Ingår i temat
Utveckla inifrån
Läs senare

Det man sår kan man skörda

Språkförskolan Sörgården har hittat formen för sitt kvalitetsutvecklingsarbete. Det är det som gör att de har något att hålla sig i, även under tuffa perioder.

13 Nov 2013
Det man sår kan man skörda
Illustration: Anna Bylund

Brittsommaren drar snart sin sista suck men än skiner höstsolen från en klar himmel över förskolan Sörgården i Falköping. Det är tidig eftermiddag och barnen är på väg ut för att leka på gården.

Det tar sin lilla tid att komma ut, bara två barn åt gången går ut i hallen för att få den hjälp de behöver. Men framför allt tar det tid för att det är ett tillfälle för kommunikation, för att till exempel namnge olika klädesplagg, tala om begrepp som på och under, eller om att vara varm eller kall. Det är ett tillfälle för samspel, för skratt och för språkutveckling. Av ansiktsuttrycken att döma uppskattas den lugna, mysiga språkstunden lika mycket av pedagogerna som av barnen. Det är en riktig ”sörgårdsidyll” i ordets rätta bemärkelse.

Så har det inte alltid varit. Förskolläraren Annemo Nyström går tillbaka nio år i tiden:

– Det var kaos! Alla sprang ut samtidigt, det var tumult i tamburen. Rop och skrik, kläder överallt. Men hur vi än försökte kunde vi inte sätta fingret på varför det blev så.

Foto: Jenny Lindberg

Vändningen kan sägas ha två orsaker. Dels gick förskolläraren Camilla Odén en utbildning inom aktionsforskning vid Göteborgs universitet och skulle hitta ett utvecklingsområde på den egna arbetsplatsen som alla skulle arbeta med tillsammans. Dels var all personal på en föreläsning med den språkpedagogiska konsulten Veli Tuomela, som talade sig varm för att se lärandet i vardagssituationer och att utgå från dem.

– Det var då polletten trillade ner. Vi visste direkt att vi skulle börja med hallen, vända denna stökiga vardagssituation till ett tillfälle för språkutveckling. Dessutom passade det bra in på aktionsforskningens ”gräv där du står”, säger Camilla Odén.

Med ”gräv där du står” menas att utgå från vardagen och sedan fördjupa sig inom ett särskilt område där man vill ha en kvalitetsutveckling.

Aktionsforskning går, väldigt förenklat, ut på att planera, agera, observera och reflektera ett valt område och sedan analysera resultatet. För att i lugn och ro kunna se vad det var som gick fel i hallen, filmade pedagogerna vid några tillfällen. Det första de såg var att barnen inte fick ner kläderna eftersom hyllorna satt för högt, vilket var orsaken till en del stim och stök. Det andra var att det var för många i hallen samtidigt för att barn och personal skulle kunna kommunicera.

Första åtgärden, eller aktionen som det heter på aktionsforskningsspråk, blev att sänka hyllorna. Detta gjorde miljön bättre men fortfarande kunde inte vardagsrutinen användas till något utvecklande.

Andra åtgärden blev därför att låta rutinen ta längre tid och ta sig an två barn åt gången. Och plötsligt var de hemma. Stunden i hallen blev ett tillfälle för språkbad och kommunikation ”på riktigt”, vilket också ökade barnens delaktighet och inflytande.

– Det är ett otroligt bra exempel på att utvecklingen av ett litet område kan ge en väldigt stor vinst, säger Annemo Nyström.

Att resultatet av utvecklingsarbetet håller i sig nio år efteråt är det allra bästa i kråksången.

Uppmuntrade av framgångarna i pilotprojektet gav sig pedagogerna i kast med nästa utvecklingsområde och under årens lopp har de betat av det ena efter det andra. Till en början var Camilla Odén motorn i arbetet men alla pedagoger har varit med och drivit det framåt.Illustration: Anna BylundDet är en av anledningarna till att aktionsforskningen är så bra, tycker hon, att den involverar alla i gruppen: förskollärare, barnskötare, modersmålstränare, lärare och praktikanter. De lär av varandra och de lär tillsammans.

En annan fördel, kanske den största, är att det finns en färdig form för utvecklingsarbete – de behöver aldrig stanna upp och tänka ”hur gör vi nu?”.

Annemo Nyström talar om tiden före och efter aktionsforskningen.

– Förr kom allt uppifrån, från politiker, utvecklingsledare, kommunen, rektorer och regeringen, att ”nu ska ni jobba med det här”. Ibland kändes det omotiverat, man såg inte hur man skulle göra eller kanske inte nyttan med det … Det var ingen riktigt glädje i det arbetet.

Numera ger arbetet glädje, tycker hon. Det är mer engagerande att göra saker för att man ser att det finns ett behov.

Camilla Odén förtydligar att det förstås fortfarande kommer saker ”uppifrån” men att det nu är enklare att se hur de ska jobba med dem utifrån de egna behoven. Förra läsåret, till exempel, var naturkunskap och teknik ett prioriterat område i alla kommunens förskolor eftersom det var nytt i läroplanen.

– Samtidigt behövde vi jobba med området språk och kommunikation, då fick vi tänka till så att vi kunde få in det också. Förr kunde jag känna att det var så många saker som skulle göras, nu plockar man bara in allt i utvecklingsarbetet och slår flera flugor i en smäll, säger hon.

Sörgården är en språkförskola med fyra avdelningar där barnen talar tolv olika språk och där 97 procent har annat modersmål än svenska. I arbetslaget ingår därför två modersmålstränare och de flesta i personalen har gått en utbildning i tecken som stöd, TSS.

– Här i förskolan är det ändå svenskan som är det gemensamma språket, inte bara inom utvecklingsarbetet utan hela dagen i alla vardagssituationer, säger Line Quick förskollärare som arbetar med de yngsta barnen.

Inne på hennes avdelning hänger en stor bild på väggen, föreställande figurerna i Petter och hans fyra getter. Det är den boken som avdelningen ska arbeta med inom höstens utvecklingsområde: Hur kan vi utveckla språket med hjälp av sagor?

I förskolan ska de arbeta med berättelsen på svenska, på olika sätt. Men personalen har också översatt den till andra språk så att föräldrarna kan läsa den hemma för barnen.

– Förutom att det blir språkträning för barnen är det också ett sätt att få föräldrarna delaktiga i vad vi gör, säger Line Quick.Foto: Jenny LindbergKommunikationen med föräldrar och deras rätt till inflytande tillhör det dagliga arbetet. Det är inte alltid enkelt eftersom inte alla kan tala eller läsa svenska och några är även analfabeter. Men pedagogerna på Sörgården tycker ändå att de får det att funka, ibland hjälper modersmålstränarna till och ibland hjälper föräldrar varandra. Kroppsspråk fungerar ofta, det går att förmedla mycket genom det. Då det gäller de yngsta barnen, de som ännu inte talar, har lärplattan blivit till god hjälp i kommunikationen med föräldrarna. Genom att ta bilder och filma kan pedagogerna visa hur barnet haft det under dagen.

– En mamma, till exempel, var alltid ledsen när hon lämnade ifrån sig barnet. Och det kan man förstå, när ingen kan förklara vad vi gör här och därmed skapa trygghet. Då kom vi på att man kan visa bilder eller filmer på barnet i ”action”, det säger mer än tusen ord, säger Camilla Odén.

Vid det här laget har alla barn blivit ”språkbadade” i hallen och befinner sig ute på gården där de gungar, leker och undersöker grödorna i trädgården. Några passar på att skörda – och smaka på – något som måste vara världens minsta morötter. Ett litet gäng samlas runt en vattenbalja där de pysslar med någonting. Det visar sig vara en barkbåt, kvarlämnad från förra terminens utvecklingsarbete inom naturkunskap och teknik, där det handlade om vatten i alla möjliga former.

Camilla Odén talar också om vatten, i mer symbolisk mening.

– I tuffa tider är det utvecklingsarbetet som har hjälpt oss att hålla näsan ovanför vattenytan. Man har något att hålla sig till, man kan vila i temat och göra det klart. Det ger arbetsro, säger hon.

Att ”kunna” en metod eller ett förhållningssätt – i Sörgårdens fall aktionsforskningen – är ett stöd för både argument och då det gäller att formulera kvalitetsredovisningar eller lägesrapporter till kommunen.

– Det här med beprövad verksamhet och vetenskaplig grund, för några år sedan hade vi bara stått och gapat om någon bett oss berätta om det, säger Annemo Nyström. Men nu vet vi att verksamheten är beprövad, genom aktionsforskningen har vi lärt oss det. Då det gäller den vetenskapliga grunden så utgår vi från läroplanen, litteratur och forskning kopplat till utvecklingsområdet – och det kan vi visa.

Camilla Odén berättar att arbetssättet har gjort att de snabbt kan se och argumentera för en extra resurs, till exempel modersmålstränare eller specialpedagog.

Men den största fördelen är ändå själva utvecklingen, de goda resultaten som man har nytta av framöver.

– Det är viktigt att kunna känna att man gör ett bra arbete – även under tuffa perioder.

Hon pekar på barkbåten i plastbaljan och berättar att inför avslutandet av förra terminens tema, när de arbetat med vatten och bland annat pratat om saker som flöt, la pedagogerna fram barkbitar, pinnar och papper framför en plastpool. Sedan sa de ingenting, utan lät det bara ligga.

Barnen behövde inte få några instruktioner, de begrep vad det handlade om. De började genast tillverka barkbåtar.

– Det var en fantastisk känsla! När båtarna flöt – då flög jag, i minst en vecka efteråt, säger Camilla Odén.

Foto: Jenny Lindberg

LÄS MER

Om aktionsforskning:

lararnasnyheter.se/forskolan/2011/11/09/aktionsforskning-starker-larmiljon

Aktionsforskning i förskolan – trots att schemat är fullt, Monica Nylund, Cecilia Sandback, Barbro Wilhelmsson och Karin Rönnerman, 2010, Lärarförbundets förlag

Tips:

Hör gärna av er till pedagogerna på Sörgården om ni är nyfikna på hur de arbetar med aktionsforskning eller språkutveckling – de delar gärna med sig!
Mejla: camilla.oden@edu.falkoping.se

Alla artiklar i temat Utveckla inifrån (9)

Rösta

Är du nöjd med er gård?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin