Glädje över tappad tand

F-klass Alla vi som lärt känna en grupp sexåringar vet hur mycket vånda en lös tand kan orsaka.
I den här boken kan de få dela den tillsammans. Blodskräcken. Äppleskräcken. Knäckebrödsskräcken. Tappatand­sistavalla-skräcken. Och sist men inte minst – den stora sväljatandenskräcken! Belönar tandfén en tand som inte går att finna?

Samtidigt kan de fröjdas åt bokens supersnygga, färgglada illustrationer, ett vokabulär som är på perfekt nivå för deras ålder och glädjen i att kunna köpa en skateboard för de ihoptjänade tandpengarna.

Ett barn i klassen berättar stolt att hen sparat ihop till en lego­byggsats för sina guldtior, vilket verkar inspirera klass­kompisarna, som även kommer överens om att det ju är grymt att något som känns jobbigt faktiskt kan bli något bra. Den övriga igenkänningen för sex­åringen är också träffsäker – känslan av att vara ”minst” på skolan och att se upp till de äldre barnen delar nog de flesta förskoleklassare.

Kapitlen är korta och rikt illustrerade vilket gör att berättelsen passar såväl som högläsningsbok som tystläsningsbok för de lässtarka barnen. Som lärare kan du glädjas över de illustrerade sidorna i slutet med pedagogiska svar på frågor som ”Varför tappar man tänder?” ”Hur många tänder har man?” och ”Varför kallas det mjölktänder?”

Jag noterar även en jäm­ställd relation mellan föräldrarna i berättelsen, samt en pappa lika omvårdande som mamma. En viktig del i littera­turen vi väljer att förmedla till barnen, tycker jag.