Läs senare

Förskolor brister i inkludering

inkluderingForskaren Johanna Lundqvists studier visar att förskolors arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd inte alltid håller god kvalitet.

14 sep 2016

Hur är en förskola med god kvalitet när det gäller inkludering?
– Interaktionen mellan personal och barn är varm, mjuk och utvecklande. Den fysiska miljön är säker, miljön är stimulerande och lockar till kreativitet och lek. Barnen ges det stöd de behöver för att kunna delta och lära sig i aktiviteter, dagliga rutiner och leksituationer.

Och så är det inte alltid i förskolorna du studerat?

– Precis. Det behöver inte nödvändigtvis bero på personalen, det är själva ramfaktorerna som påverkar och styr – vilka förutsättningar personalen har.

Vad kan förskolorna för­bättra?

– De skulle kunna öka kvaliteten genom att skriva ned en plan för inkluderingen, hur man tänkt sig den. Då blir det också lättare att göra förbättringar och se om man nått sina mål när man ska utvärdera verksamheten.

Hur arbetar förskolorna med barn i behov av stöd?

– De tänker lite olika kring vad som är bra och vad de tror på. De flesta av de åtta förskolor jag besökte använde sig av full inkludering. Det betyder att barnen i behov av stöd deltog i samma rutiner, lekar och aktiviteter som de andra barnen.

Hur var det på de andra förskolorna?

– En förskola använde sig av deltidsinkludering, där barn i behov av stöd deltog i aktiviteter tillsammans med de andra barnen men även hade regelbundet stöd och hjälp vid sidan om. Sedan var det en förskola som använde sig av integrerade aktiviteter. Barnen i behov av stöd utgjorde en egen grupp där, men de träffade regelbundet barn på en annan förskola för sångsamlingar, utelek och grundmotoriska lekar.

Du har följt barnen upp i förskoleklass, fritids och årskurs ett. Vilken skillnad blev det då?

– Inkluderande arbetssätt minskade överlag. Det finns barn som var inkluderade i förskolan, men som började i lärmiljöer som exempelvis särskolor där man inte använde sig av inkluderande undervisning. Användningen av ”en till en”- träningar, att en vuxen utbildar ett barn, ökade efter förskolan. Sedan gick inte alla barn i förskoleklass, utan några få stannade kvar i förskolan ett år till.

Förutom dina observationer och intervjuer med personal har du pratat med barn och analyserat deras teckningar. Vad kom fram av det?

– För att kunna trivas menade barnen att det är viktigt att de får känna tillhörighet med kamraterna. Barnen behöver också möjligheter till kreativ lek och kreativt tänkande. De vill därtill uppleva fart, spänning och grovmotoriska utmaningar på samma gång som de vill ha tillfällen till att mysa, dra sig tillbaka och återhämta sig. De behöver också känna trygghet och att de är fria och självständiga. De måste få göra lite som de själva vill ibland, ta egna beslut och vara med och bestämma. De behöver dessutom få lära sig nya saker och kunna hantera hemlängtan för att trivas.

Vad har du för råd till förskollärare och lärare i förskoleklass?

– Att de tar sig tid att kika lite grann utanför sin egen verksamhet och lär sig av varandra. Jag vill särskilt uppmuntra de som jobbar i förskola att dela med sig, de har mycket erfarenhet av inkludering och hur man realiserar det eftersom det ofta inte funnits något alternativ till inkludering i förskolorna. Även om de står inför flertalet utmaningar, som att förbättra kvaliteten, har de kommit långt i jämförelse med många skolor.

Vem: Johanna Lundqvist, lektor i special­pedagogik vid Mälardalens högskola, tidigare doktorand i specialpedagogik vid Stockholms universitet

Vad: Avhandlingen Educational pathways and transitions in the early school years: Special education needs, support provisions and inclusive education

Hur: Johanna Lundqvist följde 56 barns utbildningsvägar från förskola till förskoleklass, fritidshem och årskurs ett genom observationer, dokumentationer, samtal och intervjuer med personal och barn.

Fråga

Vilken inskolningsmetod använder ni i er förskola?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin