Ingår i temat
Temaarbete
Läs senare

Barnen får välja egna teman

TemaarbeteStörre variation och mer inflytande åt barnen. Elisabeth Wiersma Larsson ser många fördelar med att låta alla barn välja var sitt tema.

av Emilie Stendahl
10 Sep 2018
10 Sep 2018

Entusiasmen går inte att ta miste på.

– Varje gång jag varit med på ett tema är jag överlycklig!

Det var pyttelite läskigt att prata – alla tittade på mig. Men jag gjorde det!

Förskolläraren Elisabeth Wiersma Larsson slår ut med händerna där hon sitter vid bordet på Bikupans förskola i Sollentuna. Här får femåringarna välja var sitt tema som de planerar, och sedan leder arbetet med i barngruppen under två förmiddagar.

– De växer i ögonblicket när alla lyssnar på dem.

Elisabeth Wiersma Larsson. Foto: Anders G Warne

Den känslan går att se, tycker hon och beskriver det som att barnen studsar runt efteråt, tar mer plats i rummet.

– Det är för att de inser att ”min röst är viktig”. De har känt att ”det jag säger är viktigt”.

Ett konkret sätt att arbeta med barns inflytande på, med andra ord. Barnen får en erfarenhet som säger att deras intresse och kunnande är något att ta på allvar. De räknas.

Elisabeth Wiersma Larsson har fått Ulla-Britta Bruun-stipendiet för det här arbetssättet och skriver på en bok om det. Hon har vanan inne när det gäller att beskriva förskolans arbete med barnens egna teman och river raskt av andra fördelar hon ser: Hur de enkelt väver in läroplanens mål kring allt från matematik till litteracitet, samt hur arbetet involverar föräldrarna på ett naturligt sätt.

Mångfalden blir dessutom stor när barnen får bestämma innehållet. De har till exempel haft sopbilstema när de både lekt sophämtare och besökt återvinningen för att prata om olika sorters avfall. De har haft skratt-tema med clowner, snubb­le­rier och mycket fniss. Skoltema med en tokig fröken som lät eleverna ligga på golvet och skriva i sina böcker – en fröken som mitt upp i allt skulle gå och ta en dusch. En fröken under vars inflytande djup koncentration och sällan skådad flit uppstod. Hamstertema och marsvinstema. Pacmantema och Jack Sparrowtema.

Förskollärarna stöttar förstås hela processen.

– När man planerar är det viktigt att vi hjälper till att se att det är genomförbart. Det måste också finnas tid för spontana idéer under temats gång.

Som ett exempel nämner hon ett simtema som vidareutvecklades till att också handla om att sola på stranden och smörja in solkräm ordentligt. Hon ler åt minnet, men blir strax allvarlig. Försöker sätta ord på den balansgång som krävs – hur barnens arbete med temat måste hanteras varsamt.

– Det som inte får hända är att barnen upplever sin ledarroll som negativ.

Förberedelserna måste få ta tid, så att barnen känner tilltro till sin egen förmåga och är trygga med innehållet den dagen de tar plats framför gruppen. Pedagogerna är naturligtvis också med – en finns till hands för barnet som leder stunden, en annan ansvarar för gruppen.

Samtidigt har de vuxna en uttalad målsättning om att ”ta ett kliv tillbaka”, för att låta lärandet växa fram på barnens villkor.

– Barnen löser problem som uppstår på unika sätt och jag blir en bättre pedagog av att se hur de lär av varandra. Vi vuxna kan lätt bli låsta av våra erfaren­heter, vi tror att det måste vara på ett visst sätt.

Vilket tema valde du?

Sixten Schmerer, 6 år: Gosedjur

”Jag valde gosedjurstema. Alla fick rita av gosedjur de hade med sig. Jag hade med mig en örn som heter Örnis. Man fick leka med gosedjuren! Det var roligast. Vi byggde hus åt gosedjuren med kuddarna i kuddrummet. De fick äta mat och sedan skulle de sova. Örnis fick pannkakor. Vi hade också ett gosedjurscafé och en affär. Jag tyckte att det var kul att prata. Barnen var bra på att lyssna.”

Lea Johansen, 5 år: Balett

”Jag tycker om att dansa balett för jag har prövat det hemma i vårt rum när ingen såg och så har jag kollat på balettfilmer på min platta. Där-­
för ville jag ha det här temat.

Först fick barnen byta om till balettkläder eller gympakläder. Jag tog dem i handen och visade var de kunde sitta. Jag sa vad balett var – en slags dans. Sedan räknade jag in barnen i ettor och tvåor, och tvåorna fick härma mig för annars blev det för många. Jag visade vad man kunde göra – så här.

Vi kollade på balettvideo också och härmade i kuddis.

Det var lite jobbigt att vara fröken för killarna fjantade sig och låtsades trilla. Kanske det var för att de tror att killar inte kan dansa balett. Men de hade fel. Killar kan visst dansa balett. Jag har sett det på videos hemma. 

Och så glömde jag bort lite, då frågade jag fröken.

Sedan uppträdde vi för Fjärilen – de kan inte prata. Två grät, men de andra klappade händ­-
erna. Vi hade biljetter och ett barn fick göra siffrorna.”

Julia Godziszewski, 6 år: Dansa och springa

”Jag har haft tema två gånger. Först springtema, sedan danstema. Att dansa med alla kompisar var roligast. Alla fick ta med glitterkläder. Jag fick pricka av vilka som var här och inte på en lista – pring, pring, pring! Vi hade en discolampa och dansade i kuddis. Jag hade polsk musik med mig. Alla fick härma mina rörelser. De fick också dansa som de ville och göra dansstopp.

Det var pyttelite läskigt att prata – alla tittade på mig. Men jag gjorde det!”

Fråga

Vad skulle betyda mest för att din arbetsmiljö ska bli bättre?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin