Läs senare

Barnen väljer sina egna hörn

KrönikaVilda och orörda miljöer släpper loss barnens fantasi och gör att vad som helst kan hända, skriver förskolläraren Marie Eriksson.

av Marie Eriksson
13 maj 2019
13 maj 2019
Marie Eriksson är förskollärare och verksamhetsutvecklare i Mölndal.

Har du någon favoritplats? Jag har ett litet hörn på min altan, närmast husväggen, där det kan kännas som sommar i mars när vårens första solstrålar letar sig fram. Mitt hörn, en hög med filtar och bara lyssna, lukta och känna.

Jag har många gånger funderat över vilka platser barnen gör till sina egna och varför. Både inne och ute tycks de hitta små oväntade krypin, där fantasin blomstrar i lekarna. I naturmiljöer finns det gott om utrymme för dem att hitta de där platserna, men hur ser det ut på våra gårdar? Låter vi vårt vuxna tänk ta över med strukturerade, välordnade ytor som fylls av material som vuxna tänker ska passa barn?

Jag ska vara ärlig, personligen gillar jag struktur, ordning, stilrent och vackert. Och visst kan struktur på många sätt vara betydelsefullt i arbetet som förskollärare. Strukturen utgör grunden för att skapa tydlighet, estetiskt tilltalande miljöer och tillgänglighet där barnen har överblick över de möjligheter som erbjuds. Men som komplement till det där väl genomtänkta och tydliga  behövs det något mer. Det behövs platser som är vilda och orörda med en öppenhet för att vad som helst kan hända.

Tänk så många lekar jag bevittnat i ett brokigt buskage utanför en av avdelningarna på Svejserdalens förskola där jag arbetat i många år. En plats som från början var tänkt som utsmyckning men som successivt blivit barnens egen. Buskarna är lite söndertrampade på sina ställen och gräset har blivit till lera. Men just där i det stökiga finns på allvar möjlighet att ge varje barn förutsättningar att utveckla sin fantasi och föreställningsförmåga, som det nu också står i den senaste versionen av förskolans läroplan.

Det där buskaget har varit handelsbod, bilverkstad, häxhus och rymdraket. Ibland har jag blivit inbjuden att krypa in där som gäst i leken. Det har varit situationer fyllda av lek ”bara för att” där leken är såväl målet som medlet och glädjen för stunden. Men också tillfällen för spontant uppkommen undervisning där jag som förskollärare har kunnat göra målmedvetna tillägg till barnens lekar i form av dialog, material, tid och möjligheter.

Frågar du mig så handlar lekfull undervisning aldrig om att bryta in i barnens lek för att ställa frågor ur ett vuxet perspektiv. Det handlar om fingertoppskänsla, att lyssna in och läsa av barnen för att kunna tillföra och utvidga utifrån deras egna villkor där de får visa vägen och där leken får förbli deras arena. Det är en stor ära och ett stort ansvar att då och då få bli inbjuden till barnens egna lekar och platser.

PS:

Vilka platser uttrycker barnen själva är viktiga för dem, med ord eller på andra sätt, och hur tillvaratas det när vi utformar förskolemiljön?

Fråga

1 juli träder förskolans reviderade läroplan i kraft – har du hunnit sätta dig in i förändringarna?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin