Ingår i temat
Fokus på de yngsta
Läs senare

Ge plats åt högläsning

Prioritera inte bort högläsningen. Den är oerhört viktig för språket – även för de yngsta barnen, anser litteraturpedagogen Susanna Ekström.

15 jan 2014

Genom det skrivna språket kommer barn i kontakt med andra ord och grammatik på ett annat sätt än vad man gör i den vanliga dialogen. Det blir ett språkligt berikande, säger Susanna Ekström.

Foto: Emelie AsplundHon är förskollärare i grunden, men har spenderat den större delen av sitt liv åt att utbilda förskollärare och andra lärare. Nu är hon engagerad i Läsrörelsen och projektet Berätta, leka, läsa vars syfte är att visa hur en pedagogisk modell som utgår från närläsning av böcker med barn i ett till treårsåldern kan påverka och sätta fokus på språkutvecklingen. Med närläsning av böcker menar Susanna Ekström att man läser samma bok över lång tid och djupdyker i den tillsammans med barnen. Tanken är att högläsning ska kombineras med till exempel lek, sång och rytmik. Allt ska göras med inspiration av bokens text och bilder, pedagogerna lyssnar till och följer barnens intentioner.

– Det handlar inte om att sitta still och lyssna. Det handlar om att gå in i boken, säger Susanna Ekström och tillägger:

– Sång och rytmisering är väldigt viktigt för att barnen ska kunna ta emot språket och få lust att upprepa och lägga sig i.

Hon nämner exempelvis Gummi-Lisa hittar hem, en bilderbok om ett gäng gummiankor som har hamnat vilse ute på havet. Gummiankor är någonting barn över hela världen kan relatera till på något sätt. Just därför är den boken perfekt att använda, anser Susanna Ekström.

– Vilka impulser visar barnen att de har när man till exempel har tagit fram gummiankor och läst lite ur boken? Hur reagerar de? Kanske kommer läsningen att fortsätta med vattenlek och att barnen går in i rollen som ankor.

På så sätt får barnen kommunicera på olika sätt, i stället för att bara samtala om boken vilket kan vara svårt när det handlar om de små. Högläsningen blir startskottet för barnens kommunikation genom vilket språket får en chans att utvecklas.

– Vi vill att barnen ska få en positiv och rolig ingång till litteraturen. Under tiden vidgar de sitt ordförråd och kommer också i kontakt med skrivet språk som är annorlunda än det muntliga språket, säger Susanna Ekström.

Hon är medveten om att det inte är något lätt jobb att kommunicera med någon som inte talar fullständiga meningar. Men barnen reflekterar ändå, det gäller bara att försöka förstå sig på dem och deras värld. Att vara lyhörd och förstärka deras ickeverbala svar. Det krävs mycket av pedagogen och Susanna Ekström beskriver metodiken som tidsödande, men väl värd det.

– Sedan handlar det också om att våga vara så där lekfull, samtidigt som man inom förskolan har läroplanens krav att genomföra.

För att allt detta arbete ska vara möjligt krävs noggrannhet vid valet av böcker, anser Susanna Ekström som råder förskollärare att samarbeta med bibliotek. Böckerna ska vara så ”konstnärligt fullödiga” att de håller för att arbeta med under en hel termin. Det innebär att bild och text ska ha en viss komplexitet. Men det får gärna vara lite absurt, med roliga ljud och ord. Allt behöver inte vara fullt begripligt. Treåringarna behöver också möta berättelser med sammanhängande handlingar.

– Man ska själv bli inspirerad av boken och tro på den. Man kan inte ta vilken bok som helst och tro att den håller för närläsning.

Att arbeta med en, eller få böcker under en termin kan låta enformigt. Det tycker inte Susanna Ekström som betonar vikten av upprepning.

– Men det handlar inte bara om upprepning, utan det handlar om fördjupning.

Hon förstår att det är svårt att ägna den tid som krävs för den här typen av läsning på många förskolor. Barngrupperna är helt enkelt för stora vilket gör det svårt att se varje barn och fånga reflektioner som inte alltid uttrycks i ord. Därför råder hon pedagoger att försöka hitta en lösning i organisationen. Det kanske går att välja ut en liten del av gruppen på kanske fem, sex barn.

Susanna Ekström ser också ett annat problem, att högläsning faller undan för kraven på matematik och naturvetenskap.

– Jag tror att många inte förstår att man kan låta det gå ihop. Om man arbetar lekfullt och medvetet utesluter inte det ena det andra.

Susanna Ekströms boktips

Bilderböcker Susanna Ekström har valt ut för projektet Berätta, Leka, Läsa på grund av deras rika text och bildspråk:

Kanel och kanin
Dikter om kroppen av Ulf Stark, illustrationer av Charlotte Ramel.
(Rabén & Sjögren)

Gummi-Lisa hittar hem
Text och illustrationer av Anna Bengtsson.
(Alfabeta)

Här dansar Herr Gurka
Text Lennart Hellsing, illustrationer av Poul Ströyer.
(Rabén & Sjögren)

FAKTA

Berätta, Leka, Läsa

Projektet drivs av den ideella organisationen Läsrörelsen för att öka läsförståelsen och främja språkutvecklingen. I fokus står en pedagogisk modell som utgår från närläsning av böcker med barn upp till tre år. Speciella böcker har valts ut och barnen får varsin bok som både läses i förskolan och i hemmet eftersom Läsrörelsen även vill få föräldrar att läsa mer med sina barn.

Projektet sjösattes i höstas i samarbete med förskolor och bibliotek i 31 kommuner under en treårsperiod.

Se mer på: lasrorelsen.nu

Alla artiklar i temat Fokus på de yngsta (27)

Fråga

Vilken inskolningsmetod använder ni i er förskola?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin