Ingår i temat
Uppdrag rymden
Läs senare

En konstig rymdresa

Konsten får barnen att se rymden ur ett nytt perspektiv samtidigt som de upptäcker konst på ett annorlunda sätt. Följ med Önskeringens förskola på ett intergalaktiskt museibesök.

11 jan 2015
En konstig rymdresa
Solen, månen, rymdvarelser! Gunilla Klingbergs installation triggar igång barnens fantasi innan rymdfärjans avfärd. Foto: Henrik Witt

Houston, we have a problem. Medan overallerna åker av och rymdfärden närmar sig börjar det bli lite nervöst. För ett par barn till och med lite läskigt. Att gå upp för den långa trappan som leder till rymden är ingen bagatell. Vad finns egentligen där uppe?I kapprummet beskriver konstpedagogen Cecilia Ahlqvist vad Norrköpings konstmuseum innehåller. Det lugnar inte alla, men ger åtminstone barnen från avdelningen Biet en bild av vad som väntar.

– Här finns en massa konst, tavlor och skulpturer. De ska vi titta på i dag, vi ska se vad som har med rymden att göra. Är det någon som vet vad rymden är? säger Cecilia Ahlqvist.

Saga, 5 år, inleder uppvisningen av kunskap om rymden.

– Man kan se stjärnor och planeter…, säger hon innan Wiam, 5 år, bryter in med ”solen” och därmed öppnar upp för föreställningar från alla håll och kanter.

Den intergalaktiska resan ska strax börja och barnen ska ställa sig i ett led. Först en påminnelse bara om att man inte får nudda konstverken. Många fingeravtryck gör att de blir smutsiga och det är ju inte kul.

– Nu ska vi ut och leta efter rymden i tavlorna och se om vi kan hitta allt ni sa. Stjärnor, planeter, rymdraketer och monster, säger Cecilia Ahlqvist.

På vägen upp för de två långa trapporna till konstsamlingarna får barnen en försmak. En stor väggmålning, Nils Wedels Konsternas intåg, fångar många blickar. Men plötsligt uppenbarar sig något annat.

– Där uppe! säger Cecilia Ahlqvist och pekar.

Wiam som går bakom henne får syn på samma sak.

– Ååh, Saturnus!

Snart står alla framför konstnären Gunilla Klingbergs installation med stålglober som ser ut som svävande planeter. Barnen är fascinerade och kommer med olika förslag på vad de har framför sig – solen, månen, stjärnor.

– Jag ser faktiskt rymdvarelser i planeterna. Ser ni det? frågar Cecilia Ahlqvist som slagit sig ned på golvet med barngruppen och förskollärarna.

Deras spegelbilder blir små och förvrängda i det blänkande stålet, så visst ser det ut som några konstiga gubbar där i. Barnen har snart räknat till elva planeter, vissa små och vissa större. När de vinkar till rymdgubbarna vinkas det tillbaka. Lysrören som är utlagda likt solstrålar på golvet under planeterna förhöjer känslan av rymden. Så pass mycket att ett av barnen fortfarande tycker det är läskigt. Förskolläraren Susanne Bylund är sysselsatt med att lugna och förklara att det inte är något farligt. Plötsligt tar Cecilia Ahlqvist fram ett grovt snöre, nästintill ett rep.

– Ser ni vad det här är för något? Det här är ett snöre men inte vilket som helst, utan ett rymdraketsnöre!Foto: Henrik Witt
Efter att ha studerat planeterna på avstånd är det dags för avfärd till rymden. Alla får återigen ställa sig i ett led. Cecilia Ahlqvist börjar längst bak och ger barnen varsin osynlig rymdhjälm som de får trä över huvudet. Sedan får de kliva in i rymdfärjan en och en genom att ta tag i snöret.

– Är alla med? frågar hon när samtliga fått en plats i raketen och uppmanar dem att putsa visiret genom att röra handflatan fram och tillbaka framför ögonen.

– Då kör jag rymdfärjan in i galleriet! Så fort någon ser något som har med rymden att göra säger ni till så stannar vi.

Det är inte den första rymdfärden för barnen på Biet. Önskeringens förskola jobbar med tema rymden och tidigare har de åkt rymdraket med hjälmar klädda i folie hemma på avdelningen. Humlan har gjort ett rymdrum med stjärnhimmel, på avdelningen Sländan har de arbetat med lerbord och teckningshörna, skapat utomjordingar och rymdraketer. I ateljeristan Lena Andersson Fernolds avdelningsövergripande rum har temat varit den röda planeten Mars, där barnet trampat i sand, lyssnat på rymdmusik (gammal syntmusik), dansat och tränat på att vara i trånga utrymmen likt en astronaut.

Museibesök är något de gör varje år. Eftersom Norrköpings konstmuseum ägs och drivs av kommunen får kommunala förskolor komma dit på visning när de vill, kostnadsfritt. Det enda de behöver göra är att ringa och boka ett besök och berätta vad de arbetar med för tillfället så ordnar museet en visning med en sådan inriktning. Ett bra sätt att nå upp till läroplanens skrivelse om att man ska bekanta sig med det lokala kulturlivet. I fjol arbetade Önskeringens förskola med de fyra elementen och nu är det alltså rymden som gäller. Ett vanligt konstmuseum kanske inte låter som rätt plats för ett rymdtema, men när konstpedagogen Cecilia Ahlqvist flyger in med rymdraketen i galleriet är det inga konstigheter. Benjamin, 5 år, ser något direkt.

– Svart! säger han och pekar på en tavla där ett landskap är avporträtterat med en mörk himmel.

George, 5 år, ser något mystiskt dölja sig i en annan tavla.

– Det är ett öga!

Cecilia Ahlqvist frågar om det är ett rymdvarelseöga, men får inget svar från George som nu får syn på en gris. En rymdgris. Saga ser i stället en häst och en vagn. Ingen lämnar rymdraketen självmant för att gå närmare tavlorna, med snöret i varsin hand leds de i stället vidare av Cecilia Ahlqvist som ser till att alla går nära tavlorna för att se detaljerna. Strax därefter kommer de fram till en av museets största verk, Carl Larssons Frukost i det gröna från 1913. En tavla som det händer mycket i.

– Jag ser massa gubbar, säger Saga.

– Jag ser en jättefin flicka som har en klänning, säger Wiam.

Barnen fascineras så mycket av den grönskande sommardagen som är avbildad att de för ett ögonblick glömmer rymden. Efter ett tag pekar Cecilia Ahlqvist på en tavla bredvid, Johan Krouthéns En sovande gosse från 1883.

– Och där ligger en utomjording och sover. Vad tror ni han har gjort för att vara så trött?

Innan ett svar på frågan kommer drar någon leksamt i snöret.

– Låt den vara, annars kanske den går sönder och då kan vi inte åka vidare, säger Cecilia Ahlqvist.

Vad hon inte säger till barnen är att snöret har ett pedagogiskt syfte att hålla ihop gruppen, så att rymdresan blir en gemensam konstupplevelse och barnen inte drar åt olika håll. Likaså strävar hon efter att ställa öppna frågor eftersom fokus ska vara på deras upplevelse och vetskap.

Turligt nog håller rymdfärjan. Astronauterna gör sig redo för att färdas vidare mot nästa galax. Innan dess får de frågan om de ser något som har med rymden att göra på den stora tavlan med den grönskande sommardagen som Carl Larsson har målat.

– Nej, det är inte mörkt, säger Benjamin. Vi borde släcka.

Att det är mörkt i rymden är alla på det klara med. Mörker, stjärnor, solen och den speciella planeten Saturnus nämner barnen ofta under besöket. Syftet med att arbeta med rymden är ju trots allt att få in naturvetenskap på ett spännande sätt. Barnen har alla fått nya kunskaper om solsystemet och dess planeter som svävar i det svarta. Utöver naturvetenskap har Önskeringens förskola vägt in två andra faktorer vid val av tema, något som de alltid har extra fokus på – språk och genus.

– Det är väl lite därför vi har rymdtemat. Det är ett ganska könsneutralt tema som ändå rymmer mycket teknik, säger förskolläraren och ateljeristan Lena Andersson Fernold.Foto: Henrik Witt
Vi flyger vidare och är framme vid en skulptur i en guldliknande nyans. Hur kan den ha hamnat i rymden, undrar Cecilia Ahlqvist. George är som vanligt snabb med förslag. Han tror att det är en dinosaurietand som lossnat en gång i tiden. Förskolläraren Maritza Alfaro Vergara har ett annat förslag. Hon tror att skulpturen skulle kunna vara en Pax-manick och syftar på barnprogrammet med lastskeppspiloten Pax som måste hitta manicker nere på jorden till sitt rymdskepp för att åter flyga upp i rymden.

– Vi har en sån manick på dagis, säger Eric, 5 år.

Dinosaurietanden är kanske inte heller någon dålig gissning. Cecilia Ahlqvist undrar om dinosaurien nös och att tanden kanske hamnade i rymden då, vilket låter möjligt för barnen. En dag var det nämligen en på avdelningen som påstod att det finns blommor i rymden. För att se om det var sant sökte barnen runt på internet efter svar och fann att det inte alls är omöjligt att blommor skulle ha hamnat i rymden. Den japanska konstnären Makoto Azuma samarbetade med en rymdorganisation för att skicka ut växter i rymden i somras med hjälp av stora ballonger och de tog sig åtminstone ut i stratosfären där de fotograferades. Om blommor kunde skjutas ut i rymden borde väl en dinosaurietand likväl kunna hamna där…

När barnen senare under visningen kommer fram till ett verk med blommor är det därför lätt för dem att göra kopplingen till rymden, något de andra grupperna inte gjort. Eftersom olika avdelningar har snurrat in på olika saker är det inte samma tavlor som lockar på museet. Dagen innan vårt besök fastnade en av grupperna framför en tavla föreställandes ett slott, då tornen såg ut som rymdraketer. Nu passerar vi bara det verket. När vi däremot ser en tavla föreställandes en räv hajar ett av barnen till.

– Jag ser en rymdräv!

– Jag ser en båt! säger någon som har blicken vänd åt en svart eka som ligger upp och ned.Foto: Henrik Witt
Att det inte går att förutse vad som lockar barnen är lite av charmen med visningarna, tycker Lena Andersson Fernold.

– Det är så befriande med konst. Om en ser en kanin i konsten och en annan en rymdvarelse så har de ju rätt båda två.

För att barnen lättare skulle kunna förhålla sig till konsten hade Lena Andersson Fernold lite konstanalys med dem innan museibesöket. Med inspiration från en bok som hon läser i sin vidareutbildning till ateljerista tog hon fram några halvabstrakta bilder barnen fick titta på. Sedan fick de måla varandra som spegelbilder och analysera vad de såg för rymdigt i sina egna verk.

Det konstverk som de flesta kanske tycker påminner om rymden under dagens visning finns bakom nästa vägg. Det sista som vi får se innan rymdraketen går ned för landning och hjälmarna ska återlämnas.

– Jag tänkte att jag ska få presentera min rymdkompis som sitter här borta…, säger Cecilia Ahlqvist.

Spänningsnivån höjs ett snäpp när vi kommer runt hörnet. Framför oss sitter en liten grå skulptur som ser ut som en astronaut i barnens storlek. Skulpturen Betraktaren av Charlotte Gyllenhammar.

– Han har rymddräkt! säger Eric.

– Och rymdvantar! tillägger Benjamin.

Barnen blir ståendes en stund framför skulpturen, som verkar fascinera något enormt. Men innan Cecilia Ahlqvist hinner fråga vad barnen tror att den sittande astronauten tänker på får Nikki, 4 år, syn på något bakom. En stor röd sol följt av en liten sol bredvid. Nu pendlar blickarna mellan den röda solen och den grå lilla pojken. Barnen lyckas se rymden överallt. I landskapsmåleriet, i det abstrakta, i det runda och i det tredimensionella. Till och med i bostadsområdet Atrium som förskolan ligger i, berättar Lena Andersson Fernold.

– När vi stod på gården en dag var det ett barn som fick en aha-upplevelse. Han såg att alla skorstenarna på husen i hela området såg ut som rymdraketer, ”det är rymdraketer överallt, hela Atrium kommer lyfta!”

Rymdinspiration

Webbtips:

illvet.se/blogg/rymdbloggen
(Tidningen Illustrerad Vetenskaps blogg om vad som händer i rymden)

tekniskamuseet.se/1/2191.html
(Här finns skolmaterial om rymden.)

forskoleburken.se
(Sök på rymden så hittar du tips anpassade för förskolan.)

ur.se
(Här finns en hel del spännande material om rymden.)

ne.se
(Här finns läraranpassat material om rymden för förskolan och uppåt.)

skolverket.se
(Rymdrummet)

google.com/sky/
(Titta på stjärnhimlen, månen och Mars.)

ungafakta.se/stjarnorplaneter/
(Enkelt, men lärorikt om astronomi. Allt från himlakroppar till stjärnbilder och rymdfärder.)
 

Böcker:

Rymliga rymden, Anna Severin (Vombat)
Blinka Lilla Supernova, Helen Rundgren (Alfabeta)
 

Appar:

Star Discovery
Space Rover

 

Har du eller barnen frågor om astronomi eller himlafenomen?

Mejla jourhavande astronom på Stockholms universitet: fragor@astro.su.se

Alla artiklar i temat Uppdrag rymden (8)

Fråga

Har du fått någon fortbildning senaste året?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin