Läs senare

Förskollärarbrist = samhällsproblem

ArbetsmiljöDet blir allt svårare att locka nya till förskolläraryrket, och befintlig personal flyr. För dem som stannar kvar väntar ofta en tuff roll som ensam förskollärare i arbetslaget.

av Erik Ignerus
06 sep 2019
06 sep 2019
Förskollärarbrist = samhällsproblem
Susanne Sahlqvist jobbar som ensam ­förskollärare i Solna. Foto: Linus Meyer

I hela 30 år har Susanne Sahlqvist jobbat som förskollärare. Efter tre decennier i yrket trivs hon fortfarande väldigt bra. Även om förutsättningarna förstås kunde varit bättre.

Bortsett från en månad i grannkommunen Sundbyberg har hon jobbat i Solna hela karriären. De senaste åtta åren på Borgens förskola. Hon började här tillsammans med en annan förskollärare och en barnskötare. Men nu är hon ensam förskollärare i arbetslaget och jobbar ihop med två barnskötare i en grupp med sexton 1–3-åringar.

Enligt Arbetsförmedlingens prognoser är bristen på förskollärare extrem. På myndighetens femgradiga skala låg yrket vid den senaste mätningen 2018 på 4,89 – högst av alla.

40%

 

Andelen heltidsanställda med förskollärarlegitimation i genomsnitt vid den senaste mätningen 2018.

Källa: SCB/Skolverket

Förskolechefer sliter sitt hår i jakt på personal och även för de verksamma förskollärarna sätter bristen sina spår. Att jobba som ensam förskollärare på en avdelning innebär mycket eget ansvar.

I Stockholms län är bristen på förskollärare särskilt svår. Där ligger andelen heltidsanställda med förskollärarlegitimation på 28 procent. Att jämföra med 40, som är genomsnittet för riket. Värst är situationen i Solna och Vallentuna där endast 19 procent har legitimation.

För Susanne Sahlqvist funkar det ändå att jobba som ensam förskollärare i arbetslaget. Hon har bra kollegor, men medger att undervisningen fick ett annat djup när de var fler förskollärare. Det gjorde det också lättare för henne att utvecklas i yrkesrollen.

– De djupa pedagogiska samtalen som fanns förut kan jag sakna. Nu har jag lyhörda kollegor som ser och förstår hur jag arbetar. Men det mesta blir så mycket enklare när man har en kollega med samma utbildning. En förskollärarkollega kan jag ställa krav på. Den ska ha kunskaperna med sig och förstå uppdraget, säger hon.

– I min roll som förste förskollärare ingår det också att arbeta med det kollegiala lärandet och det blir mer nyanserat och utvecklande tillsammans med andra förskollärarkollegor.

Men det är framför allt för barnens skull hon tycker det är synd att andelen förskollärare inte är större.

– Vi måste erbjuda barnen välutbildad personal, det har de rätt till. Gör vi inte det så hämmar det på lång sikt hela människans utveckling.

I stället för inspirerande samtal har det blivit vanligare att hon får lägga både tid och energi på att undervisa outbildade vikarier om hur arbetet ska gå till.

– De förstår inte alltid att varje situation kan användas till lärande. I stället hämmar de barnet genom att servera allting åt det och försöka skydda det från allt. Även i språkutvecklingen gör det stor skillnad.

Kommunerna med lägst andel förskollärare:
1. Ydre 13 %
2. Vallentuna 19 %
3. Solna 19 %
4. Arjeplog 19 %
5. Norberg 21 %
6. Upplands Väsby 22 %
7. Ekerö 22 %
8. Haninge 22 %
9. Hylte 22 %
10. Ragunda 22 %

Kommunerna med högst andel förskollärare:
1. Sunne 75 %
2. Hammarö 73 %
3. Älvsbyn 67 %
4. Kalmar 63 %
5. Karlstad 62 %
6. Ovanåker 62 %
7. Torsås 61 %
8. Ystad 61 %
9. Mariestad 61 %
10. Luleå 61 %

Källa: SCB/Skolverket. Siffrorna anger andelen heltidstjänster med förskollärarlegitimation 2018.

– Jag skulle kunna lägga min energi på bättre saker än att undervisa vikarier. När vi var två förskollärare kunde vi fördjupa oss på ett helt annat sätt. Men om det är någon som ska vara här en längre tid pratar jag gärna med den och berättar om hur dagen kan bli mer utvecklande för barnet.

Trots att hon ännu inte själv har funderat på att lämna förskolläraryrket har hon full förståelse för att många kollegor väljer att göra det.

– Vi som har jobbat länge har varit med på resan med bara ett barn till, bara ett barn till, och till slut har det blivit alldeles för många. Jag tror vi är många som upplever att vi inte räcker till längre. Även om vi har massor av kompetens och erfarenhet så tar det stopp till slut. En del klarar det inte och vill inte mer.

I rollen som VFU-handledare har hon även sett många studenter skrämmas av förhållandena i förskolan.

– De kommer ut med massor av käcka idéer från universitetet och hamnar mitt i den här situationen. Jag tror att många kan tycka att det är avskräckande. De har ofta en helt annan bild av vad det innebär att jobba som förskollärare. De vill ha förutsättningar som inte finns och då blir det ofta stressigt. Jag upplever det som att universitet och handledare inte har någon större erfarenhet av förskolan. De vet inte vad som krävs.

Men kanske viktigast är att fler får upp ögonen för yrket.

– Vi måste tydligare visa för resten av samhället vad förskolan är och vad det är vi gör här. Nu pratas det väldigt mycket skola medan förskolan hamnar i skymundan.

Tre röster om bristen på förskollärare

Utbildaren:

Mats Olsson, lärarutbildare vid Malmö universitet.

Hur märker ni på utbildningen av förskol­lärarbristen? 

– På fem år har söktalen nästan halverats. Rent statistiskt kan vi se att en stor del av dem som tidigare valde förskol­läraryrket i stället går till skolan. Jag är också rädd för att bilden av förskollärar­yrket som ett fritt jobb där man kan vara nära barn håller på att försvinna. I stället har yrket blivit mer byråkratiserat. Dessutom är utbildningen hårt akademiserad. Jag ser många studenter som hade blivit utmärkta förskollärare ramla av sista terminen. Personligen tycker jag att det hade varit bättre med en tvåårig grundutbildning med fokus på praktik och ämneskunskaper följt av en valfri fortsättning med mer akademisk inriktning.

Rektorn:

Maria Stamm, rektor på fem förskolor i Strängnäs.

Hur påverkar förskollärarbristen ditt jobb som förskolechef?

– Det är väldigt svårt och tidskrävande att rekrytera. För ett litet tag sedan satte vi in en annons och fick tre behöriga sökande. Det är ändå en ganska bra utdelning jämfört med tidigare försök. Men samtidigt har ju oftast de som söker även varit i kontakt med mina chefskollegor. Vi konkurrerar om samma personer. På förskolan i mitt område som ligger längst ut på landet har vi just nu bara en förskollärare eftersom det är så svårt att rekrytera. Framöver tror jag att vi kommer att behöva satsa mer på vidareutbildning av barnskötare och kanske också börja titta på nya yrkeskategorier som förskoleassistenter.

Forskaren:

Ingegerd Tallberg Broman, senior ­professor i pedagogik vid Malmö universitet.

Hur påverkar andelen förskollärare kvaliteten i förskolan?

– Utan förskollärare, ingen förskola. De är själva grundförutsättningen, utan dem är det ingen pedagogisk omsorg. Dessutom visar forskningen att en större andel förskollärare går att koppla till en högre kvalitet i förskolan. Det stödjer både barnens lärande och utveckling. Ett stort problem som jag ser just nu är att variationen i landet är så stor när det kommer till andelen förskollärare. Vissa kommuner har 75 procent medan andra ligger runt tio. För att komma till rätta med bristen krävs politiska satsningar som attraherar arbetskraft. Vi har haft så många larmrapporter de senaste åren, nu krävs det att man prioriterar förskolan.

Alla artiklar i temat Vi granskar arbetsmiljön (9)

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin