Ingår i temat
Förskoleklassen
Läs senare

Klassrummet som lockar till lek

I Anette Hansens förskoleklass står leken i fokus. Inomhusmiljön är därför noga genomtänkt för att stimulera ett lekfullt lärande.

12 apr 2013
Klassrummet som lockar till lek
På Tjärnen finns numera inte så många bord och stolar. I stället sitter barnen på mjuka mattor på golvet när de leker. Foto: Susanne Lindholm

Om man samlar fjorton sexåringar på ett ställe brukar de både synas och höras. Men förskoleklassen på avdelningen Tjärnen i Munksunds skola i Piteå märks knappt. I rummet med det stora bordet innanför entrén står förskolläraren Anette Hansen och fritidspedagogen Lena Gabrielsson och känner sig nästan lite ensamma. Barnen, som nyss kom in efter lunchrasten, har snabbt fördelat sig i avdelningens övriga rum och försvunnit in i olika lekar.
– Våra lokaler är nog rätt unika, många förskoleklasser har kanske mindre utrymme och mer klassrumsliknande lokaler, tror Anette Hansen.

Här på Tjärnen, som också används av fritidshemmet på morgonen och eftermiddagen, syns inte så många likheter med ett traditionellt klassrum. Det finns till exempel inte en skolbänk att skåda så långt ögat kan nå, men däremot många mindre rum, små vrår och hörnor som inbjuder till lekar av olika slag.

– En del förskoleklasser jobbar väldigt skolinriktat men jag tycker inte det är nödvändigt. Man kan få in många skolämnen i leken utan att barnen tänker på det. Till exempel blir det ju mycket matematik när de leker i vårt café, och läs- och skrivträning får de på köpet när de gör skyltar, inbjudningskort och biljetter till alla olika föreställningar som de sätter ihop, säger Anette Hansen.

Hon tycker att det är viktigt att förskoleklassens inomhusmiljö är flexibel och inte statisk eftersom olika barngrupper gillar att göra olika saker. Älsklingsaktiviteten för den här gruppen är till exempel dans. Var det än finns minsta utrymme tar de golvet i besittning och öser på till ljudet av värsta party- och ravemusiken. Inga melodifestivallåtar här inte.Foto: Susanne LindholmFörst höll dansarna mest till i hallen, men sedan ställdes ett särskilt dansrum i ordning med en häftig discolampa i taket. Det blev högst populärt, men lampan gick sönder och rummet blev omgjort till café, så nu är det i stället samlingsrummet som blivit danspalats. Och det är det ingen av dansarna som är särskilt ledsen för, tvärtom.

För kärntruppen bestående av Elin, Emma och Olivia är det här numera favoritrummet. På frågan om vad som gör rummet så bra svarar Olivia att här finns ett stort utrymme som passar bra att dansa på. Hon syftar på den mattäckta ytan mellan tre låga träbänkar som står placerade i hästskoform.

Bänkarna används, berättar Anette Hansen, under morgonsamlingen när hon går igenom dagens skoluppgift. Efter genomgången sprider barnen ut sig över hela avdelningen med sina Trulle-böcker. En del slår sig ner runt det stora bordet, andra föredrar att sitta i soffan inne i den kombinerade bok- och barbiemyshörnan. Några sätter sig vid pyssel- och målarbordet, andra vid pärlplattebordshörnet i bygg- och konstruktionsrummet. Valmöjligheterna är många.

Skulle någon vrå plötsligt stå outnyttjad, eller att det blir rörigt och slamsigt på ett visst ställe, börjar Anette Hansen genast fundera över vad det är som inte fungerar.

– Det gäller att lära sig av sina misstag. Bäst är det när utrymmena är renodlade så att det tydligt syns vad det är tänkt att man ska göra där. Och att varje sak har sin plats så att man lätt kan ställa undan efter sig.

Det rum på Tjärnen som oftast byter skepnad är det lilla rummet som just nu rymmer caféet. Det har tidigare det här läsåret som sagt varit discorum, men innan dess var det dockis och dessförinnan frisersalong.

– Oftare än så kan man knappast ändra, barnen måste ju också hinna få en chans att lära sig rummet, anser Anette Hansen.

Hon berättar att just dockis är ett exempel på en möblering som inte fungerade, det blev för rörigt med både gosedjur, dockor och barbiehus på ett och samma ställe. Nu har dockorna och gosedjuren i stället fått ett eget hörn i det stora bygg- och konstruktionsrummet och barbiehuset har fått flytta in till böckerna och soffan i mysrummet.

Att det före detta discorummet förvandlats till café bygger på en önskan från fritidshemmets pedagoger. Alla fritidshem i Piteå kommun har nyligen fått i uppdrag att sätta matematiken i fokus och på Tjärnen kom fritidspedagogerna på att skapandet av ett café skulle kunna vara ett bra sätt att göra det på. Anette Hansen var förstås inte nödbedd, ett café med prissättning, pengar och huvudräkning ligger helt i linje med hennes arbete i förskoleklassen. Så förslaget lades fram för barnen och de blev eld och lågor.

– De är väldigt härliga på det viset våra barn, de är glada för alla förslag.

Tillsammans ”brainstormade” barnen fram vad som kunde tänkas behövas för att idén med ett café skulle bli verklighet och efter vissa verklighetsförankrande justeringar, och ett Ikea-besök senare, fick ett par av dem hjälpa till att ställa i ordning rummet.

– Det går ju inte att hela klassen är med vid ommöbleringen så jag brukar låta barnen turas om med det.Foto: Susanne LindholmNär en ny möblering av ett utrymme är klar hålls alltid ett möte med alla barn där reglerna för vad som gäller bestäms. Det är viktigt, påpekar Anette Hansen, att alla verkligen har fått höra vad man får och inte får göra, så ingen senare behöver testa gränserna.

– När det gäller caféet har vi till exempel tillsammans bestämt att man inte får leka tjuv och polis där eftersom då försvinner pengarna från kassaapparaten.

Anette Hansens intresse för inomhusmiljön kommer från när hon för några år sedan arbetade i skolans andra förskoleklass och tillsammans med en kollega gick en Reggio Emilia-utbildning.

– Efteråt var vi jättetaggade, vi inhandlade nya saker, möblerade om, ändrade i miljön och hade jättemycket olika arbetsmaterial. Till slut fick vi till det riktigt bra. Men sedan blev vi tvungna att ändra om i arbetslagen på grund av en pensionering så då fick jag flytta in hit till Tjärnen i stället, berättar hon.

På Tjärnen såg det då annorlunda ut, här hade man tidigare bedrivit förskoleklass med Ur och skur-inriktning och krutet hade inte i första hand lagts på inomhusmiljön.

– Det kändes kalt och så fanns det alldeles för många bord och stolar överallt, tyckte jag. Dessutom var det otydligt vad de olika rummen skulle användas till.

Det första som försvann var de flesta bord och stolar. På så sätt skapades mer golvutrymme till lek. För att göra golven mer bekväma inköptes mjuka mattor.

– I början när jag jobbade tänkte många att man skulle möblera som man gör i ett hem. Med en bordslampa på en byrå och fina gardiner. Men det är ju faktiskt barn som ska vara här, det viktiga är att möbleringen passar dem. Att det är färgglatt och inbjudande med arbetsmaterialet i barnhöjd. Och att teckningar, kartor och speglar hängs i barnens ögonhöjd, säger Anette Hansen.Foto: Susanne LindholmAndra förändringar som hon har genomfört, tillsammans med fritidspedagogerna, är tydligare struktur och uppdelning i olika utrymmen, bland annat genom färgindelning. I taket har färgglada tyger hängts upp och ljusslingorna på väggarna syftar, liksom de tända värmeljuslyktorna på borden och pausmusiken i hallen, till att skapa mysighet.

– Om det är något mer jag skulle önska mig är det nog ett större målarrum och lite nyare lokaler, de här är ganska slitna. Men det sista är nog något som vi vuxna bryr oss mer om än barnen, konstaterar Anette Hansen.

Hon tycker att man som förskollärare ska se lokalerna som en extra resurs.

– Det är en otrolig hjälp i arbetet om man har lokaler som fungerar!

Alla artiklar i temat Förskoleklassen (25)

Fråga

Vilken inskolningsmetod använder ni i er förskola?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin