Läs senare

Jobbglädje i Bergmans anda

KrönikaVisste ni att arkitekten bakom ­Ingmar Bergmans hus på Fårö också ritade förskolor? Faktum är att det finns fler beröringspunkter mellan demonregissörer och förskollärare.

av Erik Stenkula
05 aug 2019
05 aug 2019
Erik Stenkula, förskollärare på Junibackens förskola i Linköping

Det är en förmån att få sitta och skriva denna krönika i en fönstersmyg hemma hos Ingmar Bergman på Fårö, nu när jag är mellan två jobb. Det ger mig ett välbehövligt perspektiv. Jag passar på att besöka Fårö förskola också, och blir nästan kär i stället. Ön jag befinner mig på är inte större än att chefen på förskolan visar sig vara sambo med den man jag och min särbo hyrde Fårö fyr av för två somrar sen. Och så får jag veta att Lisa, som var med och grundade Fårö förskolas föräldrakooperativ för nio år sen, jobbar på Sylvis bageri, om jag vill ta mig en tur dit upp.

Närheten folk verkar ha till varandra här är något att hålla i minnet nu när jag lämnar mina fem bästa yrkesår bakom mig i Linköping. Jag ska börja jobba i Norrköping igen. Men inte bara som förskollärare. Som utvecklingsledare ska jag öka mina arbetskamraters pedagogiska medvetenhet, är det tänkt. Kan en kvarts gemensam kaffepaus i personalrummet vara något att börja med, i stället för att drälla med den heta javan bland barnen? Och att inte hala upp några mobiler i tid och otid?

När min Linköpingschef på så vis hade en hög förväntan och en tro på det jag gjorde återkom min arbetslust. Är det så jag ska skapa arbetsglädje i Norrköping? Jag kan ju prova.

Jag tror att vi även måste försöka få rätt perspektiv på vår pedagogiska dokumentation. Låta den utmana oss mest för vår egen nyfikenhets och lärdoms skull och inte bara för att Skolinspektionen ska ge oss guldstjärna. För får vi förskollärare förtroendet att gemensamt upptäcka de bra saker vi gör med barnen och dokumenterar de stunderna väl, ja då känns det inte alls tungt att sedan försöka få fatt i det barnen utforskar.

Lite som när jag nu går runt i Bergmans 56 meter långa enplanshus på Fårö. Han har plitat obekymrat på dörrar, väggar och golv. Ofta är det lite kärva uppmaningar som ”Släck!” eller ”Halt som fan!”. Inga värdeord som står i vår senaste läroplan kanske. Men jag ler ändå när jag upptäcker att det är just inne på hans toalett den inramade Oscarsnomineringen för Höstsonaten hänger. Huset verkar ha givit Bergman en skön kreativ frihet.

Därför är det inte ett dugg förvånande att arkitekten bakom det här huset, Kjell Abramson, också ritat en hel hoper typförskolor. Där får måhända ungarna inte rita på väggarna men förhoppningsvis finns det gott om rum för kreativitet. Så när jag återvänder till Norrköping sätter vi oss i ett perfekt spelrum där åtminstone förutsättningarna för de delar i vårt förhållningssätt som kan öka vår professionalitet redan finns. Kryper jag bara ner på golvet där, tar reda på vad ungarna faktiskt gör och utvecklar det i rätt riktning, ja, då kommer säkert även arbetsglädjen som ett brev på posten från Fårö.

PS

”Trumpeeeetaregaaatan” hade jag en liten spårvagns­äls­kande kille som gick och sa på jobbet för tio år sen. Nu är det precis den hållplatsen jag stiger av vid varje morgon.

Fråga

Välkommen tillbaks till jobbet! Vad ska du prioritera i höst?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin