Läs senare

Hon får pris för sitt språkarbete

Allt fler barn har utländsk bakgrund och det ställer krav på språkarbetet. Årets Ulla-Britta Bruun-stipendiat har hittat en bra metod.

03 dec 2010

Foto: Lasse Nyman

På Stora scenen under årets Skolforum på Stockholmsmässan fick en glad Anna Elias ta emot blomstercheckar och själva stipendiet av Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén. Hon fick priset för sitt sätt att arbeta med språkutveckling i en förskoleklass i Göteborgsförorten Gårdsten, där 98 procent av barnen har utländsk bakgrund. Stipendiet är på 30000 kronor och ska användas till att dokumentera och sprida goda idéer.
Metoden Anna Elias utvecklat bygger på bilder urklippta ur tidningar och kataloger. Bilderna har hon laminerat och samlat i en låda som hon använder för att skapa berättelser tillsammans med barnen.

Genom frivilliga hemuppgifter har hon även involverat föräldrarna, oftast mammorna, och bidrar på så vis till att även minska deras utanförskap.

– Allt språk bygger på att du vill berätta något. Att bara skriva ett ord och forma bokstäver har inget syfte om du inte lär dig använda begreppen i ett sammanhang, säger hon.

Hon illustrerar med det göte-borgska begreppet ”bamba-kö”. De flesta av oss har ingen aning om vad det är men för barnen i Gårdsten är det självklart att det betyder matkön i matsalen. För oss som inte vet blir ordet bara ett tomt begrepp, ett verbalbegrepp. Alla kan uttala det men det har inte fyllts med ett verkligt innehåll.

– För att kunna använda språket måste vi skapa verklighet och sammanhang kring begreppet, säger Anna Elias.

De flesta av de 27 barnen i förskoleklassen är födda i Sverige, men hemma pratar de ett tiotal olika språk och deras kunskaper i svenska varierar stort. En del börjar så smått lära sig läsa och skriva, andra jobbar med att lära sig de grundläggande vardagsorden. Därför brukar Anna Elias och hennes kollega dela in klassen i två mindre grupper efter barnens förkunskaper. Varje dag arbetar Anna Elias med de laminerade bilderna i de mindre grupperna.

Bilderna föreställer allt från föremål till situationer, miljöer och bokstäver och kan användas på mängder av olika sätt. Ett barn kan till exempel få välja en bild och berätta allt det kommer på om bilden. De kan få placera sig själva i centrum av bilden och berätta hur det känns, luktar och ser ut. Andra gånger sprider Anna Elias ut alla bilder på bordet och låter barnen sortera ut alla ansikten, allt som går att leka med eller välja en bild som är något ledset för dem. Variationerna är oändliga.

Tanken är att barnen ska få jämföra, sätta ord på och fantisera. De ska få tänka både logiskt och kreativt och förstå och uttrycka ord som har med orsak och verkan att göra. Barnen lär sig förstå innebörden i substantiv, adjektiv och prepositioner, även om de grammatiska termerna lämnas utanför.

–I slutändan handlar det om att förbereda barnen för att kunna lära sig läsa och skriva. Året i förskoleklassen är ju en förberedelse för år ett i skolan. Det är viktigt att betona det, kanske särskilt för föräldrar, som har en helt eller delvis egen erfarenhet av skolstart i sina hemländer, säger hon.

Anna Elias metod växte fram ur ett behov hon såg hos barnen. De som inte har svenska med sig hemifrån har ofta en väldigt svag begreppssfär som gör det svårt för dem att både uttrycka sig själva och att förstå andra.

–När man inte förstår tar man gärna till nävarna och har man inte orden för att be att få låna drar man gärna i leksaken. Det blir ett sätt att kommunicera men det skapar förstås konflikt, säger hon.

Hon berättar att många låter den första förståelsen av ett begrepp gälla för alla situationer. Som en somalisk pojke som kom till klassen efter två månader i kalla Sverige. Här hade han ganska snabbt fått lära sig begreppet ”stänga dörren”. En dag när de skulle ut på rast var han sen och Anna Elias bad honom skynda sig, varpå pojken insist-erade på att Anna först skulle stänga dörren.

– Jag förklarade att det var öppna dörren jag skulle göra, eftersom vi skulle gå ut. Till slut insåg jag att det var dragkedjan i hans jacka jag skulle stänga. Allt som hade med att stänga hade blivit ”stänga dörren” för honom, berättar hon.

När en familj kommer till Sverige börjar barnen i skola nästan från dag ett. Oftast börjar pappan på svenska för invandrare, SFI, för att kunna få ett jobb och försörja familjen. Kvar hemma blir i många fall mamman med de minsta barnen.

– Mammorna är väldigt utsatta i sitt språk. De vet ibland inte om det är mjölk eller grädde de köper på Ica, om det är schampo eller hårgelé. Hur förklarar man då för föräldern att de exempelvis måste sätta gränser för barnet?, frågar Anna Elias.

För att få med även mammorna i språkarbetet ger hon frivilliga hemuppgifter till barnen då de får ta med en bild hem och föra ett bildsamtal kring köksbordet. Barnen kan metoden och får tillsammans med föräldrarna diskutera sammanhang i den svenska vardagen.

För att jobba med ord, symboler, bokstäver och berättelser finns många olika läromedel att köpa. Men läromedel kostar pengar, vilket oftast är en bristvara. Själv ser Anna Elias också en risk att man som pedagog blir bunden till att det ska vara ett inköpt ”riktigt” material, istället för att gå efter vad man själv tycker är kul och ser fungerar.

– Min metod låter så enkel, nästan för enkel för att benämna som en metod. Men det gäller att fråga sig vad som är själva grejen, vad det är man vill komma åt med metoden, säger Anna Elias.

Nu vill hon inspirera andra att göra enkla saker, utan färdigt material. I dagsläget finns alla tankar och idéer om metoden på ett tiotal olika papperslappar. Med stipendiets hjälp hoppas hon till sommaren ha fått ihop allt till en bok.

Motivering

Anna Elias tilldelas 2010 års Ulla-Britta Bruun-stipendium för sitt språkutvecklande arbete i förskoleklass. I ett samhälle som kännetecknas av ett allt större utanförskap och i en förort där 98 procent av invånarna har invandrarbakgrund, sätter hon fokus på språk och begrepp.

Hennes metod är att utifrån bilder, symboler och bokstäver skapa sammanhang och berättelser. Arbetssättet handlar dessutom om att stimulera barnens föräldrar – oftast handlar det om mammorna – att vara delaktiga i verksamheten. Visionen är att på så sätt ge dessa kvinnor en tidigare hemvist i svenska språket och minska utanförskapet.

Anna Elias vill med hjälp av stipendiet skriva en bok om arbetssättet för att nå ut till ännu fler. Stiftelsens styrelse tycker att det är viktigt att arbetet dokumenteras och vill genom att ge henne stipendiet skapa en spridning av goda idéer inom detta aktuella och angelägna område.

Fråga

Vilken inskolningsmetod använder ni i er förskola?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin