Läs senare

En konst att få till den goda gruppen

Alla grupper måste gå igenom vissa faser för att växa samman. Något som märks tydligt i förskola och förskoleklass, där själva gruppen är stommen i verksamheten. Men finns det några grundläggande knep för hur man får till ?den goda gruppen?? Förskolan gav sig ut på jakt efter svaren.

29 nov 2009

I en välfungerande grupp är det högt i tak, man respekterar varandras olikheter och sätt att vara och alla kan känna sig trygga. Förutom att det blir roligare så triggar barnen varandra att utvecklas. Självklarheter, kan man kanske tycka, men vad är det som gör att vissa grupper fungerar bättre än andra? Och varför börjar det plötsligt storma efter en tid i den tidigare ganska stillsamma gruppen?  
  Det finns ett antal psykologiska teorier och modeller som försöker förklara just det. En av de mest flitigt använda är FIRO, Fundamental interpersonal relations orientation. Modellen utvecklades av den amerikanske psykologen Will Schutz under Koreakriget, när han undersökte varför olika grupper i amerikanska flottan fungerade olika bra, trots att de hade likvärdig utbildning och samma redskap.  
  Mycket kortfattat handlar FIRO om att alla grupper alltid befinner sig i någon av tre givna faser – tillhörafasen, rollsökningsfasen eller samhörighetsfasen – och att gruppen fungerar olika och behöver olika typer av styrning beroende på vilken fas den befinner sig i.  
  Sevil Bremer är psykolog och psykoterapeut och arbetar med flyktingbarn för Rädda Barnen och som privatpraktiserande. Hon har tidigare haft psykoterapeutiska gruppbehandlingar av barn som har det svårt av olika skäl. Hon utbildar också tränare och ledare i lag- och idrottspsykologi, med fokus på barngrupper och har skrivit en bok om gruppdynamik inom barn- och ungdomsidrott.  
  – När en ny grupp bildas kan man beskriva den första fasen som en smekmånad. Alla är ganska försiktiga mot varandra och fulla av förväntan och hopp om att bli delaktiga i gruppen. Efter en tid hamnar man oundvikligen i en oroligare fas som kan kallas konfliktfas eller storm. Då ska alla försöka orientera sig och undersöka hur man ska placera sig i gruppen. Vem är gruppledare och vilka är det inte? I en idrottsgrupp kan det handla om att man testar vem som är snabbast och starkast.  
  Om inte konfliktfasen skenar i väg helt återkommer lugnet och den goda gruppen kommer att ta över efter en tid. Där är det högt i tak, man respekterar varandras olikheter och olika sätt att vara och alla kan känna sig trygga.  
  Den här teoretiska modellen stämmer för alla grupper, säger Sevil Bremer, men man kan inte urskilja några klara linjer där faserna börjar och slutar. Det är snarare så att faserna går in i varandra.  
  – Om barnen plötsligt börjar slåss eller få en massa oro i kroppen kan man ana att en stormig period är på gång. Man kan aldrig förutse allt, men är man förberedd mentalt på att en grupps utveckling ser ut på det här viset så står man inte handfallen när en lugn grupp plötsligt börjar storma. 

Det går inte heller att undvika eller att skynda på en viss fas. Konflikter måste få uppstå och levas ut. Men det ska ske på ett positivt sätt, genom att man bejakar vad som händer, tar tag i problemen och bekräftar att det är okej och att allt kan bli bra när konfl ikter blir lösta, menar Sevil Bremer. De lite större barnen kan man prata med om det som händer och öppna för samtal kring konfl ikterna. Med små barn får man använda mer lek och kroppsspråk för att få till en bra gruppanda.  
  – När det stormar kan man visa med kroppsspråket att man ser vad som händer och att det är oroligt, till exempel genom ögonkontakt. Samtidigt måste man visa att barnen ändå kan känna sig trygga. Man kan använda sin egen kroppshållning och vara nära och beröra barnen, med en bekräftande klapp på axeln. 

När några av barnen eller personalen byts ut går gruppen in i en ny fas. Men med tiden går det snabbare och snabbare att hitta tillbaka till den stabila gruppen.  
  Grupper som inte har goda minnen att luta sig tillbaka på när det stormar kan däremot bli destruktiva, säger Sevil Bremer.  
  – För de mindre barnen är det särskilt viktigt med en fl exibel struktur, kontinuitet och återkommande rutiner. Vi pratar mycket om "bonding". Förutom att barnen bygger band till varandra är det viktigt att pedagogerna skapar band till varje enskilt barn så att de känner sig sedda. I åldern upp till ungefär sju år är barn i en egocentrisk utvecklingsfas och har ett särkskilt stort bekräftelsebehov. Efter sju års ålder brukar barnen bli mer sociala och mottagliga för abstrakta instruktioner.  
  En barngrupps utveckling hänger också samman med barnens ålder, menar Sevil Bremer. 6-åringar har exempelvis mycket myror i kroppen och kan ha svårt att sitta still. Därför är det viktigt att man varvar stillasittande med rörelse. Särskilt på våren behöver barnen i förskoleklassen få springa av sig mycket.  
  Gruppdynamiken påverkas också av hur gruppen är sammansatt.  
  -Det kan vara svårt att få till en trygg grupp om man har många barn som är i behov av särskilt stöd i en och samma grupp. Vi talar om att en grupp behöver ha en stabil, trygg kärna som orkar bära resten av gruppen, säger Sevil Bremer. 

Gunilla Niss är också psykolog, specialiserad på samspel i grupp. Hon har arbetat mycket med grupputveckling i förskola och skola och skrivit fackböcker i ämnet. Själv använder hon gärna kollegan Gunilla Guvås tankar om grupputveckling, som fi nns samlade i skriften Från jag till vi – grupputveckling i förskola och skola. Modellen går ut på att bygga gruppen utifrån varje enskild individ.  
  Teorin påminner mycket om FIRO och andra gruppdynamiksmodeller. Varje år är en nystart för grupprocessen, som ganska tydligt följer skolåret och det då börjar storma i gruppen strax innan jul. De olika faserna kallas jag-fasen, mellangruppsfasen och vi-fasen.  
  – Mer konkret tror jag att det är viktigt att hitta metoder som fungerar även för de minsta. Man kan arbeta med barnen i mindre grupper, som sedan blir trygga plattformar i den stora gruppen. Och värna den trygga kärngruppen av barn, som har lätt för att komma in i gruppen och därför lätt blir bortglömd. Blir den gruppen trygg kommer den att växa och påverka hela gruppen.  
  Hon berättar om en femårig pojke som beskrev sin upplevelse av gruppen så här: "När jag började här tyckte jag att det var så många barn men nu tycker jag inte det längre".  
  Gunilla Niss erfarenhet är att pedagogerna i förskolan är duktiga på att få till sina barngrupper utan att tänka på modeller och processer.  
  -Den viktigaste nyckeln är ändå engagemanget och lusten att vara med barnen. Då blir varje barn sett och bekräftat och känner sig omtyckt. Och då fi nns en bra grund för att skapa en grupp.  
  Det är inte bara vi vuxna som lägger ner tid, energi och ihärdigt arbete på att skapa goda relationer och att samverka. För barnen går en stor del av dagen åt till att försöka få bli en del av gruppen.  
  Det handlar både om den stora barngruppen och de smågrupper som hela tiden bildas under dagen, kring en lek eller aktivitet, berättar Britt Tellgren, fi losofi e doktor i pedagogik vid Örebro universitet. Hon har följt en grupp 3-5-åringar i förskolan för att studera deras strategier för tillträden och uteslutningar.  
  – För barnen handlar det mycket om att skydda leken i den lilla gruppen från andra. Att man inte låter andra vara med beror ofta på att det är jobbigt att behöva starta om igen. Vi vuxna tycker ju också att det är jobbigt att bli avbrutna. 

Britt Tellgrens observationer visar att barn härmar vuxna men också skapar sina egna strategier. Som att använda ålder som ett argument till att någon inte får vara med.  
  – Ofta försöker barn hitta på snällare sätt att säga nej, som "vi leker nu" eller "det fi nns inte mat till fl er" i stället för att säga "du får inte vara med".  
  Britt Tellgren har märkt att det är särskilt jobbigt för de mindre barnen att behöva starta om igen om någon till ska komma in i en påbörjad lek. De byter också oftare kompisar än de större, särskilt fl ickorna, som brukar ha en kärngrupp på två personer.  
  Hur kan man använda dina slutsatser när man arbetar med grupputveckling?  
  Känner man till barnens strategier kan man diskutera mer med barnen, avbryta dem mindre, stimulera dem att komma igång med leken och låta kojor och andra lekar få stå kvar lite längre. Man kanske också kan acceptera och förstå att det blir lite spring och bus efter ett avbrott innan leken har kommit igång igen. 

Maria Nöjd 

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin