Läs senare

Filmen sveper förbi

13 apr 2016

Att dinosaurierna dog ut efter att en asteroid krockat med jorden är de flesta forskare ense om i dag. Den ödesdigra krocken utplånade allt i sin närhet. Men vad hade hänt om jätte­stenblocket bara åkt förbi jorden? För sådant händer ju, senast i oktober förra året svischade en asteroid förbi vår planet i svindlande fart. Det är också precis vad som händer i Pixars nya film Den gode dinosaurien. De lugnt betande ödlorna noterar ett hastigt passerande himla­fenomen men fortsätter obekymrat sitt idisslande.
Många miljoner år senare kläcks tre apatosaurus-ägg. Ur det sista och minsta kravlar huvudfiguren Arlo ut och med tre ungar är familjen fulltalig. I denna långhalsade familj står det egna jordbruket i centrum. För detta är en bofast sort, med prydliga odlingar och inhägn­ade ägor. Alla bidrar, även om Arlo har problem att hävda sig mot de duktigare syskonen. Familjens motto är nämligen att meningen med livet är att sätta avtryck, vilket de gör högst bokstavligt. Alla utom Arlo. Det är inte så lätt när man är liten och rädd för det mesta.

Trots familjens idoga samlande i lad­orna minskar förråden. Det visar sig att en liten vildsint krabat, en människounge, är den påhittige och gäckande tjuven. För dithän har vi kommit i jordens historia att dinosaurier och människor lever sida vid sida. Även om människorna är en ny sort och mötena ännu inte varit många. Och om dinosaurierna utvecklat ett talspråk så bygger människornas kommunikation mer på fysisk kontakt, mimik och gutturala läten.

Så inträffar den stora tragedin. Arlos pappa dör då en gigantisk våg sveper in i dalgången. Att naturens krafter inte är att leka med blir tydligt. Än mer upp­enbart blir det då Arlo av misstag förirrar sig långt från hemmet. Om den lille pojken, som får namnet Pricken, inte korsat hans väg hade han knappast klarat sig så bra. Allt det nya som den räddhågsna dinosaurien nu möter är välbekant för Pricken. Han manar på, uppmuntrar och visar att han är att lita på. Det kan behövas. För fredliga apatosaurus är förstås inte de enda dinosaurier som traskar runt där Arlo och Pricken letar sig fram. Hungriga och köttätande flygödlor kretsar kring paret och är ett återkommande hot. Inte minst Pricken tycker de verkar vara en läcker munsbit. Också tre gigantiska Tyrannosaurus Rex dundrar in på filmduken. De visar sig dock vara mer vänligt sinnade än deras utseende skvallrar om och avslöjar att även den som är stor kan vara rädd. Men att rädsla inte är ett hinder för mod. Sådana ord behövs för den som inte bett om äventyr. För Arlo rör sig verkligen utanför sin komfortzon. Det visar sig delar av den unga biopubliken också göra.

”Jag vill inte vara här”, väser ett barn bredvid mig till sin mamma, medan han krampaktigt klamrar sig fast vid henne. Jag kan förstå honom. Filmens 7-årsgräns är befogad. För det som är filmens styrka är också det som kan skrämma. Med 3D-tekniken kommer både utmanande natur och hotande dinosaurier (för) nära. Även om budskapet är att man växer av att konfrontera sina rädslor. Trots vackra landskap och proffsiga animationer är knappast Den gode dinosaurien i klass med Pixars tidigare produktioner. Tvärtom är den mer som filmens inledande asteroid, den som svepte förbi. Ingen fullträff denna gång.

Fråga

Vilken inskolningsmetod använder ni i er förskola?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin