Läs senare

Jag gillar mångfald

09 okt 2014

Klumpen i magen vill inte riktigt försvinna. Valresultatet visar att vi lever i ett samhälle i konflikt. Alldeles för mycket fokus ligger på olikheter, på ”de andra”.

Jag är ledsen och oroad över att så många valde ett parti som bottnar i främlingsfientlighet. Jag är gråtfärdig och upprörd, men jag vägrar tro att alla som röstar på Sverigedemokraterna är rasister och jag dömer inte dig som lade din röst på dem, precis som jag inte vill att någon ska döma mig för mitt val och mina åsikter.

Kanske ska jag förtydliga att jag är starkt emot orättfärdigheter, brott, våld, kränkningar, rasism. Om någon gör något ont är vi skyldiga att reagera och agera. Men döma människan ska vi inte. Jag inser också att det är väldigt mycket lättare för mig att säga så, än för någon som utsätts för rasism i sin vardag.

En annan sak jag funderar över är all diskussion kring vems ”fel” det är att Sverige-demokraterna fick 13 procent av rösterna i riksdagsvalet. Många debattörer verkar så tvärsäkra. De slår fast att det beror på mediernas bevakning eller de sociala klyftorna eller frånvaron av diskussion om integrationspolitiken. När det i stället förmodligen beror på alla de sakerna, plus ytterligare ett gäng faktorer.

Det är bra och nödvändigt att försöka analysera, att hitta en förklaring till saker och ting. Det måste vi. Men hur ska vi skapa en förändring och en utveckling om vi inte lyssnar på varandra och kommunicerar utan i stället pratar förbi varandra? Är inte risken att vi bara gräver skyttegravarna ännu djupare?

Om vi möter varje människa som en individ så blir det inte så svårt, tänker jag. Om vi slutar att klumpa ihop folk i grupper och förse dessa med olika epitet eller egenskaper. Om vi beväpnar oss med ett öppet sinne, nyfikenhet och respekt. Om vi erkänner våra egna fördomar, och arbetar för att bli av med dem.

Vi har ett mångkulturellt samhälle, och jag vill tänka att det till stora delar också finns en interkulturalitet.

Det betyder att människor från skilda kulturer möts, med skilda modersmål och levnadsregler, och att det finns en ömsesidig förståelse mellan dem. Mångfald har så otroligt många fler fördelar än nackdelar.

Visst uppstår svårigheter när ett samhälle förändras. Förskolans mångkulturella uppdrag är minst sagt utmanande – men det görs mycket bra arbete ute i förskolans verksamhet, utifrån de olika förutsättningar som råder. Det har vi tittat närmare på i detta nummers tema.

I krönikan som avslutar temat skriver professor Ingrid Pramling Samuelsson så här:

”För barnen är mångfalden av språk och olikheter en del av den självklara och oreflekterade vardagen. Barnen gör ju inte de kategoriseringar som vi gör som vuxna.”

Det tycker jag känns hoppfullt.

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin