Läs senare

Har rädslan tagit över?

07 nov 2014

I år hade jag förmånen att vara på Bokmässan och lyssna på en mängd spännande talare. En av dem var Anna Sparrman som är professor vid tema Barn på Linköpings universitet. Hon har forskat i många år om barns visuella kultur. Rubriken för hennes seminarium var Den pedofila blicken och handlade om att rädslan för pedofiler förändrar samhället. Det finns lekparker som har en skylt på grinden som förbjuder vuxna att vistas i parken om de inte har ett barn i sällskap. Om ett barn visas avklätt på ett foto väcker det starka reaktioner. Anna Sparrman satte under sitt korta seminarium fingret på att vi alla förhåller oss till att det finns pedofiler och därför börjar vi se på omgivningen på ett annat sätt.

Och visst stämmer det. Titta på våra stränder, inte ens de riktigt små badar utan badkläder längre. Eller på bilderna i den här tidningen – jag bläddrar i årgångar från 20 år tillbaka och hittar bilder på nakna barn, det skulle vi inte publicera i dag. Fast det är den naturligaste saken i världen. Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att vi är rädda att ”fel” personer skulle titta på bilderna. Alltså har vi anammat den pedofila blicken, och tittar på omvärlden med den – vi också.

Självklart handlar allt om goda intentioner, att skydda barn. För det finns ju pedofiler som begår fruktansvärda brott. Samtidigt leder den där rädslan till att oskyldiga blir misstänkliggjorda och till och med anklagade. Till exempel manliga förskollärare.

Jag har själv hört föräldrar säga att de inte skulle kunna tänka sig att ha sina barn i en förskola där det arbetar män. Det är så ledsamt. Inte bara för att kvaliteten i vilken verksamhet som helst blir bättre om de som arbetar där har olika bakgrund och erfarenheter. Utan för hur det drabbar de män som jobbar i verksamheten, som blir misstänkliggjorda och ifrågasatta.

Ännu värre blir det förstås när det ofattbara som inte får hända, händer. Som i fallet med en förskola i Högsby där en 21-årig praktikant begick ett stort antal övergrepp mot barn. Debatten som följer: ”Hur kunde det ske? Ska det finnas män i förskolan?” är svår att bemöta. Men hur svårt det än är måste diskussionen och debatten tas. Så resonerar i alla fall forskaren och förskolläraren Christian Eidevald, som vi har intervjuat i detta nummer av Förskolan.

Numera, ska sägas, för så har han inte alltid tänkt. Han säger att tidigare fanns som en slags överenskommelse bland manliga förskollärare att tiga ihjäl diskussionen, för allt de sa i ämnet blev ändå misstolkat.

Nu tänker han i stället att frågan ska upp på bordet, och det redan i utbildningen. Hur gör man för att inte bli misstänkt? Vilka rutiner kan en förskola ha för att förebygga övergrepp? Med ökad kunskap kan förskolan bli en tryggare arbetsplats för alla, menar han.

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin