Ingår i temat
Digitalt byggande
Läs senare

Växer med variationen

Genom att utgå från datorspel har barnens intresse för
att bygga och konstruera ökat markant, även när de
arbetar med andra material. De har också blivit bättre
på att samarbeta, tycker förskollärarna Cathrine Bergman och Maria Hägg.

11 Sep 2015
Växer med variationen
Foto: Anders G Warne

IKT-gruppen på Linnés förskola i Sollentuna sitter samlad runt bordet för dagens utmaningar. Det är Matilda, Lovisa, Sonja, Kayin och Hedda som ska få bygga och konstruera olika saker i Lego med inspiration från datorspelen Minecraft och Light Bot. Barnen i IKT-gruppen är 5–6 år och ska börja i förskoleklass till hösten. Förskolläraren Cathrine Bergman delar upp dem i två mindre grupper och förser dem med varsin surfplatta och varsin grön legoplatta, som fungerar som grund för byggena. I de djupa tallrikarna på bordet trängs mindre legobitar i olika färger.

Hedda, Lovisa och Kayin får uppdraget att göra fyra hagar med fyra får i varje hage i Minecraft – ett spel där man bygger upp olika virtuella världar.

– Hur stora behöver hagarna vara för att fåren ska få plats? frågar Cathrine Bergman innan de sätter igång.

– Inte så jättestora, säger Hedda.

Hon för vant fingrarna över skärmen och klickar på de digitala byggdelar som behövs.

När det är Kayins tur att göra en hage har det blivit nattsvart i den digitala världen.

– Hur ska du se vad du gör? frågar Cathrine Bergman.

– Jag tar lite facklor, svarar han och drar ner dem från menyraden för att få mer ljus.

Matilda och Sonjas uppgift är göra konstruktioner i Lego med inspiration från spelet Light Bot. I spelet finns ett antal mer eller mindre avancerade banor. Genom olika kommandon ska man försöka få en liten robot att ta sig fram genom banorna, uppåt och nedåt, till vänster och höger. På skärmen syns pilar och andra symboler som de kan klicka på för att få roboten att flytta sig som de vill.

– Kom ihåg att du måste byta kommando nu, säger förskolläraren Maria Hägg till Sonja som styr roboten på surfplattan medan Matilda bygger en modell av banan i Lego. När banan är klar försöker Matilda få en legogubbe att röra sig på samma sätt som den digitala figuren på skärmen.

– Vi glömde lägga en ruta här, konstaterar hon och trycker fast legobiten som saknas på den gröna bottenplattan.

– Nu måste vi bygga den andra banan, säger hon sedan.

– Vi behöver fyrkanter, säger Sonja.

– Åh, du menar kuber, svarar Cathrine Bergman.

Det bräker för fullt från andra sidan bordet där de digitala fåren har placerats in i sina nybyggda hagar på surfplattan. Nu är det dags för Hedda, Lovisa och Kayin att kontrollräkna om det verkligen är fyra får i varje hage och hur många det blir totalt, tycker Cathrine Bergman. Hedda räknar till 15 får. Cathrine föreslår att de ska bygga hagarna i Lego och placera ut fåren på samma sätt där för att kontrollera om antalet stämmer.

– Jag vet! Vi bygger staketen, säger Kayin.

– En kan bygga staket och en kan sätta ut fåren. Är det okej, Lovisa? undrar Cathrine Bergman.

Lovisa nickar. Bygget tar fart och när det är klart kan de se att det faktiskt ska vara 16 får. Ett får kanske har rymt, funderar de.

– Nu är det 16 får här med, säger Hedda som har skapat ett till i den digitala världen.

Hedda är en klippa på Minecraft och bra på att hjälpa de andra när det behövs. Hon har byggt en modell av hela förskolan i spelet hemma, men den är inte riktigt klar än.

– Mamma tycker att jag är väldigt fiffig när jag spelar Minecraft, säger hon.

– Jag kan bygga en snigel av Lego, säger Kayin.

– Oj, det måste du visa sedan, säger Cathrine Bergman.Foto: Anders G Warne
När det är dags för nästa utmaning vill båda grupperna jobba med Minecraft. Det får de. Hedda frågar vad de ska göra. Cathrine Bergman föreslår en herdestuga till fåraherden. Snart är det digtala byggandet i full gång.

– Ni pratar väl med varandra så att inte bara en bestämmer? påminner hon barnen.

De flyttar skärmen mellan varandra för att turas om.

– Ska vi ha en dörr? frågar Lovisa.

– Var ska den ligga då? undrar Hedda och säger att hon vill bygga ett rum först.

– Okej, Hedda får göra först, säger Kayin. Cathrine Bergman förklarar att de har arbetat mycket med turtagning och samarbete och att det nästan aldrig är något tjafs. Med bara två surfplattor att dela på är det en viktig förutsättning.

– Särskilt i en grupp om tre kan det vara svårt. Men de är jätteduktiga på att ta hand om varandra och har blivit mästare på att medla om det blir konflikter. Det är så spännande att lyssna på deras diskussioner, säger hon.

Sonja och Matilda skrattar så de nästan kiknar vid sin skärm. De gräver en grop till himlen, förklarar de.

– Kommer man till himlen om man gräver djupt ner? frågar Cathrine Bergman. Kanske i landet upp och ner som vi har läst om …

Sonja och Matilda gör en dörr ovanför gropen, som ser ut som en rektangulär grav. Hur ska man komma till dörren? funderar de och kommer överens om att bygga en trappa. Nu funkar det.

Det var i höstas som Cathrine Bergman introducerade arbetssättet med IKT-gruppen, tillsammans med kollegan Maria Hägg, som nu arbetar på en annan av enhetens tre förskolor, men som är på plats här i dag.

Tanken var från början att lära barnen enklare programmering men det har gett en hel del annat på köpet. Som ett påtagligt ökat intresse för att bygga och konstruera, träning i matematik, språk, samarbete och kommunikation.

– När vi säger programmering menar vi egentligen problemlösning, säger Cathrine Bergman.

En förmåga som de tror är viktig för barnen att ha med sig i framtiden.

Från början arbetade de med QR-koder, sedan introducerade de BeeBot, en robot som kan programmeras att röra sig i vissa bestämda banor, byggda av kaplastavar till exempel. Nästa steg var Light Bot och nu blir det mer och mer Minecraft.

– Problemet med Minecraft är att barnen ligger så långt före oss i sitt kunnande att vi har svårt att utmana dem på ett bra sätt. Många har äldre syskon som visar hur det går till och nu får vi lära oss av dem, säger Cathrine Bergman.

Tidigare var intresset för legot, som alltid funnits här, litet på avdelningen. Nu har det plötsligt blivit väldigt intressant och särskilt under de senaste veckorna har byggandet tagit full fart. Det har blivit mer fantasifulla och storskaliga konstruktioner, förklarar Cathrine Bergman och visar upp två av dem, en stor Minecraftbuss och en flygande buss som barnen också hämtat inspiration till från spelet.

En fördel med att varva digital konstruktion med analog är att det inte bara blir på låtsas, förklarar Maria Hägg.

– De kan vända och vrida på konstruktionerna och se dem ur olika vinklar.

När de hade tema vulkaner byggdes det för fullt både inne och ute i sandlådan på gården. Och träklossarna som länge legat i förrådet har åter plockats fram och börjat användas på nytt.

– Men det är Minecraft som regerar här, konstaterar Cathrine Bergman.

På en särkild Minecraftvägg hänger utskrifter av miljöer som barnen har skapat och i taket och på golvet ligget Minecraftklossar som de har gjort själva av hårt papper. Men det tog så lång tid att göra dem att barnen hann tröttna.

På golvet står en grön, fyrkantig figur i papp som barnen har gjort, för tillfället utsmyckad med några dinosaurier av plast på huvudet.

– Det är en creeper. En fiende som kan explodera om en människa kommer för nära, förklarar Kayin.

– Jag har målat ena ögat, säger Hedda.

När de är ute i skogen och på gården ser de Minecraft i olika former överallt. Ett av barnen pekade plötsligt på en av lamporna utanför förskolan och sa att det var en Minecraftkloss, berättar Cathrine Bergman.
För att försäkra sig om att allt de gör har kopplingar till läroplanen har de formulerat sex lärområden som tydliggör vad de vill åstadkomma med att lära barnen programmering. Det har också gjort det enklare att förklara för föräldrarna hur de arbetar. Eftersom intresset för deras arbete är stort har de föreläst för Sollentunas förskollärare och fritidspedagoger och på årets SETT-mässa i Kista.

– Från början var det föräldrar som var frågande till varför vi skulle använda spel i verksamheten men för oss handlar det inte om att spela. Vi ser det som ett verktyg och styr över det som barnen gör, även när de får arbeta fritt. Det är till exempel vi som lägger upp deras egna världar i Minecraft, som inte får innehålla sådant som zombies och dödande. För övrigt är mitt enda krav att de ska prata med varandra om de vill använda surfplattorna, säger Cathrine Bergman.

Barnen älskar IKT-arbetet som de ägnar sig åt under en timme i veckan.

– När jag var liten fanns det Kinaschack och Fia men nu är det här det som är barnens vardag, säger Cathrine Bergman och nickar mot surfplattorna på bordet. Det finns både för- och nackdelar med det, men med pedagoger som är intresserade och vet vad de vill tycker jag att det är berikande. Jag själv tycker att det är jätteroligt.

– Eftersom det här är barnens verklighet måste vi hänga med för att kunna ge dem utmaningar och visa hur de ska utnyttja sina resurser.

IKT-gruppens tid börjar mynna ut för i dag. Några av barnen samlas runt bi-roboten, BeeBoten, på golvet som surrar, blinkar och rör sig efter deras kommandon. Lovisa och Kayin sitter kvar vid bordet och bygger vidare på sina Minecraftvärldar med gyllene böcker, hemliga rum och andra magiska ting.

Här finns ett filmklipp som visar hur man kan använda Light Bot för konstruktion och programmering: https://www.youtube.com/watch?v=qaUKI17z6_w&feature=youtu.be

webb.tif
Foto: Anders G Warne

Roboten följer barnens kommandon

På Linnés förskola får barnen också lära sig enklare programmering med hjälp av en så kallad Bee bot. Det är en liten robot som ser ut som ett knubbigt bi och som surrar och blinkar när man trycker på de olika knapparna på dess rygg. Barnens utmaning är att ge roboten rätt kommandon för att den ska kunna ta sig fram genom olika banor, byggda av kaplastavar till exempel, eller, som här, ritade på en plastmatta. Andra uppgifter kan vara att få biet att ta sig fram till en viss förutbestämd symbol eller ett visst ord.

Rösta

Funderar du på att byta jobb?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin