Läs senare

Datoranimerad Ferdinand

30 apr 2018

Vissa saker kan upplevas som väldigt provocerande. Som en tjur under en korkek. När Munro Leads barnbok om Ferdinand kom i mitten av 1930-talet sågs den som så hotande i både Spanien och nazi-Tyskland att den total­förbjöds. I Spanien upphävdes förbudet först vid Francos död 1975.

I USA var boken 1938 den mest sålda och Walt Disney Productions fick rättigheterna att göra en kortfilm. Året därpå vann den en Oscar för bästa animerade kortfilm.

På dryga sju minuter hinner den berätta om den fredlige tjuren Ferdinand som hellre luktade på blommor än stångades och hans ofrivilliga roll i tjurfäktningsarenan.

Nu finns den datoranimer­ade långfilmsversionen. Historien är rejält utbyggd. Det krävs att men­ag­eriet utökas för att (förhoppningsvis) fylla tiden. Så får vi också träffa de andra tjurarna på farmen, påhittiga igelkottar och högfärdiga hästar. Plus en osympatisk matador. Men också en kärleksfull liten flicka i vars hem Ferdinand efter en rymning växer upp. En sådan harmonisk tillvaro kan förstås inte driva en handling framåt och därför slungas Ferdinand tillbaka till den gård han flytt ifrån.

Ett annat nytt inslag är det hotande slakteriet, ett stenkast från gården. Vilken funktion det har funderar inte de andra tjurarna på, upptagna som de är av sitt eviga bråkande. Men Ferdinand inser att oavsett om de väljs ut för tjur­fäktning eller sorteras bort så är resultatet detsamma. Alla kommer de att hamna på någons tallrik. För att undkomma detta behövs enighet och lojalitet.

Det tekniska är som förväntat bra. Tempot är högt men ändå är det först en kvart från slutet som Ferdinand möter matadoren. Transportsträckan blir alltså lång, även om den också drar ner skratt längs vägen. Nya filmen får nog draghjälp av sin populära föregångare. Men i jämförelse kan jag konstatera att det är som i Povel Ramels sång, ”underbart är kort”.

Fråga

Hur återhämtar du dig under julledigheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin