Läs senare

”Barn är experter på sina egna liv”

Ord är makt. Det vet Barnombudsmannen Fredrik Malmberg. Barn som får vara med och bestämma kommer ofta med de bästa lösningarna. Själv övar han fortfarande på att lyssna färdigt.

27 maj 2013

Foto: Svenne NordlövVårsolen flödar över Stockholm när jag rundar Stadshusets röda tegelväggar och viker av på Norr Mälarstrand. Här, med utsikt över Riddarfjärden, huserar Barnombudsmannen, myndigheten som ska bevaka mänskliga rättigheter för svenska medborgare mellan 0 och 18 år.

Fredrik Malmberg visar in i ett av samtalsrummen, prytt av ett citat ur barnkonventionen på den frostade glasväggen: ”Artikel trettioett … rätt till vila, lek, fritid”.

Just denna morgon har små barn gjort sig ovanligt påminda i det offentliga samtalet. Tidningen Dagens Nyheter berättar i ord och bild om guidade konstvisningar och målarverkstad för bebisar på Moderna museet i Stockholm. Svenska Dagbladet rapporterar om ny forskning kring ”explosiva” barn och vid en busshållplats nära Barnombudsmannen hänger reklamtavlor i chockrosa från teatern Unga Klara: ”Vi vågar ha barnperspektiv – vågar du?”.

Fredrik Malmberg har jobbat som barnombudsman sedan 2008. Han framstår som en ganska korrekt man, men med en nyfiket öppen blick bakom glasögonskalmarna.

– Barn är experter på sina egna liv. De ser alltid andra saker än vuxna experter och forskare. Och de vill gärna hitta lösningar. Vårt uppdrag är att se till att vuxna beslutsfattare lyssnar och gärna möter dem som besluten handlar om.

Som Fredrik Malmberg minns det präglades hans egen barndom av respekt. Han växte upp på landet utanför Norrköping med lillebror och mamma, som arbetade heltid som psykoterapeut. Fredrik hade barnflicka (”det fanns ingen utbyggd förskola då”).

– Mamma lyssnade på oss. Vi hade inga direkta familjeråd, men vi fick ofta vara med och bestämma. Jag kunde uppleva att det var mer auktoritärt i andra hem.

Pappa bodde långt bort i Spanien, dit han flyttat efter skilsmässan när Fredrik var sex år. Under resten av uppväxten träffade sönerna pappan två gånger per år.

– Han var inte särskilt närvarande, även om det trots allt var positivt att ha en pappa. Tiden kring skilsmässan var jag ett ganska allvarligt barn som tog mycket ansvar. Men jag tyckte alltid om skolan.

På lågstadiet tog han och kompisarna strid mot en skoltaxichaufför, som kränkte passagerarna. Fredrik och hans vänner skolstrejkade för att slippa chauffören. De vann – men i stället fick chauffören köra särskolebarn.

– Det var ju ganska jobbigt när jag upptäckte det… Och ganska typiskt. Först hade han misskött att köra vuxna, sedan lågstadiebarn. Då ansågs han alltså lämplig att köra särskolebarn.

Farmor hade kopplingar till motståndsrörelsen i Frankrike under andra världskriget. Den tonårige Fredrik läste om kriget, engagerade sig i flyktingfrågor och tog som gymnasist klivet över till politiken och Folkpartiet. Efter ett antal år som aktiv – ordförande i Liberal ungdom, ledarskribent, talskrivare och så småningom stabschef för Folkpartiet – valde han att jobba med organiserat solidaritetsarbete för Rädda Barnen. Först som Sverigechef, sedan som regionansvarig i Afrika och Asien med bas i Uganda och Nepal.

Och nu sitter vi här, i det glasfrostade rummet, på det som Fredrik Malmberg brukar beskriva som ”en liten myndighet med ett stort uppdrag”.

Helt genomförd vore barnkonventionen revolutionerande. Alla barn och unga ska, utöver skydd och utbildning, få information och komma till tals om allt i samhället som berör dem: samhällsplanering, bostäder, familjepolitik, förskola, skola, miljö, ekonomi…

Foto: Svenne NordlövFör en med småbarnsblick ter sig merparten av Barnombudsmannens arbete hittills handla om skolbarn och unga, men det protesterar Fredrik Malmberg mot:

– För de riktigt små handlar mycket om att utbilda de vuxna runt omkring dem, både hemma, på förskolor och myndigheter. Och där gör vi olika insatser hela tiden. Många vuxna som jobbar med barn dagligen kan utgå ifrån att de har barnperspektivet, men det är inte alltid sant.

För att stärka barn i förskolan har Barnombudsmannen därför ställt som krav till regeringen att all förskolepersonal måste vara utbildade i barnkonventionen och anmälningsplikten – så är det inte i dag.

Yngre barn kan också få stöd av äldres berättelser, menar Fredrik Malmberg. Som nyligen, i den årliga rapporten till regeringen, då personal på Barnombudsmannen på temat frihetsberövade barn och unga, reste runt till polisarrester och häkten för att få de inlåstas synpunkter: Vilken typ av stöd och hjälp hade du behövt för att inte hamna här?

– Många av dem pratar om hur de, allt sedan de var små, inte har blivit lyssnade på. De talar om vuxna som har sett att barnen haft det svårt men inte gjort något, och om hur myndigheter har fattat avgörande beslut kring barnen utan att ens informera dem innan. Så får det inte gå till, det bryter mot flera av barnkonventionens artiklar.

Just kring utsatta barn finns ofta förvånande många negativa förväntningar hos vuxna, menar Fredrik Malmberg:

– De kan finnas även hos mig själv: ”Inte kan vi ta med barnen till riksdagen? Fungerar det att de möter ministern?” Så visar det sig, gång på gång, att det fungerar alldeles utmärkt. Barnen blir stärkta i sig själva och de vuxna får goda, kloka råd.

När Barnombudsmannen samtalar med barn utgår de från en norsk metodik som betonar för den vuxne: Var tydlig med syftet (”de som bestämmer har lovat att lyssna på det du säger, men vad som sedan händer kan vi inte lova något om”). Döm aldrig det barnet säger. Förutse inga svar. Låt barnet tala till punkt. Våga lyssna, även på det svåra. Och sedan, det minst lika viktiga:
Återkoppla (”Nu införs ditt förslag om att man ska få ta med en vän man litar på till samtal med socialtjänsten”).

– Att lyssna på barn är ju ingen Einstein-grej. Det handlar om att anpassa form och uttryck efter barnets ålder. Det svåra kan vara att våga lyssna klart på barn som har det riktigt svårt – och att våga agera.

Fast då gäller det att det finns hjälp att få utifrån?
– Jag vet att man kan känna en väldig maktlöshet inom förskolan om föräldrar till utsatta barn inte vill ta emot hjälp. Därför har vi föreslagit till regeringen att det ska finnas ett ”mellantvång”, alltså att socialtjänsten ska kunna besluta att ett barn till exempel ska gå i förskola, eller inte ständigt byta förskola. En sådan lagstiftning finns i Norge, och även om den inte prövats så många gånger tror jag att enbart vetskapen om den gör att föräldrar lättare kan nå en uppgörelse.

Mycket mer kan förstås göras för utsatta barn. Överraskande nog börjar Fredrik Malmberg att tala om brandkåren.

– I dag har i princip varje skolbarn fått möta brandkåren. Barnen vet hur larmet låter, att de ska krypa på golvet för att skydda sig från rök … Och det är ju jättebra. Men en sådan viktig myndighet som socialtjänsten är det färre som känner till. En 15-åring sa till mig: ”Socialtjänsten är väl bara till för vuxna knarkare?” Då hade hon ändå levt våldsutsatt under hela sin uppväxt. På Island går socialtjänsten ut och informerar i alla skolor.

Likaså vore det önskvärt att den svenska mödra- och barnavården även talade med föräldrar om barns rättigheter, menar han. Och rättigheter handlar alltså inte enbart om att skyddas från olika hot eller maktmissbrukande vuxna:

– När vi inför en rapport för några år sedan pratade med barn med funktionshinder sa en elev till mig: ”De vuxna är nöjda bara jag kommer till skolan och klarar mig, men jag vill ha MVG i gymnastik”. Alla barn har rätt till höga förväntningar, det hade jag aldrig tänkt på.

Åren utomlands för Rädda Barnen har gett Fredrik Malmberg perspektiv på hur olika, men också lika, det är att vara barn i världen.

– I Uganda använde vi metoden att ta makthavarna till barnen. Då fanns stora problem med ett slags interna flyktingläger i den norra delen av landet. Vi bjöd med ett antal politiker dit och sa: ”Vårt enda krav är att ni ska vara tysta i två timmar och lyssna på barnen.” De blev väldigt tagna av barnens berättelser om hur det var att leva där och av deras önskan om att få gå i skolan. Senare diskuterades barnens situation i norra Uganda för första gången i parlamentet.

Foto: Svenne NordlövSamma metod har varit lyckosam på Barnombudsmannen, hävdar han:

– Jag vet att det betyder något när man gör så. Som nyligen när vi tog med barn- och äldreminister Maria Larsson för att möta barn i häkte. Det ger beslutsfattare en helt annan och fördjupad kunskap i en fråga.

I dag bor Fredrik Malmberg med fru och två barn i förorten Täby norr om Stockholm. Men kanske blir det utlandsboende igen. Hans förordnande som barnombudsman går ut 2014, och han tycker inte själv att han ska sitta kvar så mycket längre:

– I Norge får Barneombudet bara sitta i sex år. Det tycker jag är bra. Personer som jobbar med mänskliga rättigheter ska aldrig lockas att bry sig om vad de som tillsatt dem tycker om deras arbete.

Fortfarande är Norge det enda land som har gjort barnkonventionen till norsk lag.

– Jag tycker att den ska bli svensk lag också, även om det är lite förenklat att tro att allt löser sig då. Jag vet att den norska justitieministern, när barnkonventionen blev lag där, glädjestrålande ringde Barneombudet och utropade: Nu är det klart! Då svarade han: Nej, det är nu det börjar.

Allt beror ju på hur lagen sedan tillämpas i rättssalarna. Det är bara handling som räknas.

Det gäller även i rollen som pappa. Tvåbarnsföräldern Fredrik Malmberg övar fortfarande på att lyssna färdigt:

– Det är så lätt att utgå från tidigare erfarenheter, men verklig respekt är att låta barnet tala till punkt vid varje enskilt tillfälle: Varför är du ledsen just här och just nu?

Det här är Fredrik Malmberg:

Yrke: Barnombudsman
Familj: Fru Pernilla, som jobbar internationellt för Statistiska centralbyrån (”när jag åker till Finspång reser hon till Georgien”). Barnen Edith, 12 år, och Oliver, 8 år.
Bor: Täby, Stockholm
Bakgrund: Ekonom
Ålder: 46 år

FAKTA/Barnombudsmannen

Barnkonventionen antogs 1989 och är i dag undertecknad av alla länder i världen, utom USA och Somalia. Sverige har haft en barnombudsman sedan 1993. Numera finns ”ombudsmän” i ett flertal länder, med skiftande roller och oberoende gentemot regeringen.

barnombudsmannen.se finns mer information, liksom ”Max18”, som samlar nationell statistisk över barns och ungas levnadsvillkor. Barn under 6 år är hittills minst kartlagda – i dag finns endast mätningar av förskolors personaltäthet, barngruppernas storlek och personalens utbildningsnivå, men mer ska komma, hävdar Fredrik Malmberg.

 

2 frågor till Barnombudsmannen

Suzanne Osten, konstnärlig ledare Unga Klara:
När barn frågar oss: ”Vad ska ni ha oss till?” – vad svarar du då, Fredrik Malmberg?

Foto: Petra Hellberg– Vi är alltid tydliga när vi pratar med barn och varför vi vill lyssna på just det barnet just då: ”Nu ska vi titta på den här frågan, för nu sitter de som bestämmer med den. Här är förresten en bild på hon som bestämmer…”

– Barnkonventionen utgår inte från ett nyttoargument. Rätten till värdighet, att bli bemött med respekt och få komma till tals börjar innan en människa ens har ett språk.

Erik Stenkula, förskollärare och krönikör:
Hur mycket makt att påverka har du egentligen? Är du inte lika maktlös som alla barn med särskilda behov, som går bärsärkagång och välter stolar i ren frustration över att barngrupperna ute på förskolorna blir allt större?

– Min formella makt är inte så stor, men jag upplever ändå att jag har makt att förändra. Barnombudsmannen kan exempelvis tvinga olika myndigheter att komma hit och lyssna. För ett tag sedan hade vi landsting här för att prata om barn som blivit skuldsatta. Vi kan inte bestämma vad de ska göra, men vi kan vara så vältaliga och charmiga att de går härifrån både klokare och gladare. Just det mötet ledde faktiskt till att 12 000 barn blev skuldbefriade.

– Vad gäller ett tak för storlek på förskolegrupper har vi ett krav till regeringen om det sedan flera år. Kanske kan den frågan komma vidare nu när regeringen har tillsatt en utredning om förskolebarns säkerhet.

Fråga

Vad tror du skulle kunna locka fler att bli förskollärare?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin