Ingår i temat
Uppdrag rymden
Läs senare

Experiment för stora och små

Ett experimenterande arbetssätt där barnens frågor får leda projektet om rymden vidare till nästa nivå. Resultatet blir gemensamt utforskande där förskollärarna lär sig lika mycket nytt som barnen.

11 jan 2015

Foto: Stefan Lindblom
På senaste samlingen inom projekt rymden på Mörarps förskola utanför Helsingborg undrade Elias om det finns is i rymden. Det kunde inte personalen riktigt svara på.– Jo, vi på jorden har ju is och vi finns ju i rymden. Så det finns is i rymden. Men om det även finns på andra planeter, det hade vi vuxna faktiskt inte riktigt koll på. Så vi fick forska vidare tillsammans, berättar Sara Ströby.

Hon och kollegorna är överens om att det är en rolig del av att jobba med rymden som projekt: att även de själva lär sig så mycket nytt. Det har nämligen fallit sig som så att barnens frågor och intressen har fört in det hela på rätt avancerad naturvetenskap och en hel del av den marken är outforskad för pedagogerna själva.

– Det här projektet är ju minst sagt oändligt, det svindlar för både barnen och oss, säger Annette Fredriksson och skrattar.

Vi befinner oss på en avdelning som passande nog heter Månen. Men förskollärarna tror inte att det är namnet som är orsaken till att de 29 femåringarna som går här snabbt visade ett stort intresse för rymden, då när gruppen var ny och barnen trevande höll på att hitta varandra tidigt i höstas.

– Nej, faktiskt inte. Men de är i den åldern att de börjar fundera på de stora frågorna och förstå att det finns en värld utanför Mörarp, säger Annette Fredriksson.

Förskollärarna hakade på den där spirande nyfikenheten. Barnens lekar med rymdfarkoster och frågor om varför det är natt och dag, hur varm solen är och vad som händer om två planeter krockar, samlade de helt enkelt ihop och sparkade igång ett rymdprojekt. Troligen kommer det att fortsätta ett bra tag till, det verkar så på barnens intresse.

– Först trodde vi att det skulle handla om planeterna i vårt solsystem och deras förhållande till varandra, men det här har växt till så mycket annat. Det är barnens frågor som visar oss åt vilket håll vi ska, säger Sara Ströby.Foto: Stefan Lindblom
I dag är det projektsamling igen. Annette Fredriksson gör en återkoppling till Elias fråga, den där om isen i rymden, och frågar barnen om de minns vad de hade för hypotes. Jo, de tänkte att det nog finns is också någon annanstans. Och nu har barnens förskollärare bevis på att femåringarna har rätt. De har nämligen hittat ett filmklipp som de ska visa.

– Det finns ju en planet som har ringar, kommer ni ihåg det…

Genast börjar flera små kroppar hoppa från sina sittande ställningar i cirkeln på den gröna mattan och ivriga händer viftar i luften.

– Saturnus!!! ropar flera av barnen stolta i kör.

– Ja, just det. Och vet ni att Saturnus ringar faktiskt är väldigt kalla. Kan ni gissa varför? fortsätter Annette Fredriksson.

Ellinora, som just har hämtat sig från en näsblodsattack, skiner upp.

– Är de av is??! undrar hon.

– Ja, precis! Du har helt rätt, min vän, säger Annette Fredriksson.

Barnen får titta på det där filmklippet från Youtube via en projektor på vita duken. Stora isbitar svävar runt, runt Saturnus kropp. De är många, säkert miljontals tror August, och tillsammans bildar de planetens omgivande cirklar. Sedan hämtar Annette Fredriksson en förberedd bricka. För även om samlingarna börjar på rymdtema så kan de mynna ut i experiment eller skapande som berör mer vardagliga saker, sådant som är viktigt för barnen här och nu. Och det är vinter också i Skåne så nu ska de utforska materialet is. Förskollärarna har förberett fyra små isbitar i pilform som ligger i varsitt glas. Framför varje glas står ytterligare glas: ett med salt, ett med jord, ett med matolja och ett med vatten i. Barnen flockas runt henne, förskollärarna måste be dem backa så att alla kan se. Agnes tror att oljan är päronsaft. Annette Fredriksson erbjuder henne att doppa fingret i och smaka.Foto: Stefan Lindblom
– Smakar det inte mer som, tja kanske som popcorn? undrar hon.

Agnes rynkar på näsan, det där var inte så gott. Men hon nickar och håller med.

– Vilket material tror ni får isen att smälta snabbast? undrar Annette Fredriksson sedan.

Elias protesterar.

– Fast det ska inte vara en tävling, faktiskt, tycker han.

Och det behöver det ju inte. Men ändå. Inget av barnen vet riktigt, så de bestämmer sig för att prova. Annette Fredriksson häller upp vätskorna, gruset och saltet. Hon skvalpar glasen lite grann, så där så att det klirrar. Barnen är tysta och betraktar. Efter en stund plockar hon upp isbitarna ur glasen, en efter en. Den i vatten har börjat tappa formen och droppa.

– Vattnet vann! ropar Siri.

Och Agnes kan konstatera att popcorn-isen inte smält alls, den ligger och flyter så gott som intakt ovanpå oljan. Den i grus är mest lortig.

– Bebisar äter grus. Uuuuurk, associerar August.

De pratar om att det brukar se ut sådär i sandlådan om vintern. Is som täckts av sand och grus. Isen i salt vill många smaka på. Och de ser att den faktiskt smält en del den också och pratar om att man kan strö salt på trappan på vintern, att isen inte fastnar så lätt då.

Snart är det dags för lek, men här i samlingsrummet vill Sara Ströby och Annette Fredriksson först återknyta till barnens fråga som dök upp häromdagen, den om var stjärnorna är på dagen. Frågan kom upp när barnen satt i par och klippte stjärnor i silverpapp förra veckan, en aktivitet som förskollärarna stoppade in för att de såg att gruppen behövde en samarbetsövning. Nu hänger alla de där glänsande silverstjärnorna i trådar från taket här i samlingsrummet och Sara Ströby och Annette Fredriksson plockar fram några ficklampor. De lyser upp mot stjärnorna.

– Föreställ er nu att ficklampornas ljus är solens strålar. Och nu är det dag. Och strålarna lyser på stjärnorna. Ser ni dem?

Barnen nickar. Jo, det gör de. Men sedan rullar kollegan Pernilla Andersson, som suttit lite vid sidan av och dokumenterat under samlingen, ner mörkläggningsgardinerna och…wow! Vips träder stjärnorna fram så mycket klarare!

– Det är så det funkar, stjärnorna finns där hela tiden. Men vi ser dem inte på dagen, avrundar Annette Fredriksson.

När barnen har spritts över avdelningens olika rum och diverse aktiviteter pågår hinner hon och Sara Ströby prata lite mer.

De tycker att det går att få in så mycket av läroplanens mål i sitt rymdprojekt.

– Matematik, oj vad barnen har funderat över de svindlande siffrorna, begreppen, förhållandena och avstånden. Men vi har även hamnat mycket i bygg och konstruktion, det är en mycket skapande grupp det här.Foto: Stefan Lindblom
De visar hur barnen har fått göra rymdskepp av återvunnet material. Och hur alla först gjorde varsin ritning på hur de ville att det skulle se ut. Sara Ströby berättar att de medvetet för in värdegrundsfrågor i projektets olika delar också. Ofta splittrar de den stora avdelningen i mindre grupper och sätter igång olika samarbetsövningar. De pratar om hur man är mot varandra, om vänskap. Sara Ströby visar en måne i papier maché som exempel.

– Den här har en grupp gjort tillsammans. Barnen funderar mycket på rättvisa, tycker att det är samma som att alla ska få lika. Men här var de tvungna att kompromissa. Alla kunde inte få limma lika mycket och på samma gång. Och sista lagret gjorde vi faktiskt utomhus, vi tog med den halvfärdiga månen ut i skogen och limmade in barr och så för att få en kraterliknande yta.

Innan vi avslutar tar Sara Ströby fram den lilla whiteboard-tavlan som hon har antecknat på under samlingen. Här samlar personalen de frågor som barnen ställer. I dag undrade någon hur det kommer sig att stjärnorna inte brinner upp, med tanke på att solen är ett glödande klot.

– Den frågan skulle vi kunna experimentera runt, tycker Sara Ströby.

Annette Fredriksson håller med och funderar på hur de skulle kunna visualisera det för barnen. I gruppen finns några som inte har svenska som modersmål, särskilt för dem är det viktigt att göra allt konkret, säger hon.

– Vi skulle ju kunna göra experimentet ute och ta med tändstickor. Och så håller vi en papperstuss i ena handen och visar att när den är långt ifrån en brinnande tändsticka så händer ingenting. Men för man tändstickan riktigt nära så tjoff, så brinner den upp!

Så får det bli.

Vilka rymdfilmer och rymdkaraktärer är barnen i din förskola intresserade av?

Hör av er till oss på: forskolan@lararforbundet.se

Alla artiklar i temat Uppdrag rymden (8)

Fråga

Har du fått någon fortbildning senaste året?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin