Ingår i temat
Förskoleklassen
Läs senare

Barns etiska möten

Vardagen i förskoleklassen innehåller mycket konkret arbete med etiska värden. Det visar en färsk avhandling. Etiska diskussioner kan handla om regler för brottningslekar eller hur man ska behandla grodor man fångat.

13 Sep 2010


Ordet etik, förklaras som läran om seder och moral, i ordbok-en. Om Bodil Halvars-Franzén däremot ska definiera begreppet, ja då får man en hel avhandling som svar. Hennes egen nämligen. Den om Barn och etik – möten och möjlighetsvillkor i två förskoleklassers vardag.

Förskolan och skolan lyfts ofta fram som de arenor där samhällets etiska värden förmedlas och konkretiseras. Men vad menas egentligen med etiska värden och hur tar de sig uttryck i förskolans och skolans värld?

Bodil Halvars-Franzén deklarerar direkt att av henne får man inte några eviga sanningar eller kristallklara konstateranden. Syftet med avhandlingen har inte varit att komma med några färdiga svar utan snarare att öppna upp för samtal och reflektion.

Hon startade avhandlingsarbetet med en förstudie i en förskoleklass i N-skolan, belägen i en stockholmsk ytterförort. Snart kunde hon konstatera att förskoleklassens vardag rymde många etiska dimensioner.

Ett exempel hämtar hon från N-skolan där den fysiska aktiviteten var påtagligt hög. Dagligen pågick brottnings- och wrestlingslekar bland pojkarna.

Vid en samling lyfter pedagogen Mattias ämnet. Han vänder och vrider på begreppen, frågar barnen vad de vet, om de brukar titta på wrestling på tv. Han säger och han visar vilka grepp som är tillåtna och inte. Barnen lyssnar, skrattar och deltar i samtalet med sina egna förklaringar och tolkningar av begreppen.

–Barnen tilläts hålla på och på så vis blev det de ägnade sig åt pratbart och diskuterat. På så vis hölls samtalet levande.

Barnen gjorde inte illa varandra men leken låg nära gränsen till våld. När det hände något så började barnen referera till tidigare samtal om vad som var tillåtet och inte.

–Förhandlingarna skedde på en verbal nivå men den fysiska kommunikationen var också påtaglig, berättar hon och visar hur barnen markerade slag och sparkar och hur motståndarna föll ihop, kvidande utan att ha blivit snuddade vid.

Så småningom skapades en del regler om vuxen närvaro och öppna dörrar men i övrigt var gränserna lite flytande.

–Det går att arbeta med flytande gränser eller med strukturerat kaos som pedagogerna på N-skolan kallade sitt arbetssätt. Men då blir mötet extra viktigt. När etiken är situationsberoende krävs ett ständigt pågående samtal. Det kan vara arbetsamt för både pedagoger och barn, men givande. Man tar sig inte ett förhållningssätt som man sen har för resten av livet. Allt förändras ju hela tiden och därför är det också viktigt att ha ett rörligt etikbegrepp, säger hon.

Sin huvudstudie utförde Bodil Halvars-Franzén sedan dels i samma förskoleklass på N-skolan, dels i en förskoleklass på S-skolan i en närförort till huvudstaden. De två klasserna skiljde sig åt på flera plan. I N- skolans förskoleklass hade 80 procent av barnen annat modersmål än svenska och verksamheten drevs av tre manliga och en kvinnlig pedagog. I S-skolans förskoleklass hade de flesta barn svenska som modersmål och samtliga pedagoger i klassen var kvinnor.

Medan N-skolans förskoleklass levde med sitt strukturerade kaos hade S-skolan en lokal skolplan där det tydligt framkom vilka förväntningar skolan hade på barnens uppförande. Under en samling kom frågan ”Varför ska man göra som man ska?”, upp. Under flera månader diskuterade barnen och pedagogerna begrepp som ordning och kaos, respekt och tillit och varför regler ska följas. Diskussionerna ledde till att pedagogerna i vissa fall ändrade sitt handlingssätt och slutade att behandla alla lika. De barn som klarade att följa regler och hålla sig inom ramarna fick ökad frihet.

Att följa två förskoleklasser under mer än ett år innebär naturligtvis oceaner av möjligheter och ställer som följd höga krav på sortering och prioritering. Bodil Halvars-Franzén absoluta fokus har legat på barnens egna möten. Och särskilt noga har hon studerat barns möten i lek och deras möten med djur.

I avhandlingen beskriver hon hur barn bygger musbon, skräms med spinnarlarver och mosar skalbaggar.

Under en utevistelse fångar ett av barnen i S-skolan en groda vid bäcken. Gemensamt förhandlar sig gruppen fram till att den som hittat grodan har vissa rättigheter, som att bestämma grodans namn och hur den ska tas om hand på helgerna. Snart uppstår också diskussioner kring vad en groda behöver och hur den vill bli behandlad. En flicka säger att grodor inte gillar att man rör vid dem och en pojke säger att de inte klarar sig utan sällskap. Det får till följd att barnen fångar två små grodor till. Alla tre får flytta in i ett nyinrättat terrarium på skolan. Efter någon dag upptäcker några barn och pedagogerna att grodorna inte verkar äta och inte hoppar de heller. Frågor kring grodornas trivsel dyker upp. ”De saknar nog sin familj”, säger en flicka. ”De skulle hoppa och äta om de gillade att vara här”, säger en pojke. Barnen enas om att det bästa är att släppa ut grodorna vid bäcken igen. För grodornas skull.

–Det kom fram så mycket i de mötena. Där blev etiken konkret och begriplig, säger Bodil Halvars-Franzén som hoppas att förskollärare och lärare kan känna igen sig i det hon beskriver.

–Sedan behöver de inte nödvändigtvis göra samma tolkningar som jag av materialet. Kanske kan avhandlingen ge ett annat sätt att komma åt frågor om ordning och reda. Det skulle kanske göra den vanliga vardagen mer komplex och tillvaron lite arbetsammare, men också intressantare. Och roligare!

Etik

  • är läran om seder och moral, om tillåtet och otillåtet, påbjudet och förbjudet, gott och ont, rätt och orätt.
  • är en gren inom filosofin som brukar delas in i normativ-, meta- respektive tillämpad etik.
  • är uppdelad i olika sorter till exempel dygdetik, pliktetik och rättighetsetik.
  • uppstår i mötet med en annan människa/varelse och handlar om vårt förhållningssätt mot den andra. Det menade filosofen Emmanuel Lévinas som Bodil Halvars-Franzén inspirerats av.

Metoder

För att få med så mycket som möjligt har Bodil Halvars-Franzén använt sig av såväl videofilmning, som fokussamtal, återkopplande samtal, deltagande observationer och rundturer i sitt arbete. Den färdiga avhandlingen innehåller rikhaltiga utsnitt ur verkligheten. Pedagogernas reflektioner och barnens funderingar citeras flitigt. Hela situationer beskrivs och transkriberas. För att också fånga den fysiska kommunikationen har hon arbetat med bildtransformationer. Det vill säga en sorts transkriberingar från video till stiliserade tecknade bilder som ger betraktaren ökade tolkningsmöjligheter.

Fotnot
Bodil Halvars-Franzén doktorerade vid institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, vid Stockholms universitet. Där har hon haft en doktorandtjänst under de senaste sex åren. Hon har tidigare arbetat som trädgårdsmästare och som förskollärare.

Alla artiklar i temat Förskoleklassen (25)

Fråga

Vad skulle betyda mest för att din arbetsmiljö ska bli bättre?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin