Läs senare

Inkludering som inspirerar

05 aug 2019
Kjell Häglund, redaktionschef.

I forskningsartikeln om inkludering säger Lotta Björkman, som till vardags undervisar blivande förskollärare, att ”inkludering och normkritisk pedagogik kräver att man läser, samtalar och utbildar sig”. Det kan ju låta väldigt … ja, krävande. Egentligen innebär det kanske snarare att de pedagogiskt högst ansvariga behöver utbilda sig i inkluderingsperspektiv, medan övrig personalstyrka klarar sig fint med det nyfikna och produktiva samtalet.

Men i realiteten kan det brista i fråga om både normkritisk utbildning och konstruktiva samtal – och ”inkludering” kan lätt bli något som man ytligt diskuterar ”för” eller ”emot”.

Jag är närmast förälskad i inkluderingsbegreppet, och less på att ”inkludering” ofta sammanblandas med ”integrering”, men jag kan ändå förstå missförståndet. Integrering är ju ett så fint begrepp i samhället – hur kan de mest förståsigpåande förskollärarna tycka det är fel? Och sedan pratar de om vikten av ”extra anpassningar”, men i andra sammanhang klagar de på begreppet ”anpassa” och tycker att vi måste ”utforma” i stället?

Jag kan riktigt höra reaktionen: ”Hur ska de ha det?”

När de intervjuade forskarna i artikeln reder ut begreppen är de väldigt måna om att vara konkreta och att ständigt ge exempel. Är det några som hört missförstånden förr så är det de. Och de förklarar bra. Läs Aisha Lundgren Asllas lättillgängliga distinktion mellan inkludering och integrering, och Johanna Lundqvists förklaring till varför inkludering hänger ihop så mycket med läroplanen och skolförberedandet! Något som för övrigt den unika inspiratören och ”paddagogen” Therés Åkerblom också återkommer till i ett annat reportage.

Just ”Tessan” Åkerblom går från teori till härlig praktik i sin verksamhet – och det gör även Mia Bergqvist, förskollärare i Nacka, som vi möter i ytterligare ett reportage i vårt inkluderingstema. Jag har svårt att föreställa mig en alldeles vanlig, kreativ och harmonisk förskolevardag omfamna inkludering mer, eller på ett bättre sätt, än den som möter oss på Mias avdelning.

Och här har vi nyckeln till att lösa missförstånden. I grunden måste det finnas en högteoretisk utbildning, men för att den ska kunna omsättas i den där förskoleharmonin vi alla älskar och eftersträvar krävs praktiska föregångare, pedagogiska förebilder med barnen på golvet, som kan dela med sig av sin närvaro och know-how till kollegerna.

Och nu är det bara att bläddra vidare, så delar dessa inspiratörer med sig till alla Förskolans läsare också!

Under semestern har jag läst igenom alla ansökningar till Ulla-Britta Bruun-stipendiet, som delas ut för att lyfta förskollärares erfarenheter och idéer. Det blir ett tufft jobb för kommittén att avgöra slutgiltig vinnare. Men en liten extra belöning för tidningen är alla reportage­idéer vi fått på köpet. Vilket får mig att redan nu girigt uppmana till nya ansökningar inför 2020! Läs mer på ullabrittabruun.se.

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin