Ingår i temat
Fokus på de yngsta
Läs senare

Extra viktigt med en trygg miljö

Helena Grimelius, jobbar med de yngsta

22 maj 2013

Foto: Anders G WarneDet roligaste med att arbeta med de allra yngsta är deras stora entusiasm och nyfikenhet på omvärlden, tycker Helena Grimelius som jobbar på en avdelning med 15 stycken ett- till tvååringar.

– Om jag plockar fram ett nytt material eller sätter igång med en aktivitet, så har jag ofta snabbt hela gruppen runt mig.

Femton stycken toddlare står runt henne med stora ögon och alla vill vara med. Titta, känna, prova. Tid och rum försvinner.

Tidigare var avdelningarna på Polacksbackens förskola, där Helena Grimelius jobbar, åldersblandade. Men många pedagoger upplevde att det var svårt att hinna möta alla barn och bygga inomhusmiljöer där allt material både ska vara inom räckhåll för barnen och säkert.

– Nu har vi jobbat såhär sedan 2010, samma år som jag tog examen och började här. Tanken är att vi ska rotera. Men jag har ändå blivit kvar på den här avdelningen i 2,5 år på grund av personalmässiga och organisatoriska skäl. Och jag gillar det. Men jag ser fram emot att prova att jobba med olika åldrar.

Helena Grimelius säger att det är ofrånkomligt att inte låta omsorgen få stor plats när man jobbar med de allra yngsta: blöj- och klädbyten och långa sovpass tar sin tid. Oftast planerar hon och kollegorna in aktiviteter på förmiddagen, då är de flesta barn piggast. Det här läsåret har de haft en tuff höst eftersom inskolningar har pågått från augusti till december.

– Det är väldigt skönt att vi äntligen har en stabil barngrupp. De yngsta påverkas mycket av relationerna och reagerar starkt när det kommer in något nytt barn eller vuxen. Och det tar mycket fokus från de andra när ett nytt barn ska skolas in i förskolans värld för första gången.

Därför har pedagogerna valt att lägga stort fokus vid trygghet och fasta rutiner. Vissa barn har haft svåra separationsperioder och då har de fått anpassa verksamheten efter de barnen, till exempel hitta en fast aktivitet som han eller hon fått göra dag efter dag när föräldrar vinkat hejdå.

– De är väldigt små. Och jag kan tycka att vi ställer höga krav på våra ettåringar. De ska klara av många relationer på en gång. Då gäller det för oss att skapa en så trygg miljö vi bara kan för dem.

Men nu under vårterminen har de hunnit få ihop barngruppen, kan vara mycket mer utomhus och barnen har hunnit vänja sig vid den nya förskolevardagen. Den största utmaningen i arbetet med de yngsta, förutom själva inskolningen, är att de saknar ett verbalt språk, tycker Helena Grimelius.

– Utbildningen var mest fokuserad på de äldre barnen. Men med de yngsta måste vi tänka om när det gäller till exempel dokumentation. Vi försöker undvika att lägga in våra tolkningar, trots att vi inte kan föra ett verbalt samtal med barnen. Vi vill verkligen försöka förstå dem.

Det handlar om uppmärksamhet, menar hon. Att vara närvarande i stunden och se vad som fångar barnens intressen. Pedagogerna provar sig fram i uppbyggnaden av miljöer, ser vilka hörn som fascinerar barnen och vilka aktiviteter och material de sitter och jobbar länge med. Dessutom är det viktigt att titta på hur ett barn jobbar med ett material, inte bara att det gör det, menar Helena Grimelius.

– Det blir ett sätt att komma närmare barnets upplevelse.

Och pedagogerna sätter upp mycket bilder på väggar i barnens höjd och iakttar var barnen stannar och tittar.

– Dessutom tar vi mycket foton när något barn är igång med något speciellt och sitter sedan tillsammans med det enskilda barn och tittar på dessa. Vi låter honom eller henne berätta, med sitt språk, vad som händer på bilderna.

Men ändå kan man ibland bara hoppas att man förstår rätt, säger Helena Grimelius. Med äldre barn går det oftast att ställa följdfrågor, det fungerar inte med de yngsta.

– Istället får man hålla i sig extra noga för att inte värdera.

Mest populärt i den barngrupp hon jobbar i just nu är olika motoriska hinderbanor, rörelselek, magneter och ljusbordet där barnen jobbar med geometriska former och mosaik.

– Sedan blir det mycket närhet också. Framåt eftermiddagen, när barnen droppar av en efter en kan man se att vissa som är kvar blir oroliga. Dessutom är många trötta då. Vi brukar vara ute på gården vid den tiden och tar fram vagnarna och sitter med en liten barngrupp var och gör någon lugn aktivitet i ett hörn som ett avslut på dagen.

Namn: Helena Grimelius

Ålder: 43 år

Utbildning: Distansutbildning vid Högskolan i Gävle, lärarprogrammet med inriktning mot förskolan.

Åldersgrupp: 1–2 år

Var: Polacksbackens förskola i Uppsala, avdelningen Stormen

Alla artiklar i temat Fokus på de yngsta (27)

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin