Ingår i temat
Fokus på de yngsta
Läs senare

Kräver mer tid och tålamod

På Finnboda förskola i Nacka är 75 av 112 barn under 3 år. Planering och samarbete är A och O för att få till en meningsfull verksamhet för alla barn, säger personalen som arbetar här.

13 sep 2010

Foto: Jenny Gaulitz

De senaste åren har barnafödandet ökat i Sverige och kurvan fortsätter att peka uppåt i Statistiska Centralbyråns statistik. I många nybyggda områden myllrar det av småbarnsfamiljer och trycket på förskoleplatser är stort. Ett sådant är Finnboda i Nacka, strax utanför Stockholm. När Finnboda förskola öppnades på hösten 2008 var 27 av 36 barn som skulle skolas in ettåringar. Nu har förskolan vuxit till 112 barn fördelade på sex visten varav ett har barn som är över 3 år. Nästan alla barn som står i kö till hösten är 1–2 år gamla. Att det skulle bli riktigt så många småbarn i området hade man inte förutsett när förskolan byggdes, berättar förskolechefen, Susanne Stranger.–Men det är nog så här det kommer att se ut ganska många år framöver, säger hon.

Det har inneburit att personalen har fått tänka om i hur de lägger upp verksamheten och arbetet. Framför allt handlar det om en välstrukturerad organisation och noggrann planering när man arbetar med så många små barn, berättar förskollärarna Matilda Perder och Tove Wigardt och barnskötaren Jessica Mazuran, som arbetar tillsammans på vistet Ankaret, med 18 barn i åldern 1–3 år, sedan höstterminen 2009 .

–Som pedagoger måste vi också tänka på att aktiviteterna ska vara meningsfulla även för de allra yngsta barnen. Vi pratar mycket om vad vi vill ge barnen och hur vi kan göra, säger Tove Wigardt.

När man arbetar med olika aktiviteter, som matematik eller rörelse, delas barnen upp i mindre grupper. För att det ska fungera krävs ett bra samarbete över vistesgränserna.

–Vi ser hela dagarna som ett lärande för barnen och inte bara aktiviteterna. Hittills har det handlat mycket om att få ihop gruppen och att alla barn ska känna sig trygga och bli sedda, fortsätter hon.

–Vi har också pratat mycket om empati eftersom små barn kan vara ganska fysiskt tuffa mot varandra, säger Jessica Mazuran.

Förskolan känns rymlig både inomhus och ute på gården, som är uppdelad i två sektioner. Grundinställningen bland pedagogerna, och barnens föräldrar, är att även de minsta barnen kan – mycket. När det inte finns stora barn som kan hjälpa sina mindre kompisar blir det ännu viktigare att klara saker själv ganska tidigt. Som att hämta sin kläder, ta på sig skorna, äta med bestick, ta av den gamla blöjan och kanske dra på en ny.

När barnen har varit ute slussas de in några i taget för avklädning, toalettbesök och blöjbyten. I början av höstterminen 2009 var 14 av 17 barn på vistet Ankaret blöjbarn. Nu är de fem kvar.

– Det är fysiskt tungt med så många blöjbarn och jag märker skillnad i ryggen nu när de har blivit färre, säger Matilda Perder.

–På Ankaret kan alla barn gå. När de inte kan det så är det tufft. Annars ser jag det som en förmån att få arbeta med de yngsta barnen, att få se framstegen och att få följa dem i all den utveckling som faktiskt sker när de är så små, säger hon.

Pipmuggar existerar inte vid matbordet, hakklappar hör till undantagen och nästan alla äter med kniv och gaffel istället för med sked. För att spara personalens ryggar och slippa tunga lyft har man valt låga möbler. Dessutom gäller det att ha tålamod att stå bredvid och vänta när barnen klättrar upp själva på stegen till skötbordet vid blöjbyten istället för att lyfta om det inte behövs.

När de pratar med barnen tar de hjälp av kroppsspråk och tydliga gester.

–Men vi är noggranna med att använda de riktiga orden och begreppen. Varför ska man säga fyrkant när det heter kvadrat, säger Jessica Mazuran.

–Det märks att barnen tar in även de svårare orden efter ett tag, som hypotes till exempel.

Foto: Jenny GaulitzEn påtaglig skillnad mot att arbeta med lite större barn är att det kan ta lång tid när barnen ska lära sig nya saker och att personalen måste ha tålamod att låta barnen pröva sig fram. Att pula med skorna i en kvart måste exempelvis få vara helt okej.

–Vi har höga mål med verksamheten och stora förväntningar på barnen men det får ta den tid det tar. Våra ambitioner smittar av sig på föräldrarna som har höga förväntningar på oss. De tycker att förskolan är viktig och inte bara ett ställe där man lämnar in barnen på passning, säger Tove Wigardt.

Genom att dokumentera mycket, och gärna med bilder, blir det lättare att se det lärandet som sker under dagarna och att förmedla det vidare till föräldrarna. Som exempel visar de en bildsekvens där ett barn försöker ta sig över en kant med en skottkärra och hur en kompis rycker in och hjälper till när det inte går.

–När man ser hur barnen samspelar och visar och hjälper varandra ute på gården är det nästan så att man får tårar i ögonen, säger Tove Wigardt.

En annan sak som är viktig att komma ihåg är att det som vi vuxna uppfattar som små saker kan vara stora händelser i de yngsta barnens vardag, säger de. Som att göra en utflykt till den mycket lilla och gamla kyrkogården precis intill förskolan. I dag är det dags för veckans utflykt och barnen är ivriga att komma iväg. De är nyfikna på att se vad som har hänt med äppelskruttarna som de lämnade där vid ett träd för en vecka sedan. Barnen har pratat mycket om det under veckan och har olika idéer om vad som har hänt med dem: de kanske ligger kvar, eller är uppätna eller kanske har det blivit en myrstack av dem, för myror äter äpplen.

–Vad många bra tankar – hypoteser – ni har, säger Matilda Perder när barnen säger vad de tror.

Det är ungefär tio meter att gå från förskolans grind till kyrkogården men väl i grönskan gör man en omväg längs stigen för att det ska bli övning i att gå på led och att hålla i sin gåkompis.

Äppelskruttarna är borta och barnen lägger dit nya när de har ätit upp sina äpplen. Några barn går för att bygga vidare på en påbörjad koja, en annan grupp letar insekter och blommor att ta med hem i den särskilda skogskorgen – även i en liten glänta finns mycket att upptäcka och utforska. De hör blåmesen kvittra och pratar om giftiga växter som jättelokan. Tuva och några andra kompisar sitter kvar i gräset och ritar i de medhavda rit- och skrivböckerna.

Under det gångna läsåret har förskolan arbetat med ett matematikprojekt och till hösten drar man igång med ett tema om hållbarhet.

Finns det föräldrar här som tycker att ni har för höga krav på barnen?

–Inte vad vi har hört. Tvärtom så brukar de ta vid där hemma. Det är häftigt när man känner att man samarbetar med föräldrarna. Och det är hela tiden med leken som redskap, säger Matilda Perder.

–Även de yngsta barnen kommunicerar med föräldrarna om det som vi har gjort i förskolan. Till exempel om vi har arbetat med begrepp som ”under” och ”över” och ”på”, fortsätter hon.

Vår ambition är att varje dag förmedla någonting om barnens vardag till deras föräldrar. Det kan vara en upplevelse, någonting nytt de har bemästrat eller något de lärt sig, men inte nödvändigtvis något som de har skapat och håller i handen.

Finnboda förskola

Finnboda förskola är privat och drivs av Inspira förskolor och skolor AB.

Den öppnades 2008 och ligger intill nybyggda bostadsområdet Finnboda hamn i Nacka.

Här arbetar 12 förskollärare och 6 barnskötare med 112 barn i åldrarna 1–5 år, fördelade på sex visten.

Alla artiklar i temat Fokus på de yngsta (27)

Fråga

Hur stor är din barngrupp?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin