Ingår i temat
Omsorg
Läs senare

Skapar trygghet med video

OmsorgVideoobservationer har hjälpt Lindängens förskola att skapa tryggare barngrupper och ge bättre omsorg.

av Erik Ignerus
30 Apr 2018
30 Apr 2018
Foto: Mikael Ljungström

Vi sitter inne på Lindängens förskola, i Varnhem en bit utanför Skara. Förskolläraren och specialpedagogen Gun-Britt Sjögren vinklar upp skärmen på sin bärbara dator och startar ett videoklipp.

På filmen syns sex barn. De står alla samlade runt ett bord och bygger med klossar. Även barnskötaren Lena Nordell finns med vid bordet. Tiden tickar på samtidigt som barnen fortsätter leken. När Gun-Britt Sjögren pausar klippet efter en minut är det helt omöjligt att förstå vad hon vill säga med det.

Hon drar tillbaka muspekaren till klippets början.

– Det här kan se ut som en helt vanlig leksituation i förskolan, men nu ska vi titta lite närmare på vad det är som faktiskt händer under den här minuten, säger hon.

Filmerna har gett mig många aha-upplevelser.

Bara ett par sekunder in i den andra genomspelningen av klippet stoppar hon det tvärt.

– Lena håller på här i bakgrunden och hjälper en kille att plocka upp några klossar från golvet. Vid bordet en bit bort står de här två andra killarna väldigt nära varandra, säger hon och startar filmen igen.

Marte meo

Marte meo utvecklades av Maria Aarts i Nederländerna under 1970-talet och har använts i Sverige sedan 1990-talet. Det är en samspelsbehandling som ska stödja en positiv utveckling hos till exempel barn, elever och patienter. I metoden används videokamera för att analysera hur samspelet mellan till exempel en förskollärare och ett barn kan förbättras.

Källa: Socialstyrelsen.

Nu blir det genast lättare att hänga med i det som händer på skärmen. Sådant som vid en första anblick var lätt att förbise får ett tydligt sammanhang när Gun-Britt Sjögren kan pausa klippet och förklara vad vi ser. På något sätt verkar det som att Lena Nordell får en föraning om vad som håller på att hända mellan de två killarna vid bordet. Ett gräl är på gång. Hon vänder sig om:

– Nu får vi samarbeta här, säger Lena Nordell till pojkarna.

Gun-Britt Sjögren låter klippet fortsätta ett par sekunder till. Den ena pojken välter ett torn som den andra har byggt och Lena Nordell får rycka in.

– Kolla! Här går Lena in, ”oj, oj, oj”, säger hon först och får barnens uppmärksamhet och sedan säger hon lugnt att ”ni kan stå bredvid varandra, du kan bygga ett eget torn”. Notera att hon inte alls nämner konflikten, kommenterar Gun-Britt Sjögren.

Ett ögonblick senare fortsätter leken igen som ingenting hade hänt. ”Vi samarbetar” går det till och med att höra från killarna. Gun-Britt Sjögren stoppar filmen och sammanfattar det vi har sett.

– Lena sätter hela tiden ord på det som händer i situationen. Det blir som en GPS för barnen som får det enklare att förstå och hantera det som händer. När hon bryter in tar hon också direkt pojkarnas uppmärksamhet. Hon låter barnen veta att det finns en fröken som hjälper dem och ser till att de är trygga.

Gun-Britt Sjögren filmar barnskötaren Lena Nordell. Klippet kan de senare använda för att analysera det som händer i situationen. Foto: Mikael Ljungström

Just tryggheten tycker Gun-Britt Sjögren är oerhört viktig i förskolan. Om både barn och arbetslag känner sig trygga med varandra skapar det en stark grund för en god omsorg. Det leder i sin tur även till att barnen lär sig mycket lättare, anser hon.

Gun-Britt Sjögren är förskollärare i grunden men valde senare att vidareutbilda sig till specialpedagog. Sedan några år tillbaka är hon utbildare, vägledare och handledare i Marte meo-metoden i Skara kommun.

Marte meo används framför allt för att utveckla kommunikation mellan två individer, ofta en vuxen och ett barn. Kommunen hade sett goda resultat av metoden på individnivå och med inspiration från en mattesatsning som hade fallit väl ut började man fundera på att testa metoden även på gruppnivå i för­skolan. Efter att ha tagit kontakt med Ingegerd Wirtberg, docent vid Lunds uni­versitet, som forskat mycket på metoden fick kommunen svaret att det skulle gå att genomföra.

På alla kommunens förskolor utbildar Gun-Britt Sjögren chefer och personal hur de kan jobba efter metoden. Hon föreläser och delar med sig av relevant forskning, men åker också runt och handleder personalen i faktiska situationer, som i det inledande exemplet. Med sin padda filmar hon korta snuttar från olika situationer. Det är ett bra verktyg just eftersom det ofta händer väldigt mycket på kort tid. I lugn och ro går hon sedan igenom filmerna tillsammans med personalen och ger dem feedback. Det finns mycket att diskutera i en filmsekvens på en minut.

När Gun-Britt Sjögren analyserar filmerna letar hon efter det personalen gör för att stötta gruppens utveckling. I korta drag går Marte meo-metoden ut på att lära sig hitta alla barns uppmärksamhet och att hela tiden benämna för barnen vad det är som händer samt att bekräfta det som de gör rätt. När barnen får detta bemötande och personalen gör det tydligt vad som händer i olika situationer kan de känna sig trygga. Förstår de inte vad som är i görningen är det lätt hänt att det blir oroliga.

Föreställ dig själv att du skulle komma in i ett rum där några andra personer står och pratar med varandra. Utan att någon säger ett ord till dig bryter de sedan plötsligt upp och går vidare. Om någon hade förklarat vad som hände, och berättade var alla var på väg så hade nog situationen känts tryggare för dig.

Filmerna och analysen har varit till stor hjälp för barnskötaren Lena Nordell och förskolläraren Ewa Czarnecka som jobbar tillsammans med 1–4-åringar på Lindängens förskola. När de tillsammans med Gun-Britt Sjögren kan stanna tiden i en filmsekvens blir det lättare att se ett barn som söker personalens uppmärksamhet eller hamnat utanför leken. Visst kan det kännas lite jobbigt att behöva se sig själv, men sådant får man bara lägga åt sidan.

Gun-Britt Sjögrens lästips:

Samspelets kraft av Monica Hedenbro och Ingegerd Wirtberg (Argos/Palmkrons Förlag)

Att undervisa barn i förskolan av Elisabet Doverborg, Niklas Pramling (Liber)

– Man får helt enkelt gilla läget. Samtidigt kan filmerna också ge en enorm bekräftelse, man kan titta och känna att just det där gjorde jag riktigt bra, säger Lena Nordell.

– Vi försöker också att alltid vara positiva och konstruktiva mot varandra. Sådant som har gått mindre bra ser man ändå direkt själv. Filmerna har gett mig många aha-upplevelser, säger Ewa Czarnecka.

De har båda fått lära sig att använda en avslappnad ton och sätta ord på det som händer. På det sättet går det att lugna ner barnen i situationer som den vid bordet med klossarna. Det skapar en trygghet i hela gruppen. Ofta leder det även till ett svar från barnets sida, vilket på sikt fördjupar relationen mellan barn och personal.

Två andra alternativ i den inledande situationen med de två pojkarna hade varit att direkt inta en frågande ställning: ”Vad är det som händer här nu då?”. Eller att gå direkt på en tillrättavisning: ”Nu slutar ni att bråka!”.

Men Gun-Britt Sjögren är inte särskilt förtjust i något av alternativen.

– Det ställs mycket frågor i förskolan och det är ofta omöjligt för barnen att svara eftersom de inte har en fullständig referensram. Skulle någon fråga mig hur en bilmotor fungerar kan inte jag svara på det. Barn ska absolut få välja, men det är också viktigt att ge ledning när det behövs.

Att tillrättavisa är hon helt emot.

– Det lär sig barn ingenting av, även fast vi tror det. Det leder bara till en skamkänsla som känns fruktansvärd för barnen. Det kan också skapa syndabockar som på sikt sänker gruppen. Det handlar om att vara ett stöd och ge positiv bekräftelse när någon gör rätt i stället.

För personalen på Lindängens förskola har utbildningen verkligen blivit en ögonöppnare. Ewa Czarnecka och Lena Nordell jobbar nu hela tiden aktivt med att sätta ord på det som händer och bekräfta det barnen gör. Tillsammans försöker de också att skapa en tydlighet för barnen genom att inte störa varandra när de är inne i lekaktiviteter och att undvika att avbryta när någon håller i samlingen.

De har anammat Gun-Britt Sjögrens metod med videoobservationer och filmar ibland varandra i olika situationer som de senare diskuterar. Även om de tidigare kanske stundtals använder liknande metoder så genomsyrar det nu hela arbetssättet. De har dessutom blivit mer medvetna om vad de gör och varför.

– Den här utbildningen är bland det bästa jag gjort, den gav väldigt mycket, säger Ewa Czarnecka.

Det nya arbetssättet har också skapat en stor trygghet i hela gruppen och starkare relationer mellan både barn och personal. De upplever att barnen lyssnar mer på varandra, leker bättre tillsammans och allt mer sällan hamnar i konflikt.

8 principer inom Marte meo:

  1. Sök information om var barnet eller barnen fokuserar sin uppmärksamhet och vilka initiativ det tar, för att hjälpa alla barn till ett gemensamt uppmärksamhetsfokus.
  2. Visa att du uppfattat var barnet riktar sin uppmärksamhet genom att bekräfta dess initiativ.
  3. Vänta på en reaktion och ett svar på ditt eget agerande.
  4. Svara på barnets nästa initiativ på ett sätt som blir bekräftande. Ta också upp och benämn dina egna tankar och handlingar.
  5. Ta ansvar för interaktionen så att turtagning utvecklas i barngruppen.
  6. Ge barnet ledning och struktur genom att benämna signifikanta situationer och bekräfta önskat beteende.
  7. Hjälp barnen att relatera till omvärlden genom att benämna personer, objekt och fenomen.
  8. Ge tydliga start- och slutsignaler vid början eller slutet av en aktivitet.

Källa: Samspelets kraft av Monica Hedenbro och Ingegerd Wirtberg (Argos/Palmkrons Förlag)

Rösta

Är du nöjd med er gård?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin