Läs senare

Inte nyfödd men nyfådd

Adopterade barn i förskolan är precis som alla andra – och samtidigt inte. Många av dem är extra känsliga för förändringar och separationer.
På Kronprinsens förskola i Malmö har pedagogerna ändrat sitt sätt att jobba för att bemöta och stötta adopterade barn på bästa vis.

19 maj 2010

 Kronprinsens förskola ligger på plan två i den blå höghuskoloss som länge kunde skryta med att vara Malmös högsta byggnad, men som fått se sig slagen med hästlängder av Turning Torso. I bottenplanet finns ett köpcentrum och på de övriga 26 våningsplanen ryms både läg-enheter och flera kommunala förvaltningar.

  Förskolans tre avdelningar har alla en egen ingång från trapphuset och det har också det lilla kontoret där Karin Werholt har sin huvudsakliga arbetsplats. Hon är förskollärare och specialpedagog och också föreståndare för förskolan som funnits sedan 1987. Karin Werholt har varit där nästan lika länge, sedan 1989.

  På Kronprinsen går 36 barn uppdelade på en 1–3-års avdelning och två 3–5-års grupper. Fyra av barnen på Kronprinsen är adopterade och att de går just i den här förskolan är ingen tillfällighet utan beror på ett aktivt val från adoptivföräldrarnas sida.

  På Kronprinsen finns nämligen kunskap om vad det kan innebära för ett adopterat barn att gå i förskola och en medvetenhet om vilka krav det ställer på personalen. 

Att kunskapen finns just här på Kronprinsen kommer sig av att Karin Werholt själv är mamma till en adopterad flicka. Det var när hon som två och ett halvt-åring skulle börja i förskola som Karin Werholt upptäckte att de flesta saknade erfarenhet och visste ytterst lite om adopterade barns, ibland speciella behov.

  Hennes egen arbetsplats utgjorde inget undantag men hon beslutade sig för att ändra på det. Hon började läsa, lära och engagera sig och spred allteftersom sina nyvunna kunskaper till sina kollegor. 

  Hennes engagemang har fått till följd att flera föräldrar med adopterade barn valt att placera dem på Kronprinsen förskola.

  Och flera väntar på plats.

  Själva vardagen på Kronprinsens förskola skiljer sig inte från andra. Barnen må skilja sig åt utseendemässigt men i vardagen finns annars inget som särskiljer de adopterade barnen. Förskolan har heller inte skaffat in några särskilda leksaker, personalen sjunger inga särskilda sånger, läser inga särskilt utvalda böcker och tillämpar inte några speciella pedagogiska metoder för att de har adopterade barn i förskolan. Vad det handlar om är istället att personalen ökat sin lyhördhet och förståelse för att behov och avvikelser kan ha sin förklaring i det adopterade barnets speciella historia.

  – Adopterade barn är som alla andra och man ska vara försiktig med att särskilja dem. Samtidigt måste vi vara medvetna om att det finns bitar som vi måste tänka lite extra på och situationer som vi måste vara lite extra vaksamma inför, säger Karin Werholt.

  Hon beskriver att adopterade barn oftare än andra har extra svårt för förändringar och byte av aktiviteter. Utflykter eller att bara gå ut på gården och därmed byta miljö från inomhus till utomhus kan vara lite svårt.

  Då kan de adopterade barnen behöva lite extra förberedelser i lugn och ro. Det går att lösa på olika sätt. När barn-en på Kronprinsen ska gå ut väntar person-alen en stund med de barn som har svårt för förändringen. 

  – Vi väntar lite, kanske går på toaletten och så tittar vi och ser vad de andra barnen gör, hur de klär på sig, att de verkar glada och trygga. Det blir en extra förberedelse och en möjlighet för barnet att förstå vad som händer, säger Karin Werholt.

  De extra minuter som det här tar har både pedagogerna och barnet snart igen. De fem minuterna kan vara de som skiljer ett glatt lekande barn från ett barn som står panikslaget och klamrar sig fast mot pedagogens ben under resten av dagen.

Alla barn är unika och omständigheterna kring de adopterade barnen skiljer sig förstås åt på en mängd områden. Gemensamt har de emellertid att de varit med om minst en genomgripande separation tidigt i livet. Människans behov av en trygg anknytning är i dag allmänt erkänd. För de adopterade barnen återstår det arbetet när de kommer till sina nya föräldrar.

  – Den krassa verkligheten är att någon har försvunnit ur deras liv och det kan hända igen, konstaterar Karin Werholt. Det förklarar varför de kan ha svårare att klara förändringar. De vet ju inte vad som kommer sen. Att lämna förskolan kan med det adopt-erade barnets logik betyda att aldrig mer komma tillbaka. Om en person försvinner ur sikte kan det av samma skäl antas vara för gott.

  Det bästa sättet att stötta barnen anser Karin Werholt är att vara extra noga med struktur och tydlighet.

  – Vi förbereder alla förändringar noga, förklarar och beskriver noggrant vad som ska hända. Om en stund ska vi gå ut, vi ska vara på gården och leka, sen ska vi äta, vila och så vidare. Ibland räcker det inte bara med att berätta med ord, då använder vi oss av bildberättelser som förklarar och visar hur dagen ska se ut, säger Karin Werholt.

  En del barn kommer hit nästan nyfödda andra har hunnit bli flera år innan de kommer hit till sina nya föräldrar. En del barn har bott på barnhem, andra i fosterfamiljer. Vissa har upplevt en tidigare separation, andra kan ha bott på dussintals ställen innan de slutligen hamnar hos sin svenska adoptivfamilj.

  – När barnen kommer oavsett deras ålder, så är de inte nyfödda, men de är nyfådda. Det tar lika lång tid minst för ett nyfått barn att knyta an till sina nya föräldrar, som det tar för det biologiska spädbarnet och dess föräldrar att skapa en trygg anknytning. 

  Det här måste man ta hänsyn till i planeringen av när adopterade barn ska börja i förskola. Lämplig tidpunkt har inte mycket med barnets biologiska ålder att göra, betonar Karin Werholt. Hon berättar att det ibland utövas ett hårt tryck på föräldrar som adopt-erat lite äldre barn. Omgivningen ser bara barnets biologiska ålder och de förmågor som är välutvecklade och åldersadekvata, men tänker inte på det som ryms inuti barnet.

  – Ingen vet ju hur barnet har haft det innan han eller hon kom hit. En fyraåring som kommit till Sverige för säg ett halvår sedan kanske har jättebra motorik, men har missat massor i språkutvecklingen, i lekutvecklingen, socialt och i anknytningen. Om den fyraåringen plötsligt går tillbaka i utvecklingen, bli mammig och bäbisaktig så kanske det beror på att den befinner sig på samma emotionella utvecklingsstadium som en åttamånaders baby. Barn i Sverige måste vara ett år gamla innan de får börja i förskola, samma sak borde gälla för de adopterade barnen. Minst ett år ska de vara hemma med sina föräldrar innan det kan bli aktuellt med förskola, säger Karin Werholt.

När det sedan ändå är dags för förskolan är starten A och O. 

  – Som adoptivförälder kan man känna större oro vid inskolningen än andra föräldrar. Sedan barnet kom till dem har de jobbat hårt med anknytning och nu ska de istället arbeta med det motsatta – separation. Det kan kännas väldigt tufft, säger Karin Werholt. 

  Hon berättar att delvis som ett resultat av arbetet med de adopterade barnen har de lagt om sin inskolning på Kronprinsen. Borta är den standardiserade inskolningstiden och alla generella tankegångar är utbytta mot individuella.

  Alla barn får ett välkomstbrev hem innan de börjat. I brevet finns fotografier på personalen. På så vis är ansiktena inte helt främmande för barnen när det är dags. Under hela inskolningen har barnet en särskild pedagog knuten till sig. Vikarier hålls utanför processen och de andra pedagogerna kopplas in allteftersom. Föräldrarna är med i förskolan under hela inskolningsperioden, vars längd helt och hållet beror på barnets behov. Först när barnet känner sig helt trygg med sin pedagog är inskolningen klar.

  – Om barn hinner skapa en trygg relation till pedagogen så gråter de sällan när föräldrarna går. 

För adopterade barn kan inskolningsperioden vara lite längre än för andra barn. Det får man förbereda föräldrarna på. Också när inskolningen är klar kan de här barnen behöva lite extra stöd och trygghet. 

  – De adopterade barnen har bytt språk, bytt kultur, miljö, föräldrar – allt. Det är inte svårt att förstå att det tar lite längre tid för dem då. En del barn behöver överlämnas direkt från famn till famn under flera år. Sånt får man ta med lugn och ro och bara vänta ut. En vacker dag behövs det inte längre. 

  I ett första skede är det också viktigt för pedagogerna att vara lyhörd för föräldrarnas behov och önskemål liksom deras sätt att förhålla sig och tala om adoptionen.

  – Det är viktigt att ta reda på hur föräldrarna talar med barnet om adoptionen. Vilka uttryck de använder och vad de kallar de biologiska föräldrarna för. Det är viktigt att vi pratar om det på samma sätt i förskolan så vi inte förvirrar barnen. 

  På Kronprinsen ser de också gärna att föräldrarna skriver ner lite grand om barnens bakgrund. 

  – Om vi får lite historia så kan den hjälpa oss att förstå barnets reaktioner i olika situationer. 

Fotnot: I takt med att Karin Werholts kunskaper och engagemang ökade, växte också intresset hos omgivningen. Såväl förskolor som andra kommunala instanser började höra av sig med frågor. För att inte belasta verksamheten på Kronprisen, beslutade hon sig för att separera ut verksamheten. Tillsammans med en kollega startade hon ett företag som ordnar föreläsningar, utbildningar och erbjuder konsultationer i adoptionsfrågor. På www.adoptis.se går det att läsa mer om verksamheten.

 

Böcker för barnen

Alice från Kina av Anders Jansson och Nina Östman, Alfabeta förlag 2008
 
Hämta Joel av Emma Adbåge, Eriksson & Lindgren förlag 2004
 
Pricken, den klassiska berättelsen attraherar ständigt nya läsargrupper. Astrid Lindgren översatte Margret Reys text och H.A Rey illustrerade. Boken är utgiven av Rabén & Sjögrens förlag i flera upplagor den senaste 1995
 
Pyret, Ingvor Goyeryd och Leif E Eriksson har skrivit flera böcker om Pyret som är adopterad från Indien, BonnierCarlsen förlag
 
Så blev jag till av Katerina Janousch har ett avsnitt om adopterade barn, BonnierCarlsen förlag 2004

Läs mer

 

Adopterade barn av Dan och Lotta Höjer är en vägledning för förskolan utgiven av UR förlag 2005
 
Adoptivbarn & förskolan, förskolan möter adoptivfamiljen är ett häfte utgivet av bland andra Adoptionscentrum 2002
 
Anknytning i adoptivfamiljens vardag (2009) av Sara Larsson utgiven av Vulkan förlag, handlar inte direkt om förskolan men om ämnen som i högsta grad berör personalen i förskolans kontakt med och relation till de adopterade barnen.
 
Länkar till litteratur om och forskning kring adoption finns på www.bvadopt.se

Fråga

Vilken inskolningsmetod använder ni i er förskola?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin