Läs senare

Det årliga mötet behöver utvecklas

I utvecklingssamtalet möts förskollärare och föräldrar minst en gång om året. Men vad vill föräldrarna prata om och vad sägs egentligen? På Linköpings universitet leder forskaren Ann-Marie Markström just nu en studie.

13 Aug 2010

Under utvecklingssamtalen vill dagens föräldrar försäkra sig om att deras barn är som andra barn i samma ålder. De vill veta att lilla Emma har kompisar och mår bra och kan samma färdigheter som de andra treåringarna i förskolan. Det visar Ann-Marie Markströms, doktor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet, forskning.– Egentligen är utvecklingssamtalen en ekvation som inte går ihop. Enligt läroplanen ska man inte bedöma barnet. Men det är omöjligt att prata om en annan människa utan att göra någon slags bedömning. Dessutom är det detta som föräldrarna ofta vill ha, men i relation till hur barnet är i förskolan, säger Ann-Marie Markström.

Illustration: Emma Virke

Hon tycker att läroplanen är otydlig på den här punkten, för hon ser inte något sätt att komma undan ”bedömningen” (frågan om bedömning har diskuterats mycket under våren i arbetet med att förändra läroplanen). Ann-Marie Markström har i sin forskning mött olika metoder som förskolor använder för att försöka komma runt dilemmat som följt med den läroplan som kom 1998. Ett sätt kan till exempel vara att förskolor använder frågeformulär med till synes neutrala frågor.

– Det kan vara frågor om vilka böcker barnet gillar. Men även i det ligger ju en värdering: att det bör läsas böcker och huruvida barnet gillar ”rätt” böcker eller inte. Så man hamnar ändå i en bedömning.

Dessutom, genom den typen av frågor, blir bokläsandet hemma en angelägenhet för förskolan. Ann-Marie Markström tycker det är intressant hur personalens sådana till synes ”oskyldiga” frågor kan förmedla värderingar om till exempel vad som anses vara bra för barn, även om det inte alltid är avsikten. Samtidigt säger läroplanen att utvecklingssamtalet ska handla om barnets trivsel, utveckling och lärande både i och utanför förskolan.

– Det är viktigt att man som pedagog har en medvetenhet om att man kan ses som en auktoritet av föräldrarna och att ens ord kan väga tungt och både såra och uppmuntra. Jag upplever också att många pedagoger är medvetna om detta och därför är försiktiga med vad de säger.

För att styra utvecklingssamtalet till att handla om verksamheten i förskolan, det främsta målet med det enligt läroplanen, har vissa av de förskolor som Ann-Marie Markström undersökt använt sig av så kallade styrkekort. Det är ett sätt att ge föräldrarna initiativet.

– Man har en kortlek med olika adjektiv och så får föräldrarna välja ut kanske fem stycken som de tycker symboliserar deras barn. Sedan har man dessa att utgå ifrån under samtalet.

Kollegan Maria Simonsson, doktor i barn, lektor och programansvarig för lärarutbildningen vid Linköpings universitet, är också delaktig i arbetet med studien. Utvecklingssamtalets främsta syfte har, i de exempel som hon har undersökt, framför allt varit att uppnå någon slags positiv konsensus förskollärare och föräldrar emellan. Man pratar om ett barns utveckling, det positiva som händer med barnet i verksamheten och gruppen och åt vilket håll man är på väg. Och det faller sig naturligt: de mer problembaserade frågorna bör man ju ta vid andra tillfällen än under utvecklingssamtalet.

– Utvecklingssamtalet verkar handla om att man vill komma överens om att man har samma bild av barnet. Vi ser sällan att föräldrarna i själva samtalen protesterar mot den bild som förskollärarna ger av barnet. Däremot verkar de väldigt intresserade av att lyssna till vad pedagogerna har att säga, säger Maria Simonsson.

Men att det går så här till synes smärtfritt till, kan i och för sig ha att göra med att förskolorna själva har fått göra själva urvalet av de samtal som Markström och Simonsson studerar.

– Urvalet de har gjort är intressant i sig. Det är antagligen ofta samtal och föräldrakontakter som de själva tycker fungerar bra, säger Ann-Marie Markström.

Studien visar att det är lätt att ett samtal om en tredje part, barnet, hamnar i ett normtänkande. Det vill säga att man analyserar barnet och verksamheten utifrån inlärda uppfattningar om hur det bör vara. Det här är särskilt tydligt när Markström och Simonsson tittar på utvecklingssamtalen ur ett genusperspektiv. Då är ett traditionellt genustänkande vanligt, det vill säga att flickor och pojkar är och beter sig på förutbestämda sätt som till exempel att flickor är omhändertagande medan pojkar är aktiva. Samtidigt märks det i samtalen att man även har börjat reflektera över nya sätt att få vara flicka eller pojke i förskolan.

– Normtänkande kan då istället handla om något mer diffust. Som till exempel att man berättar för föräldrarna att Kalle leker mycket med flickor i en neutral ton. Men sedan skyndar man sig ändå att tillägga att han minsann har pojkkompisar också, som om det vore illa annars. Varför är det så viktigt?

Ann-Marie Markström och Maria Simonsson har inte sträckt sig till att undersöka hur man använder sig av det som kommer fram i utvecklingssamtalen, vad nästa steg är.

– Men vi kan se hur pedagogerna använder samtal från tidigare år som jämförelse. I vissa fall har förskollärarna varit väldigt noggranna med att dokumentera de samtal som har varit och då återknyter de till vad som har sagts och gör jämförelser av exempelvis barnens framsteg.

LÄS MER

Ann-Marie Markströms doktorsavhandling från 2005 heter Förskolan som normaliseringspraktik – en etnografisk studie.

Utvecklingssamtalet – ett möte mellan hem och institution (Skapande vetande nr 46, 2006) är en skrift där Ann-Marie Markström har utvecklat sina teorier och sina resultat från sin forskning specifikt om utvecklingssamtal.

I tidskriften Educare 2008:1 finns Ann-Marie Markströms artikel Förskolans utvecklingssamtal – ett komplex av aktiviteter i tid och rum.

I antologin Barn, barndom och föräldraskap (red. Markström, Simonsson, Söderlind, Änggård) utgiven på Carlssons förlag 2009 finns kapitlet Föräldrars möten med välfärdsinstitutioner för barn av Ann-Marie Markström. Där står en del om utvecklingssamtalet.

FAKTA

Studien som Ann-Marie Markström leder heter Utvecklingssamtal i förskolan. Praktiker för skapande av barndom, föräldraskap och professionalisering i skärningspunkten mellan hem och förskola. Den bygger på djupintervjuer med både pedagoger och föräldrar om deras förväntningar inför utvecklingssamtalen, inspelningar om vad som faktiskt sägs och undersökningar om hur respektive sidor sedan upplevde samtalet. Totalt handlar det om 22 fall av utvecklingssamtal som studerats. Studien finansieras av Vetenskapsrådet.

Utvecklingssamtalet nämns i läroplanen på följande sätt:

Arbetslaget skall…

… föra fortlöpande samtal med barnets föräldrar om barnets trivsel, utveckling och lärande i och utanför förskolan samt genomföra utvecklingssamtal.

Alla artiklar i temat Samarbeta med föräldrar (7)

Rösta

Är du nöjd med er gård?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin