Ingår i temat
Alla ska med
Läs senare

Känslan är det viktigaste

Många tror att inkludering handlar om att låta alla barn vara i ordinarie verksamhet. Men det är så mycket mer än det.

Illustration: Michel Ducourneau

Förskolan ses många gånger som inkluderande i sitt arbetssätt. Kristian Lutz, lektor i specialpedagogik vid Malmö högskola, möter ofta studenter som har den bilden. Men det finns ingen forskning som bekräftar det.– Snarare kan man misstänka att studenterna tolkar den rumsliga integreringen som inkludering, säger Kristian Lutz som har forskat om specialpedagogikens roll i förskolan.

Att förskolan ses som inkluderande för att alla barn finns under samma tak är inte så konstigt. Det har att göra med synen på barn i behov av särskilt stöd genom åren. På 1970-talet kom forskare fram till att det var kontraproduktivt att ha elever med särskilda behov i speciella klasser. Barn som fick vara i allmänna grupper utvecklades betydligt mer. Dessutom sågs de inte som lika avvikande om de fick vara med alla andra. I stället skulle barnen integreras, det vill säga att de med behov av särskilt stöd placeras i ordinarie grupper och anpassas till verksamheten. Men inte heller det visade sig vara bästa sättet.

– Då blev problemet att vi måste säga att någon är avvikande för att kunna integrera den, säger Kristian Lutz.

Dagens tanke om inkludering växte i stället fram på 1990-talet. Men den gamla integreringstanken har aldrig riktigt försvunnit och lever alltjämt vidare på sina håll. Vad är det då som skiljer inkludering från integrering?

Inkludering handlar om att barnet inte ska anpassa sig till verksamheten. Förskolan och förskollärarna ska se till att alla barn blir delaktiga oavsett svårigheter, förklarar Kristian Lutz. Att ha alla under samma tak så långt det är möjligt är en del, men barnet ska också kunna känna sig delaktigt utifrån sina förutsättningar, både i sociala sammanhang och kunskapsmässigt. Tycker du att det låter krångligt? Även Kristian Lutz anser att det är ett svårt begrepp.

– Den enda riktiga definitionen man kan få är vilken känsla individen har. Känner jag mig inkluderad eller inte?

Om ett barn inte gör det måste verksamheten så långt som möjligt ses över för att ge barnet bättre förutsättningar, enligt inkluderingstanken. Men den synen tycks inte vara vedertagen i förskolan. Gunilla Lindqvist, lektor i pedagogik vid Högskolan Dalarna, har i sin avhandling undersökt hur förskolans och skolans personal i en svensk medelstor kommun ser på arbetet med barn i behov av särskilt stöd. 84 procent av alla förskollärare ansåg att felet ligger hos barnet, inte i verksamheten.

– Jag har själv jobbat i många år som lärare och specialpedagog i ”F–6”-miljö och sett att vi har ett sätt att definiera barnen som problembärare. Den synen har på något sätt blivit tradition och svår att bryta, säger hon.

Det uppstår ett dilemma. Å ena sidan ska man inte peka ut ett barn som annorlunda, å andra sidan har man ju som förskollärare en skyldighet att uppmärksamma om ett barn behöver särskilt stöd.

– Det är klart att det finns barn som behöver extra stöd, det får vi inte negligera. Man måste jobba för att barnen ska få det så bra som möjligt. Men man får inte stirra sig blind på att barnet är problembärare, då tänker jag att man inte kommer så långt.

Kristian Lutz instämmer.

– Det finns en risk att man går i en fälla när man ska hitta individuella lösningar till barnen när det ofta finns generella lösningar, säger han.

Han menar att man i förskolan ofta lägger allt större fokus på det enskilda barnet när man har upptäckt att det tycks ha svårigheter.

– Men vi behöver också rikta blicken lite mer i andra riktningar än mot barnet. Vad är det för lärandemiljö vi erbjuder barnet och vad kan vi göra för förändringar där? säger Kristian Lutz som själv har en bakgrund som förskollärare.

Konsekvenserna av att se barnet som problembärare är att man förstärker bilden hos barnet själv vilket kan hämma utvecklingen, menar Gunilla Lindqvist.

– Våra tankar och vårt sätt att vara färgar ju barnet väldigt tidigt. I samlingar, vid vilan, ute på gården. Vad man än gör. Ser jag barnet som annorlunda så är jag medskapande, säger hon.

Nu finns det förstås barn som har mer svårigheter än andra. I vissa fall kan det vara för barnets bästa att vara i en specialgrupp menar Kristian Lutz.

– Hur tillfälligt eller permanent avskiljandet blir måste man hela tiden utgå från barnets bästa. Om anpassningar kan göras i ordinarie verksamhet för att möta barnets olikhet är det sannolikt det mest optimala.

Både Kristian Lutz och Gunilla Lindqvist tycker att förskolan har kommit långt när det gäller inkludering, men det går alltid att bli bättre. Man kan exempelvis koppla in en specialpedagog kontinuerligt för att se över vad som kan förbättras. Men det vet inte alla om. I Gunilla Lindqvists avhandling ansåg de allra flesta förskollärare och lärare att specialpedagogen bara ska kopplas in för handledning när ett barn är i behov.

– Det finns inte på kartan hos andra yrkesgrupper än specialpedagogerna själva att de ska arbeta med skolutveckling, vilket de är utbildade till att göra, säger hon.

Kristian Lutz nämner Finland som exempel. När ett barn har svårigheter kopplas specialpedagogen in för att tillsammans med pedagogerna genomlysa hela lärandemiljön. Han tror att det kan vara en av anledningarna till att finska elever senare visar så goda resultat i skolan.

– 25 till 30 procent av alla förskolebarn i Finland har stött på en specialpedagog. Det är för att man jobbar utvecklande på gruppbasis, säger Kristian Lutz.

Det rimmar också väl med Kristian Lutz tanke om att inkludering är en process som hela tiden pågår. Det går aldrig att säga att man på en förskola har uppnått inkludering, menar han.

– Jag tänker att det farligaste när det gäller utveckling av verksamhet är att säga att allt är bra. Då ringer det väldigt många varningsklockor för mig.

LÄS MER

Specialpedagogiska aspekter på förskola och skola, Kristian Lutz (Liber 2013)

Gunilla Lindqvists avhandling heter Who should do what to whom? Occupational groups´ views on special needs och hittas på hj.diva-portal.org

Fråga

1 juli träder förskolans reviderade läroplan i kraft – har du hunnit sätta dig in i förändringarna?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin