Läs senare

Våga prata om bedömning

ForskningTrots att många förskollärare värjer sig mot det så sker bedömningar av barn i förskolan hela tiden. Men det är barnens sociala förmågor snarare än deras konkreta kunskaper som bedöms, visar Eva M Johanssons forskning.

av Linda Kling
11 Jan 2017
11 Jan 2017
Illustration: Istock

Varför ville du forska om bedömning i förskolan?

– Det finns en kvalitetsgranskningstrend i hela samhället som även nått förskolan i form av statliga krav på pedagogisk dokumentation och kvalitetsredovisningar. Jag är förskollärare och specialpedagog i grunden, men arbetar nu som förskollär­arutbildare och har funderat över vilka bedömningspraktiker som formas ute på förskolorna. Vad i barnens lek, utveckling och lärande är det som förskollärare bedömer?

Hur har du gått till väga för att ta reda på det?

– Jag har gjort en etnografisk studie på två förskolor, en i ett socialt utsatt område med en majoritet av utlandsfödda invånare och en som ligger i ett område som beskrivs som privilegierat. Jag har varit med i verksamheten och på möten och intervjuat förskollärarna.

”Jag tycker att förskollärare ska testa att ta ordet bedömning i sin mun och fundera över vad det är.”

Vad har du kommit fram till?

Vem, vad, hur

Vem: Eva M Johansson, filosofie doktor och universitetslektor vid Högskolan i väst.

Vad: Avhandlingen Det motsägelsefulla bedömningsuppdraget. En etnografisk studie om bedömning i förskolekontext vid institutionen för pedagogik och special­pedagogik vid Göteborgs universitet.

Hur: Eva M Johansson har studerat två förskolor under en längre tid. Hon har varit med i den dagliga verksamheten och på möten, samt intervjuat förskol­lärarna.

– På båda förskolorna uppfyller lärarna kravet på dokumentation om barnens utveckling, men fokus ligger inte på det konkreta lärandet som barnets matematiska och naturvetenskapliga kunnande, utan mer på hur barnet är som person och dess sociala egenskaper. Vilket förvånade mig eftersom förskollärarna själva betonade vikten av lärande i såväl intervjuerna som i samtal med varandra. Den mesta bedömningen i farten under verksamhetens gång. Den är inte uttalad, utan finns i pedagogernas huvuden. Vissa saker skriver de sedan ner i en IUP eller i den pedagogiska dokumentationen.

På vilket sätt kunde du se att det var barnens sociala förmågor och inte deras konkreta färdigheter som bedömdes?

– I dokumentationen om barnen är lärandet vagt och generellt beskrivet och ofta beskrivet som ett intresse, till exempel ”Lisa är intresserad av att måla och vi stöttar henne i det”. De sociala förmågorna tar större plats i dokumentationen och handlar mycket om hur barnen leker, till exempel ”Lisa är självständig och kan leka med flera”.

Vad får dessa bedömningar för konsekvenser?

Otydlig bedömning kan skapa orättvisa, menar Eva M Johansson.

– Vi lever i ett samhälle där förmågor som kreativitet, att kunna argumentera och tala för sig är viktiga och förknippas med skolframgång. Därför tror jag att vi gör barnen en otjänst genom använda generella och vaga termer i stället för att konkret bedöma detta. Det finns också en risk att vi missar barn i behov av särskilt stöd.

Varför tror du att det ser ut så här då?

– Förskollärarna var noga med att påpeka att deras roll inte är att bedöma något enskilt barn. Jag tolkar det som att förskollärarna vill framhålla lärandet men samtidigt försöka visa att förskolan inte är som skolan, utan något helt unikt.

Så förskollärarna menar att de inte bedömer, men du vidhåller att de gör det?

– Ja, och jag tycker att förskollärare ska testa att ta ordet bedömning i sin mun och fundera över vad det är. Vad skulle det göra för skada? Nu är det mer som att man gör bedömningar men låtsas att man inte gör det och det tror jag är värre.

Såg du några olikheter mellan de två förskolorna du studerade?

– Ja, det socialiserande budskapet, det vill säga budskapet om hur förskolan vill att barnen ska bli och som bedömningarna grundar sig i, skiljer sig. På förskolan i det socioekonomiskt utsatta området är det uppförande som styr bedömningarna. På förskolan i det privilegierade området fokuseras det på kreativitet och delaktighet.

Vad får det för konsekvenser?

– Här ser jag en risk att barnen på förskolan i det mer utsatta området inte får chans att utveckla de förmågor som är förknippade med skolframgång, som kreativitet till exempel.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till?

– Det kan vara värt att titta på sin egen verksamhet utifrån detta och reflektera över hur man gör. I förlängningen hoppas jag att det ska bidra till likvärdigheten för alla barn.

Rösta

Hur tänker ni kring giftfritt i verksamheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin