh, man kan ju aldrig i förväg veta hur man reagerar en sådan gång, det vet ju inte jag heller. Men chansen att man klarar att göra något och dessutom gör det rätt, är i alla fall betydligt större om man har en utbildning, särskilt om man repeterat kunskaperna några gånger.

Om inte annat har personer som lärt sig HLR en annan vaksamhet, tror hon och berättar om en förskollärare som hade gått utbildningen och strax därpå hört ett litet barn sätta i halsen på ett kafé.

–Föräldrarna stod handfallna, men hon rusade fram, vände upp och ner på pojken och gav honom ett slag mellan skuldrorna, precis som man ska på de allra minsta. Så man kan ju ha nytta av de här kunskaperna även utanför jobbet.

Även om händelsen med flickan och hopprepet är den mest allvarliga som inträffat har det förekommit flera andra tillbud och olyckor under de år som gått sedan HLR-satsningen startade.

–Alla har fått en lycklig utgång och jag är säker på att det beror på att personalen har den här utbildningen, säger Birgitta Wessbladh. Efter olyckan med hopprepet togs alla hopprep i Sundsvalls förskolor bort.

–Om barnen vill leka hund får de en garnstump, av sådant garn som lätt går av, säger Lena Sjöberg.
 

Hjärt- och lungräddning

HLR, hjärt- och lungräddning, går ut på att dels lära sig tecken på att en människa är medvetslös, dels snabbt kunna göra en livräddande insats. Tekniken är olika beroende på om det handlar om en baby, eller ett barn/vuxen, men i samtliga fall handlar det om att antingen få ut främmande föremål ur halsen, eller att ge hjärtkompression kombinerat med mun-mot-mun-metoden.

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin