Ingår i temat
Kiss & bajs
Läs senare

Få får toatrubbel

I skolans värld vet man att många barn vägrar att gå på toaletten av olika skäl och att det kan leda till fysiska problem om det pågår för länge. I förskolan är personalen bra på att hantera sådana situationer, säger psykologen Monika Paulin.

29 Nov 2010

Monika Paulin har i många år arbetat som förskolepsykolog och är numera knuten till Föräldrastödet, föräldrarådgivning för 6–12-åringar i Helsingborg. Hennes erfarenhet är att det är relativt ovanligt att toalettbekymmer i förskolan når så långt som till psykologen, även om det händer då och då.

–Att det är relativt ovanligt tror jag dels beror på att förskolepersonalen är bra på att hantera detta, och då har man inte behov att diskutera med psykologen, dels på att barn i allmänhet finner sig rätt väl tillrätta med rutiner och också tar efter de äldre barnen.

–Självklart är det olika hur vi bedömer kiss- och bajssituationen beroende på om vi talar om yngre barn, 2–3 år, eller lite äldre barn, 4–5 år, säger hon.

Barn mognar olika fort och det kan vara mycket stor skillnad på 2–3-åringarna när det gäller pott- och toalettvanor, och det får man nog bara acceptera, säger Monika Paulin. Foto: Jenny GaulitzMognad ska man inte forcera men rutiner och lugnt positivt bemötande skapar de bästa förutsättningarna. Man ska absolut inte klandra eller bestraffa barnen. Känner man, som förskollärare, att föräldrarna har en alltför otålig inställning eller använder tveksamma metoder, bör man prata med dem och kanske också tipsa om vart de kan vända sig för att få stöd, tycker hon.

Om de lite äldre förskolebarnen har bekymmer med kiss och/eller bajs, får man titta lite mer på situationen. Då är det viktigt att personalen har ett bra samarbete med föräldrarna. Möjliga scenarion till att ett barn har problem att klara det vi förväntar oss i den åldern kan vara: ”jag kan inte” (omognad), ”jag vågar inte” (blygsel, det känns alltför intimt), ”det gör ont” (förstoppning?) eller kanske ”jag vill inte” (protest).

–Är det så bör man ju ta reda på hur barnet klarar det hemma och i andra miljöer.  Handlar det om dag- och nattproblem eller är det bara på dagen? Har barnet klarat det bättre tidigare och har situationen försämrats nu, kanske plötsligt? I vissa fall kan läkarbesök naturligtvis vara motiverat för att utesluta fysiska orsaker.

Att barn tycker att det är så kul att skoja om kiss och bajs förklarar Monika Paulin med att barnen, precis som vuxna, utmanar samhällets och kulturens normer på olika sätt och då är humor ett ganska ofarligt sådant.

–Skratt är en utomordentligt bra säkerhetsventil när spänningarna har laddats upp och söker utlopp.

I fallet kiss- och bajshumor handlar det om inre, fullt naturliga, spänningar som kroppen reagerar med när vi försöker styra kroppsimpulserna och lär oss att inte kissa eller bajsa hur, var eller när som helst. Det är alltså motsättningen mellan vad vi vill göra, impulser, och vad vi får göra som ligger bakom.

–Sedan går väl kiss- och bajsintresset över så småningom och vuxna brukar vara mer fascinerade av sexhumor. Humor har mycket ofta med tabun att göra, säger Monika Paulin.

Rösta

Är du nöjd med er gård?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin