Läs senare

Fredagskul med vit, röd och gul

Teater och sång om färger har visat sig vara en rolig ingång till nya lärdomar på Södervångs förskola.

14 feb 2014

Foto: André de Loisted
Z zzzzzz…zzzz…

Snarkningarna ekar när dörren öppnas och de första barnen äntrar det grå golvet. Framför näsan på dem ligger förskolläraren Karin Anker-Kofoed, klädd i vitt och sovandes under en lika vit filt, med salens gröna, runda matta till madrass. När alla barn kommit in och satt sig ned öppnas dörrarna på nytt. In kommer förskolläraren Sofie Brandt iklädd en luciadräkt, trots att den 13 december känns avlägset. Inte för att det spelar någon roll för barnen. De stämmer gärna in i kör och sjunger Sankta Lucia. Sången väcker Karin Anker-Kofoed som med uppsatt hår och ett par blå glasögon har gått in i rollen som Fru Färg.

– Va? Är det lucia i dag? Ska vi inte ha färg som vanligt? säger hon.

– Joo, svarar Sofie Brandt, som spelar karaktären Kritan.

Vid det laget har barnen listat ut dagens färg:

– Vitt! ropar de i en samstämmig kör.

Det är fredagsförmiddag på Södervångs förskola i skånska Vellinge. Klockan har slagit elva, vilket betyder sångstund med förskolans barn i alla åldrar. Det är en tradition här. Det enda som är nytt varje termin är temat och vilka som håller i sången. Under höstterminen har det varit Sofie Brandt och Karin Anker-Kofoeds tur att planera och genomföra de 30 minuter långa sångstunderna. Tidigare har det till exempel varit tema sjörövare, troll och Astrid Lindgren, men Sofie Brandt och Karin Anker-Kofoed ville ha något nytt, något lite friare. Ambitionen var att temat skulle vara glatt och när de stod ute på förskolegården en dag dök ordet färg upp.

– Så fort jag hade sagt färg så bara ”poff”, så kändes det som att det släppte. Vi ville göra egna karaktärer och tyckte att färg var väldigt tacksamt att utgå ifrån, säger Karin Anker-Kofoed.

Inte långt därefter hade Kritan och Fru Färg kommit till världen. Med de karaktärerna i bakhuvudet planerade Karin Anker-Kofoed och Sofie Brandt att det skulle vara fokus på en färg per sångstund.

De inledde till exempel den första fredagen med gul. Då satte de sig ned och pratade om vilka saker de själva associerar till gul och vilka sånger som på något sätt handlar om färgen gul. Sedan skrev de ett stolpmanus med en liten pjäs där de fångar barnens uppmärksamhet genom att gulklädda Fru Färg och Kritan på olika sätt interagerar med varandra mellan de olika sångerna. Till exempel gömde sig Kritan bakom gardinen, sur som en citron, medan Fru Färg tjatade på henne att komma fram. Det ville ju inte Kritan eftersom ”gult är fult”. Efter att ha konstaterat att gult faktiskt kan vara fint sjöng de Sudda, sudda bort din sura min.

– Vi har valt att hålla det ganska enkelt där vi bjuder på oss själva för att barnen ska kunna släppa loss också, säger Sofie Brandt.

Sångstunderna har kretsat kring vad som förknippas med de olika färgerna. Eftersom det är Karin Anker-Kofoed och Sofie Brandts egna associationer var de först lite oroliga att barnen inte skulle förstå eller tycka att det var roligt. Det visade sig snabbt att många barn redan kände igen en hel del saker som färgerna sammankopplas med.

– Som när det var grönt och en pojke utbrister ”grönt är skönt”. Det skulle jag ju också säga, berättar Karin Anker-Kofoed.

För de barn som inte lärt sig de associationer vår kultur lägger vid vissa färger har sångstunderna varit ett utmärkt tillfälle till nya lärdomar.

Förmodligen blir barnen också medvetna om vad vitt förknippas med denna fredag. När Sofie Brandt tagit av sig luciakronan, satt på sig en vit mössa och alla sjungit Hej-sången är det dags att ta fram färgväskan, en väska full med saker som används för att både symbolisera färgen och öppna för nästa sång. I dag innehåller väskan olika leksaker och nallar, som ett litet lamm – Bä bä vita lamm, en snöboll i bomull – Nä, se det snöar, ett litet labanspöke – Spöksången och en liten val – Valen Willy.

Så fort pedagogerna tar fram en sak ur väskan är barnen snabba med förslag på vad det kan vara, men ibland får de tänka till lite.

– Isbjörn! ropar till exempel en pojke innan det konstateras att det är ett litet lamm.

Och när snöbollen i bomull åker fram tar det ett litet tag innan barnen förstår att det ska vara snö. Då passar Fru Färg på att fråga hur man kan ha snö inomhus. Det leder till en diskussion om snö som mynnar ut i att ett barn föreslår kylskåp.

Avbrott som dessa gör inte Karin Anker-Kofoed och Sofie Brandt något, de är glada över att färgtemat leder till prat om andra saker än själva färgen. Det är en liten bonus, färg fungerar som en utmärkt ingång till allt möjligt.

Foto: André de Loisted

Den ursprungliga tanken med sångstunderna är att det bara ska vara en rolig halvtimme för barnen när helgen närmar sig. Men pedagogerna har märkt att barnen utvecklar sin förmåga att leka med ord och uttrycka tankar. Fredagsförmiddagarna ger även en möjlighet att kommunicera med dans och rörelse.

– Färg är ganska bra, det passar in på förskolan. Man berör många delar av läroplanen och vardagen i stort, säger Sofie Brandt.

Hon och Karin Anker-Kofoed kan inte hålla sig från att berätta om olika anekdoter de har fått uppleva under fredagsförmiddagarna. Skratten är hela tiden nära och de fyller ofta i varandras meningar.

– Det har varit jätteroligt. När vi har kommit på olika saker har vi skrattat jättemycket, säger Karin Anker-Kofoed.

Kollegan, förskolläraren Manja Nyqvist, håller med. Hon har filmat en del med lärplatta och är imponerad av sina kollegor.

– Jag tycker att det är jättetrevligt. De får in så mycket i de här sångstunderna, inte bara färg. Det är högt, lågt, allt möjligt, säger hon.

Förutom lite svårigheter med att hitta sånger till vissa färger har den största utmaningen varit att få tid till att planera sångstunderna, vid sidan om resten av verksamheten. Det har inte heller alltid varit så enkelt att hitta saker till färgväskan och plagg att klä sig i.

– Det är mycket förberedelser, konstaterar Sofie Brandt.

– Samtidigt har det varit skönt att vårt samarbete har fungerat så bra. Vi har hjälpts åt och verkligen varit superduktiga på att kläcka idéer, flikar Karin Anker-Kofoed in.

Vi börjar närma oss slutet, vilket märks på att en del av barnen börjar skruva på armar och ben. Men Karin-Anker Kofoed och Sofie Brandts skådespel fäster fortfarande de flesta barnens blickar. Det kommer inte som någon överraskning när Karin Anker-Kofoed senare berättar att hon har pluggat barnteater och att Sofie Brandt har studerat musik.

Innan det är dags för Hej då-sången delar de ut två stora kuvert – vita förstås. I de finns instruktioner om pyssel barnen ska göra till nästa sångstund, då är det regnbågsfest. Det är sista sångstunden för terminen och alla färger ska repeteras. Sedan är det dags att lägga karaktärerna Fru Färg och Kritan på hyllan. I alla fall för den här gången. Barnen pratar ofta om de färgglada karaktärerna under veckorna och saknaden kommer säkerligen vara stor.

– Om inte annat kommer jag att sakna Fru Färg och Kritan, säger Karin Anker-Kofoed.

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin