Ingår i temat
Lekfulla rum
Läs senare

Ett magiskt rum

Vid första anblicken ser det inte så märkvärdigt ut. Men skenet bedrar. Allrummet i Skattegårdsvägens förskola har magiska förvandlingsmöjligheter.

12 apr 2013

Foto: Emelie Asplund

Tänk dig ett stort rum med ljust blågrå väggar, undantaget två röda kvadrater som är målade på vardera kortsida. Ena långsidan består till största delen av fönster som släpper in allt det ljus som solen i Göteborg för dagen bjuder på. På andra långsidan finns en stor spegelvägg och en liten whiteboardtavla. I taket, precis till höger om ingången, hänger ett tunt, tvåfärgat draperi längs väggen. Två ribbstolar är uppsatta på varsin sida om den röda kvadraten på en av kortväggarna.
Det är allt.

– Det kanske inte ser så mycket ut för världen, säger pedagogen Ivetta Heinl och ler.

Även möbleringen är sparsam. Den består i stort sett av två jättelika vitmålade, trappformade gradänger på hjul. Och just det – en mjukmatta och en klassisk gympabänk.

Men det enkla är oftast det geniala. Varenda detalj i rummet fyller en – eller flera – funktioner och är grundligt genomtänkt och framtagen av både barn och personal i en lång, lärorik och demokratisk process. Allt ifrån färgen på väggarna till den lilla försynta discokulan som hänger i taket.

Som rummet ser ut nu, med de båda läktarliknande gradängerna placerade på respektive långsida i rummet, lämpar det sig bäst att användas för fotboll. De båda rödmålade fyrkanterna på väggen fungerar som mål och genom att sätta streck på whiteboardtavlan kan man hålla koll på poängställningen. Bollen, som är rätt viktig i sammanhanget, ligger smart förvarad i en av gradängerna.Foto: Emelie AsplundTillsammans med Ivetta Heinl och kollegan Maria Eriksson befinner sig fyra barn i aktivitetsrummet som allrummet numera kallas. De två äldsta, Mira och Melania, båda snart sex år, har varit med i hela processen under omgörningen och påverkat hur rummet ser ut. De båda yngre, ett par herrar i balettkjol, har inte varit med men är uppenbart nöjda med funktionerna.

Helst av allt vill tvååriga Fabian sätta på musiken och det blinkande ljuset till discokulan för att dansa ”tablett” till Loreen men flickorna styr in det hela på cirkus istället.

Svisch, säger det när draperiet dras ut på takskenorna. Det hamnar mitt i rummet och förvandlas till en ridå. Med hjälp från de vuxna rullas en gradäng till ena kortsidan, viks ut med några enkla grepp och blir till en stor scen. Dit baxar barnen mjukmattan och ställer gympabänken bredvid. De börjar med den breda sidan uppåt. Det finns en scenbelysning men den får vara avstängd i dag.

Nu blir det cirkus på hög nivå, närmare bestämt lindans.

Aktivitetsrummet används av alla sex avdelningarna på Skattegårdsvägens förskola. Och alla, både barn och personal, har på något sätt varit inblandade i det svensk-dansk-norska EU-pilotprojekt som gjort förvandlingen av rummet möjlig. Det heter Rebus och syftet är att sprida metoder i förskolor och skolor där barn och unga är delaktiga i formandet av sin närmiljö.

Inflytande var den viktigaste utgångspunkten när man satte igång, i förskolan skulle skapas ett rum som verkligen var till för alla. Och samtliga barn skulle involveras, från de yngsta till de äldsta.

Personalen var tidigt på det klara med att det skulle bli ett rum för aktivitet. Det föll sig naturligt att barnen ”stökade runt” i rummet, spelade boll, kastade kuddar. Flera gånger hade de provat att ställa in annat material, andra leksaker men det funkade inte. Och anledningen till det var att det inte var tillräckligt genomtänkt och genomarbetat, tror Maria Eriksson.

Men de hade också läroplanen i bakhuvudet hela tiden.

– Vi visste att vi behövde ett rum som gjorde det möjligt för barnen att uttrycka sig. En scen var därför en tidig idé från vår men även barnens sida, säger Ivetta Heinl.

Även spegelväggen fyller en funktion i detta sammanhang. Maria Eriksson berättar att de yngsta barnen älskar att stå framför spegeln och följa sina egna rörelser, se hur de ser ut när de lyfter händerna upp och ner eller när de hoppar.

Under handledning från en arkitekturpedagog satte arbetet igång. Man började med att diskutera tillsammans med barnen: Vad är ett rum?

Enligt Mira och Melania kan det vara många saker. Det kan vara något man bor i, men det kan också vara ett tält eller en koja.Foto: Emelie AsplundEtt rum kan också ha många olika former och vara olika stort. För att förstå form och mått fick barnen därför lägga sig på rad för att mäta eller för att forma geometriska figurer. Till exempel kvadrater, sådana som sedan målades på kortsidorna.

När barnen skulle välja färg kom en färgexpert på besök. De fick reda på vad det gör med rummet när man målar i olika kulörer och i olika mönster. Genom olika experiment, till exempel att lysa med en ficklampa på silkespapper, fick de också se vad ljus gör med färg. De fick prova teser som: Om vi målar rummet orange, vad tror ni händer med färgen när ljuset faller på? Sist men inte minst anlitades en målare och då fick barnen måla testrutor på väggarna och sedan röstade de om vilken nyans som slutligen skulle hamna där.

Men arbetet var inte över. Innan målningen kunde utföras skulle golven täckas och ribbstolarna skruvas ner. Detta fixade barnen tillsammans med personalen.

– Vi passade också på att tala om olika yrkesgrupper så att barnen fick förståelse för vad till exempel en målare, snickare och vaktmästare gör, säger Ivetta Heinl.

Eftersom barnen lärt sig om geometriska figurer ville de från början att färgglada sådana skulle målas på väggarna. Men efter färgexpertens utbildning förstod de att sådana figurer skulle skapa en rörig känsla. I stället för att kunna koncentrera sig på att skjuta på målet när man spelade fotboll, skulle man förvirras av någon färggrann cirkel eller triangel.

Men på ett rent magiskt vis fick de igenom sin vilja ändå.

Rummet är nämligen fullt av ”osynliga” figurer. Man ser dem inte på en gång, man måste gå väldigt nära väggen och spana i sidled. Då ser man först en cirkel. Sedan en halvmåne. Och lite längre bort en triangel … De har samma färg som väggen men liksom lyser, är lite blankare.

– De finns överallt. De är målade i exakt samma nyans som väggen men med högblank färg, förklarar Maria Eriksson.

Bara det är en spännande sysselsättning i sig, att gå runt och leta figurer.

Dokumentationen har varit en viktig del i processen. Barnen har varit med och dokumenterat allt de har lärt sig, det har förts loggböcker, tagits bilder, planerats och utvärderats. Det har blivit många möten, något som Mira tycker är extra kul. Hon älskar att skriva och anteckna och har fyllt sida upp och sida ner. Viktigt på mötena är också att ha en kopp ”kaffe” för det har alla vuxna.

– Hela tiden har vi utgått från läroplanen och vi har upptäckt att man kan få in precis allting i ett sådant här projekt. Matematik i mängd, teknik – språk och kommunikation förstås – och inte minst delaktighet och inflytande. Och allt har dokumenterats på ett sätt som känns självklart och naturligt, säger Maria Eriksson.Foto: Emelie AsplundÄven om rummet i första hand är ett aktivitets- och rörelserum, kan det förstås även användas till storsamlingar och möten. Och under personalens arbetsplatsträffar kan lokalen fungera som en biosalong för barnen. Läktarna ställs på plats och så visas en film på storbildsduken som rullas ner över ena kortsidan.

Det är slut på cirkusleken. Någon föreslår ett kojbygge och återigen förändras rummet framför våra ögon. Scenen viks upp så att den blir trappformad och så ställs den ihop med den andra gradängen. Under några minuter leker barnen hinderbana, klättrar upp och ner över pyramiden som bildats tills någon hämtar mjukmattan och föser upp den som tak över gradängerna som separerats en aning för att bilda en tunnel.

Hokus pokus – så har de en koja. Det är rena rama magin.

FAKTA

Rebus-projektet

Ungas delaktighet i formandet av sin närmiljö, både utomhus och inomhus, står i fokus i det treåriga EU-projektet där Sverige, Norge och Danmark tillsammans genomfört tolv pilotprojekt på skolor och förskolor.

Utgångspunkten har varit barn och ungas förslag och delaktighet i arbetet med förbättringar av den fysiska miljön. Elever, lärare och annan skolpersonal har arbetat tillsammans med förvaltare, fastighetsskötare, entreprenörer och arkitekturpedagoger.

Pilotprojektet är nu avslutat men det är tänkt att Rebus-metoden ska fortsätta spridas. Under 2013 ska fem förskolegårdar göras om i olika stadsdelar runt om i Göteborg.

Metoden finns även samlad i en skrift: Rebus – resan till en bättre skolmiljö.

Läs mer om projektet eller ladda ner skriften på: kulturivast.se/arkitektur/rebus-resan-till-en-battre-skolmiljo

Alla artiklar i temat Lekfulla rum (6)

Fråga

1 juli träder förskolans reviderade läroplan i kraft – har du hunnit sätta dig in i förändringarna?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin