Ingår i temat
Leve leken!
Läs senare

Full rulle på Barnkullen

Störst av allt är leken, på förskolan Barnkullen i Hålanda. Glädjen sätts före ordningssinnet och om barnen inte lekt klart får mellanmålet vänta.

10 apr 2014
Full rulle på Barnkullen
Foto: Emelie Asplund

Oscar och Theo slänger ner alla soffkuddar på golvet och hoppar runt på dem. Plötsligt börjar de kivas om en kudde, som båda hävdar att de ”hade”.
– Ni får hitta en lösning. Måste ni ha samma kudde, frågar föreståndaren Pernilla Olsson som suttit vid sidan om men ändå inte kan avgöra vem som har rätt – eftersom flera av kuddarna ser likadana ut.

– Jag såg att det var min, säger Theo och håller i kudden.

– Jag hade den, du la din där, säger Oscar. Han pekar på en annan kudde och lämnar rummet.

– Blev det här bra Theo?, frågar Pernilla och får en huvudskakning till svar.

– Vad ska vi göra då?

Theo lägger ner kudden och går och berättar för Oscar att han kan ta den. Båda kommer tillbaka och Oscar inspekterar kudden.

– Vad säger man då?, undrar Pernilla.

– Tack så mycket, säger Oscar.

Han och Theo börjar leka igen, till synes utan större intresse för den omtvistade kudden.

Så enkelt demonstreras under någon kort minut flera av hörnpelarna i den lekbaserade pedagogik som utövas på föräldrakooperativet Barnkullen i Hålanda, som ligger i Ale kommun nordost om Göteborg. Barnen ska leka och ha roligt, de får stöka till om det behövs för leken och de ska via leken träna sig socialt och lära sig behandla andra människor väl. Personalen ska å sin sida ge barnen tid, utrymme och möjlighet att leka – och observera vad som sker, för att kunna ingripa när det behövs.

Foto: Emelie Asplund

Pernilla Olsson och förskolläraren Kristina Karlsson slår sig en stund senare ner i den helt intakta soffan i personalrummet för att utveckla tankarna. De är båda veteraner på Barnkullen och var med i början på 1990-talet när den då kommunala förskolan deltog i ett projekt för att främja leken.

Redan då var tanken att leken försvunnit. Vi var några som ville satsa på den, men alla i personalen tyckte inte om det nya – de tyckte det blev för rörigt. Det tar tid att förändra arbetssätt, säger Kristina Karlsson.

Nu ser de bara fördelar med att prioritera leken. Många barn är långa dagar i förskolan och då är det bra om tiden är lustfylld. Personalen undviker att avbryta leken i onödan. Särskilt viktigt är det för vissa barn, som har svårt att börja leka. För dem som är vana att leka spelar det mindre roll, de kommer lätt igång igen.

Det är svårt att säga var gränsen går. Om barnen leker kan vi strunta i saker vi planerat att göra. Mellanmål kan också vänta, eller tas med och ätas i kojan där de leker. Men vi bryter för lunch, säger Pernilla Olsson.

En annan bra sak med leken är att barnen genom den utvecklas som personer och lär sig att samverka med andra.

– Barn är sociala och vill vara med i leken. De förstår snart att den som beter sig dumt inte får det. Det blir så konkret när någon till exempel vill bestämma allt. Leken slutar och de andra går därifrån. Då gäller det att vi vuxna är där och har sett vad som skett, så vi kan prata med barnet om varför de andra inte ville fortsätta, säger Kristina Karlsson.

Leken kan även leda till lärande av rena fakta, om personalen nappar på barnens frågor och idéer. Nu senast har barnen intresserat sig för dinosaurier. Det började en dag när alla var ute och lekte i skogen. Någon hittade ett ben och en annan antog att det var ett dinosaurieben. Sedan gav det ena det andra. Barnen ville leka dinosaurielekar, men det är svårt för den som inte vet något om de utdöda djuren. Alltså fick de söka kunskap.

– Till slut mätte vi bussar, för vi läste att vissa dinosaurier kunde bli långa som fyra bussar i rad. Då handlar det om matematik, men också om kreativitet och problemlösning. Barnen fick fundera på hur och med vad vi skulle mäta bussarna, säger Kristina Karlsson.

Lyhördheten för barnens intressen visar sig också i att personalen försöker vara tillåtande och hellre säger ja än nej. Barnen får vara var de vill i huset och väljer själva om de ska leka inne eller ute. Det mesta är tillåtet, så länge barnen är rädda om varandra och sakerna de leker med. Varje förbud ska fylla en funktion och inte bara sitta i väggarna.

Det verkliga tabut för barnen på Barnkullen är att inte respektera reglerna om kullen. De större barnen kan få det stora förtroendet att gå till en kulle utanför staketet, där det finns hemliga gångar i täta syrensnår. Men de får inte gå vidare till vägen, och de måste alltid fråga om lov innan de lämnar gården. Den som glömmer det får ”kullförbud”.

– Det är det värsta som kan hända, tycker barnen. Vi har fått höra att de senare skriver om det i skoluppsatser. Men under alla år har det inte skett någonting farligt. Det är frihet under ansvar, säger Pernilla Olsson.

Foto: Emelie Asplund

Arbetssättet ställer särskilda krav på personalen – som består av sex personer, de flesta jobbar deltid.

– Man måste vara tolerant och öppen. Det går inte att vara rädd för kaos, för det blir det ibland och det är inte farligt. Den som alltid måste ha kontroll kan nog inte trivas här, tror Pernilla Olsson.

Kristina Karlsson tycker arbetsmetoden gör arbetet både roligare och svårare.

– Man måste vara med hela tiden och delta i samtalet med barnen. Men det är svårt att säga att det här och det här har vi åstadkommit. Det gäller att akta sig för Vettexsyndromet – att man måsta torka ett bord för att det ska se ut som att man gör något. Vi vet att det är en bra dag när barnen leker och det strålar i deras ögon.

Genom väggen hörs högljudd gråt. Pernilla och Kristina konstaterar att det nog börjar bli dags för lunch. Någon i personalen har uppenbarligen ringt i städklockan, för i rummet där Theo och Oscar lekte är soffan återställd och bordet dukat. Barnen har inga särskilda platser utan får sitta med dem de lekt med under förmiddagen. Denna dag är det gott om utrymme, för hälften av de 28 barnen är hemma i magsjuka.

På menyn står falukorv med broccoli och ris. Oscar och Theo äter varsin portion, men inriktar sig sedan helt på knäckisarna. De ber artigt varandra skicka knäckebrödet och smöret och njuter av macka efter macka.

Pernilla föreslår att de ska köpa grädde och göra smör. Pojkarnas entusiasm förefaller begränsad, de ställer undan sina fat och bestick och skyndar i stället iväg för att klä på sig och gå ut på gården.

Barnkullen ligger i en lätt kuperad jordbruksbygd, med åkrar och ängar runt omkring och en sjö i fjärran. På andra sidan vägen ståtar Hålanda kyrka, med anor från 1100-talet. Förskolan är inrymd i ett lågt gult trähus med blå dörrar och vita knutar och förstukvistar. Solen tittar fram när barnen kommer ut för att gunga, göra chokladbollar av lera och leka vägarbete. Idyllen är total, om än lite kall – vinden från västerhavet är både stark och rå.Foto: Emelie AsplundDen inhägnade gården är stor, men barnens territorium ännu större. Förutom kullen med syrensnåren leker barnen gärna på en asfalterad slinga utanför bostadshusen intill. Oscar sätter på sig en hjälm, plockar fram en liten tvåhjuling ur ett förråd och sätter full fart. Andra barn ansluter på trehjulingar. Theo föredrar att springa, oförtröttligt varv efter varv.

Barnskötaren Madeleine Almqvist tar det lite lugnare. Hon går så sakteliga runt förskolan, hand i hand med Alicia, Barnkullens minsting. Madeleine har tidigare arbetat på en annan förskola och tycker de olika arbetsplatserna är som natt och dag.

– Där var det mycket papper, planering och förbud. Under samlingarna var det alltid tjafs. Barnen gapade och skrek och sprang runt och förstörde saker. De kom aldrig in i leken.

Här sätts barnen i första hand. De ges helt andra möjligheter och får vara med och bestämma. Det gör att de växer som personer och blir otroligt duktiga på att leka och vara tillsammans. Jag älskar mitt jobb – men tänker ibland att det vore roligt att komma till en ny förskola och försöka få in vårt tänk där.

Så beskrivs lekens roll i läroplanen

”Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan.

I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter.”

Källa: Reviderade läroplanen 2010, kapitel 1: Förskolans värdegrund och uppdrag

Alla artiklar i temat Leve leken! (8)

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin