Ingår i temat
Lugn och ro
Läs senare

Barn behöver lugna stunder

För att få en dag i balans måste lek och lärande varvas med tid för eftertanke. Därför är lugn och ro ett eget profilområde på Skogmans kulturförskolor.

07 dec 2014

Foto: Linus MeyerI dag finns ett enormt fokus inom förskolan på lärande, stimulans, utveckling och aktivitet. Och det är jätteviktigt tycker förskolläraren Irmela Lilja som arbetar som utvecklingsledare på Skogmans fyra kulturförskolor i södra Stockholm. Men lika viktigt tycker hon att det är att allt detta varvas med medvetet lugna stunder.

– Det är så lätt att man missar den delen så vi vill ha en flagga hissad för att påminna oss, säger Irmela Lilja.

Därför är ”Lugn & Ro – medvetet lugna stunder” ett av fyra profilområden inom den övergripande kulturprofilen på förskolorna där hon arbetar. De övriga tre är ”Sång & musik”, ”Sagovärlden” och ”Naturen”.

Det var Irmela Lilja som kom med idén att låta lugn och ro vara ett eget profilområde. Skälet var att hon, när hon kom tillbaka till förskolläraryrket i början av 2000-talet efter att ha jobbat med annat under ett tiotal år, upplevde att barnen var väldigt forcerade och stressade jämfört med på 1980-talet.

– De gick fort, de talade fort och de kom fram för att fråga något men sprang i väg utan att vänta på svaret. De verkade inte förvänta sig några längre samtal och hade kortare tålamod när de gjorde saker, berättar hon.

Irmela Lilja har själv utövat yoga och meditation under många år och tycker att livet behöver motpoler. Utåtriktad aktivitet behöver följas av tillbakadragande och bearbetning.

– Många goda idéer och insikter har kommit när jag dragit mig tillbaka en stund. Det är viktigt att det finns en klangbotten i livet, säger hon.

Att lugn och ro är ett eget profilområde ska inte missförstås som att det alltid ska vara lugnt och tyst. Tvärtom gör kulturprofilen att det emellanåt är ett himla liv.

– Här både sjungs, stojas och rockas loss, intygar Irmela Lilja.

Däremot är tanken att sådana stunder ska varvas med stunder av lugn så att både enskilda aktiviteter och hela dagar hamnar i balans. Som ett exempel på hur enskilda aktiviteter kan balanseras berättar Irmela Lilja om ett tillfälle när en förskollärare som jobbar mycket med skapande hade haft en aktivitet där barnen varit mycket aktiva, de hade målat, dansat och rört på sig. Efteråt ställde förskolläraren ett antal vattenglas i fönstret och inspirerade barnen att sätta sig framför dem och se på medan hon långsamt lät olika färger droppa ner i glasen och blanda sig med vattnet. Barnen uppmanades att gå in i sin egen upplevelse och känna efter hur det kändes i kroppen medan de tittade på hur färgen virvlade runt i vattenglasen.

– Det kändes lugnt och skönt sa barnen efteråt, berättar Irmela Lilja.

En viktig del i att få en dag i balans är att ofta dela in barnen i mindre grupper. Till exempel vid in- och utgång. Då brukar en vuxen i taget ta med sig några barn och låta dem klä på eller av sig i lugn och ro utan trängsel.

– Det ger möjlighet till många fler samtal. Dessutom handlar det om lärande. Om alla barnen ska ta på eller av sig samtidigt finns det ingen tid att prova att knäppa knappar själv eller prata om vad som händer. Vi försöker dra ner tempot och inte tänka att allt måste bli klart fort, berättar Irmela Lilja.

Även när de äter brukar barnen delas in i mindre grupper i olika rum för att det inte ska bli för högljutt. Andra sätt att ge tillfällen till inre ro under dagen kan vara att berätta en massage- eller yogasaga eller lyssna till en avslappningsskiva.

Om det ändå skulle bli lite väl stökigt någon eftermiddag som det kan bli när barnen är uppvarvade för att de är trötta i stället för upprymda kan lugn klassisk musik och pennor och ritpapper vara bra hjälpmedel för att ladda batterierna igen.

Man måste också komma ihåg att alla barn inte har samma behov påpekar Irmela Lilja. Vissa barn trivs med mycket liv och rörelse, andra har en större känslighet och därmed ett större behov av att då och då få dra sig undan.

– Det är viktigt att försöka se om ett barn verkar överstimulerat. Då brukar vi närma oss och fråga barnet hur det känner. Om det då uttrycker att det är lite mycket brukar vi föreslå att det gör något lugnt en stund. Vi hade till exempel ett barn som vi kom på tyckte det var jätteskönt om vi gjorde en liten koja vid köksbordet där han kunde ligga och lyssna på en barnbok. Barn blir väldigt lättade och glada när de märker att vi vuxna ser deras behov, säger Irmela Lilja.

Färgstarka inredningar är vanliga i förskolor men en alltför uttrycksfull inredning kan bidra till att överstimulera känsliga barn. På ett par av Skogmans förskolor har man därför hängt upp tunna tyger framför hyllorna med lekmaterial. På så sätt dämpas intrycken men det går fortfarande att se vad som finns i hyllorna för den som vill leka med något. På vissa ställen avdelas också rummen av ljusa genomskinliga gardiner för att på så vis skapa små krypin för den som för en stund vill vara ensam eller själv med en kompis.

– Det vi gör är inte så märkvärdigt och vi är inte perfekta. Vissa av våra pedagoger och avdelningar har kommit längre i det här arbetet än andra men vi försöker alla komma ihåg att lugn och ro är en viktig aspekt av livet som måste få finnas med bland alla hopp, skratt och lekar, säger Irmela Lilja.

Fråga

Vad tror du skulle kunna locka fler att bli förskollärare?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin