Ingår i temat
Hållbar utveckling
Läs senare

Barnet som världsmedborgare

Tanken om barnet som världsmedborgare hör ihop med det vardagliga samspelet i förskolan. Då blir kompetenser som mod, integritet, kritiskt tänkande och ansvar viktiga, anser Eva Johansson.

13 apr 2008

Oskar har tagit med sig några fl addermöss hemifrån. Han, Johan och Gustav leker för fullt. Då kommer Tomas, två år äldre än de andra, och vill leka med en fl addermus. Han vänder sig till Johan: ?Kan jag få den??
Johan försvarar sin rätt: ?Nej, nu leker jag med den. Jag har fått låna den?. Tomas vet att det är Oskars fl addermöss och frågar: ?Oskar, kan jag leka med den?? ?Ja?, säger Oskar.
Tomas försöker ta Johans fl addermus, men Johan vill inte lämna den ifrån sig. Han håller fast den hårt, och när Tomas tar till handgripligheter och ruskar honom fram och tillbaka, börjar han gråta.
Nu ingriper Gustav till Johans försvar. ?Min storebror är jättestark! Min storebror är jättestark!? säger han, fl era gånger.
Det hjälper inte. Han rusar ut ur rummet och kommer tillbaka med en dinosaurie av plast, som han kastar med kraft på Tomas. När Tomas blir arg och vänder sig mot honom, blir Gustav rädd och går därifrån.
Detta är en av många situationer som Eva Johansson observerat i sin forskning om barn och etik. Det förekommer ständigt ett samspel i förskolan där barn hanterar etiska frågor, säger hon.
– Det handlar om balans mellan det individuella och de kollektiva, om solidaritet och att ta ansvar. Om att se och bry sig om andra människor och att faktiskt våga stå upp för andra.
Det är samma frågor som är viktiga även i ett mycket större perspektiv: tanken om hållbar utveckling, globalisering och förskolebarnet som världsmedborgare, anser Eva Johansson, som är forskare och docent vid Pedagogen i Göteborg.
Hållbar utveckling har en etisk dimension. Det handlar både om det nära och det långt borta, om det välbekanta och det främmande. Hållbar utveckling rör frågor om rättigheter och rättvisa, och omsorg om människa och värld, säger hon.
– De etiska och demokratiska frågorna i det vardagliga samspelet i förskolan har att göra med vilken människosyn, förståelse för sig själv och andra i världen som barn ges möjlighet att utveckla.
Hur pedagoger hanterar situationer, som exempelvis den med pojkarna och fl addermössen, spelar därför roll för hur barnen kommer att se och förhålla sig till andra människor.
– Både i det vardagliga, nära mötet med andra i förskolan ? men också för hur barnen utvecklar föreställningar om att ?andra angår mig? och att de själva kan agera i syfte att göra gott.
Tanken om barn som morgondagens medborgare har alltid funnits mer eller mindre medvetet närvarande i förskolan. Inte heller är det nytt att barn ska lära sig i förskolan vad demokrati innebär.
Men att tänka på barnet som världsmedborgare, i en global värld där vi har gemensamt ansvar för varandra, har man kanske inte gjort förr. Filosofen Peter Kemp skriver att ?förskolan är samhällets moraliska röst?, säger Eva Johansson.
– Hans poäng är att tanken om världsmedborgare och hållbar utveckling vilar på en etisk grund. Han menar att vi måste hjälpa lärande människor förstå att vi är medlemmar av en värld.
– Det är en svindlande tanke att ställa förskolans verksamhet i relation till ett sådant ansvar! Bara att börja fundera över vad det kan betyda, och att anta den utmaningen, tror jag innebär en stor möjlighet och synvända.
Särskilt spännande är det att samtidigt som vi lever i en global värld, så utvecklas många samhällen i de västerländska kulturerna mot en allt starkare individualisering, säger Eva Johansson.
– Hur ställer sig det i relation till förskolans verksamhet, till omsorgen om andra och tanken om solidaritetsfrågor? Vad är det som får dominera i den pedagogiska verksamheten? Hur får man ihop de två spåren individualisering och globalisering? Eller kan de fi nnas parallellt?

Etik handlar om vad vi gör i förhållande till varandra. Den bygger på mötet mellan det individuella och det kollektiva, säger Eva Johansson som skrivit bland annat en avhandling om små barn och etik.
– Etik är viktigt för barn. De hanterar ständigt frågor som hur man ska vara mot varandra ? särskilt frågor som rör rättigheter, rättvisa och omsorg. Etiken fi nns hela tiden i barns möten, men de kan behöva vuxnas hjälp att utveckla den och fundera över etiska frågor.
Förskolans verksamhet bygger till stora delar runt rättigheter och fördelningsfrågor. Det som fi nns i förskolan är allas och ingens. Vem ska få ha sakerna och på vilka grunder? Vem ska få dela lekvärldar med andra? Både barn och vuxna hanterar sådana frågor, säger Eva Johansson.
– Ofta handlar det om individuella rättigheter. Men samtidigt ser man att barnen försvarar inte bara sina egna utan även andras rättigheter. De visar också en stark känsla för kollektiva rättigheter, som till exempel rätten att dela lekvärldar med andra.
Mot bakgrund av tanken om barn som världsmedborgare, globalisering och hållbar utveckling är det centralt att pedagogen tycker det är viktigt att lyfta även de kollektiva rättighetsfrågorna. Det fi nns en risk att man glömmer dem i bakvattnet av individualiseringen, anser hon.
Men samtidigt som verksamheten är centrerad kring rättigheter säger pedagoger att de värderar omsorg högt. Man vill visa barnen omsorg och lära barnen att visa omsorg om andra.
– Man kan fundera över var omsorgen, ?riktadheten? mot en annan människa, hamnar i förhållande till de starka diskussionerna om rättighetsfrågorna. Vad blir det av omsorgen i organisationen av verksamheten och vilka frågor man hanterar i fråga om rättigheter?

Ett exempel från Eva Johanssons forskning handlar om Per, Lisa och Karin, ungefär två och ett halvt år gamla. De har kört med varsitt lok, men sitter nu i soffan och läser en bok. Framför soffan står loket som Lisa kört med.
Samtidigt har Björn, ett år yngre, varit i konfl ikt om loken i andra änden av rummet och blivit ledsen. Pedagogen lyfter upp Björn, ser barnen i soffan och loken som står på golvet. Hon går dit och placerar Björn på loket: ?Se, här fi nns ett lok till dig. Varsågod?, säger hon.

Efter en liten stund vänder sig Per till Lisa och pekar på Björn: ?Ta din!? säger han. Alla tre barnen går ner på golvet. Karin och Lisa klappar på Björn och Karin försöker stånkande lyfta lite i loket. Sedan går hon. Per och Lisa tar tag om Björn och försöker med förenade krafter få bort honom från loket. Han protesterar halvkvävt, men håller sig stenhårt fast.
Då kommer en vuxen: ?Vad gör ni med Björn?? och Per och Lisa släpper taget.
I den här situationen händer det olika saker i förhållande till rättigheter och omsorg, kommenterar Eva Johansson. Per försvarar Lisas rättigheter; det blir en form av solidaritetshandling som även Karin tar del i.
– De försvarar ett etiskt värde: Lisas rätt till loket. Även Björn försvarar samma rätt. Han har dessutom pedagogens auktoritet bakom sig eftersom hon gett honom loket.
För pedagogen tycks inte frågan handla om rättigheter. För att lösa problemet med att Björn är ledsen placerar hon Björn på loket ? av omsorg om honom, men utan att fråga Per, Lisa och Karin.
– För barnen är det rättighetsfrågorna som tar överhanden. För att hantera situationen som en omsorgsfråga skulle pedagogen kunnat presentera problemet för barnen i soffan och ge dem en chans att agera etiskt gott.
– Per utrycker att Lisa angår honom, men han, Lisa och Karin får ingen hjälp att se att även Björn angår dem. Det är viktiga frågor för pedagoger att se och förhålla sig till. Det är lätt hänt att man går in och löser, istället för att problematisera vad som hände, involvera barnen och lyfta att det fi nns många synsätt på vad som är bra och dåligt i en situation.

Även i exemplet med pojkarna och fl addermössen, som beskrevs i början, gick pedagogen in och löste det hela utan att involvera barnen, berättar Eva Johansson.
När pedagogen frågar vad som hänt pekar Tomas på Oskar: ?Jag fi ck låna den av honom. Men Johan vill inte ge den till mig?. Hon löser problematiken genom att ge Tomas rätt: ?Det är Oskars fl addermus och det är han som bestämmer. Har han lovat Tomas måste du ge den till honom.?
– För henne blir det en rättvisefråga. Men hade hon sett situationen skulle hon kunnat belysa för barnen att Gustaf vågar stå upp för något han tycker är viktigt, utan att överväga vad som kan hända med honom själv. Det är en viktig fråga som har att göra med konflikten mellan det individuella och det kollektiva, och solidariteten med andra.
Gustav har dels en ganska låg position i gruppen, dels är Tomas ett par år äldre. Gustav riskerar att själv bli utsatt, men han agerar omedelbart. Han hotar med sin starka storebror och hämtar redskap för att oskadliggöra Tomas.
– Han visar omsorg, och mod att stå upp för något han värderar som viktigt och centralt ? att skydda sin kompis som är utsatt. I perspektivet barn som världsmedborgare behöver vi människor som har mod, som vågar ifrågasätta och ta ställning. Gustav ger uttryck för ett kritiskt tänkande, inte för att gagna sig själv utan för att stödja en annan.

Gustav ger också uttryck för ?responsiveness? ? ett begrepp som utvecklades som kritik mot empatibegreppet och inte har någon riktigt bra översättning. Eva Johansson har valt att använda ?lyhördhet?.
– Till skillnad från empati innebär lyhördhet att det inte finns några krav att känna på ett visst sätt. Det handlar om att bli berörd av en annan människa och att i nästa steg agera i syfte att stödja och göra gott ? att förstå att det hör ihop. Gustav ser att Johan blir ledsen, han blir berörd och försöker göra något med de medel han har.
Att stödja barn att utveckla lyhördhet kan vara ett redskap när man arbetar med de här frågorna, menar hon.
– Hur blir barn berörda av andra? Och hur hjälper vi barn att se sin egen betydelse i att de faktiskt kan agera? Om jag som pedagog vill att barn ska lära sig ta ansvar, att se möjligheterna att göra något själv, kan jag inte gå in och göra det själv.
Det är också viktigt att hjälpa barnen utveckla integritet, anser Eva Johansson. Att hjälpa det individuella barnet att se gränser för sin egen person och att se andras gränser.

I sina studier har hon sett att både närhet och distans är viktigt för att barn ska lära sig sådana saker. Den som är nära någon som är utsatt, och ser den andres smärta, kan ha möjlighet att förstå.
– Men det finns också ett moment där man behöver en viss distans. Där man får en överblick, kan stanna upp och fundera på vad det var som egentligen hände. För pedagogen kan det också vara bra att ta fasta på att det är bra att se den andres reaktioner på en handling, och att se konsekvenserna av den.
För att hjälpa barn hantera balansen mellan individualitet och solidaritet med andra behöver även lärare kompetenser som mod, integritet, kritiskt tänkande och ansvar, menar hon.
– Det krävs både djup kunskap och skicklighet för att lärare ska kunna förverkliga uppgiften att ifrågasätta, försvara vissa värden och motverka andra. Vågar man låta barnen ifrågasätta saker? Hur får man barn att analysera?
Det är komplexa frågor och det finns inga enkla lösningar, säger Eva Johansson och berättar om ett exempel till från sina studier:
Björn, Sebastian och några andra barn leker runt en julgran. Björn blir omkulldragen och är ledsen. Sebastian står intill honom på golvet och drar i Björns tröja för att få upp honom. Björn blir rädd.
Pedagogen tolkar situationen som att Sebastian har dragit omkull Björn. Hon klandrar honom, säger ?Aj aj?, lyfter upp Björn och går.
– Hon intar ?domarrollen?. Men vad hade hänt om hon hade gjort som en pedagog föreslog under en föreläsning där jag berättade om den här situationen? Om hon istället sagt ?Oj oj?? med ett frågande tonfall, säger Eva Johansson.
– Det hade blivit en helt annan ingång. Istället för att värdera går hon in och frågar. Därifrån kan man börja agera på ett annat sätt, gå in och belysa att barnen har olika synsätt på vad som hänt. Sådana strategier tror jag hjälper barnen att fundera över hur det är för andra.

Annika Claesdotter, Åsa Dahlgren

Alla artiklar i temat Hållbar utveckling (16)

Fråga

Vilken inskolningsmetod använder ni i er förskola?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin