Läs senare

Kreativa agenter på språkuppdrag

I Lund kan en kreativ agent rycka ut för att ta processer på förskolor vidare med hjälp av regelbunden injektion av någon konstform.

18 maj 2016

Foto: André de LoistedDagens tema är känslor. Hur rör sig kroppen när man är glad, undrar danspedagog Simone Höckner. Hur ser munnen ut och var är armarna? Får man skutt i benen? Hur ser ögonen ut, glittrar de lite extra? Och vad händer när man är arg, visst brukar axlarna åka upp och ansiktet spännas?
Vi befinner oss i en samlingslokal, en sådan där som hyresgäster kan hyra för alltifrån fem­tioårsfester till föreningsmöten, i botten av ett av höghusen i miljonprogrammet Klostergården i Lund. 19 barn mellan fyra och sex år har gått hit i samlad trupp från sin förskola som ligger i ett likadant hus några block bort. Nu rör de sig fritt runt till­sammans med sina pedagoger och danslärare Simone Höckner till instrumentell musik. Rummet har förvandlats till en danssal. Ibland krockar de, någon blir lite ledsen en kort stund och får en lång kram av en vuxen. Annars är det stora leenden och skratt. Och alla är ivrigt med hela tiden.

I den här gruppen har nästan alla barn ett annat modersmål än svenska. Förskolepersonalen arbetar intensivt med att på olika sätt förstärka språket, att hitta sätt så att alla ska kunna göra sig förstådda och kommunicera med varandra. Förskollärare Faïka Ammar, som brinner alldeles särskilt för kultur i olika former, är nyligen färdigutbildad sagopedagog. Hon tror på be­rättelsen som en väg att förstärka språket. Men hon och kolleg-orna upplevde ändå att de behövde något mer för att komma vidare. Få verktyg för att upptäcka nya sidor av barnen och varandra. Hitta alternativa vägar att kommunicera och mötas. Förstärka sammanhållningen, öka tryggheten i gruppen. Då hörde förskolechefen här, Eva Böttern, talas om kommunens projekt med kreativa agenter under en chefskonferens.

– Jag tänkte direkt att det här, det är något för mina pedagoger på Solstrålen! säger Eva Böttern som tittar in en stund innan dagens danspass drar igång.

Konceptet kommer från England och har tagits till Lund av kommunens kulturchef. En grupp på 20 personer bestående av lärare från kulturskolan och yrkesmänniskor från det fria kulturlivet har gått en utbildning som hållits av skaparen till metoden, engelsmannen Paul Collard. Grundtanken är att använda kultur som problemlösare. Förskolor och skolor kan numera höra av sig till kommunens kreativa agentansvariga Anna Rynefors, själv fiollärare på Kulturskolan, med ett dilemma. Tillsammans arbetar de fram en idé på ett projekt som de tror kan komma tillrätta med bekymren. Tanken är att projektet inte ska ta slut när den kreativa agenten lämnar efter ett antal månaders regelbundna besök. I stället ska den ordinarie personalen då ha hunnit bygga upp nya verktyg som de kan fortsätta utveckla i verksamheten. Hittills har det varit drama­projekt med mål att öka en grupp mellanstadieelevers förståelse för flyktingars situation, ett annat dramaprojekt där åttondeklassare på en skola har fått arbeta med att identifiera normer och så dansprojektet här på Solstrålens förskola.

Foto: André de Loisted– Jag försöker lyssna in varje verksamhets behov. Ofta handlar det snarare om att hitta rätt pedagog för projektet än själva konstformen i sig. Och för Solstrålen var det självklart, tyckte både jag och personalen. Simone och dans passar utmärkt för det här, säger Anna Rynefors.

Simone Höckner har arbetat som danslärare på Kulturskolan i 25 år. Hon har grupper för barn från 5 år upp till sena tonår. Vid det här laget är hon så erfaren och har befunnit sig i verksamheten så pass länge att hon ibland möter barn till tidig­are elever på kurserna. Och allra mest av allt gillar hon att undervisa de yngre barnen. Där­för tycker hon det här är extra spännande. Hon brinner dessutom för att nå ut med dansen även till dem som inte automatiskt får tillträde till den genom kulturintresserade föräldrar.

– Barn i den här åldern har uttrycken så spontant kvar i sina kroppar. De är så oförställda, berättar otroligt mycket med sina rörelser och mimik. Att få arbeta med att ge dem verktyg för att mer medvetet kommunicera genom dansen är jättespännande.

Det är viktigt att även förskolepersonalen är med på samma premisser som barnen under danstillfällena.

– Det gör så stor skillnad när det kommer någon utifrån. Visst skulle vi kunna hålla i dans själva för barnen, även om vi inte är specifikt utbildade för det, men det här tar det hela flera steg djupare, säger Faïka Ammar.

Dessutom kan den ordinarie personalen i viss mån släppa kontrollen till Simone Höckner och verkligen vara i nuet, tillsammans i gruppen. Det gör att de får möjlighet att upptäcka nya sidor av sig själva och barnen.

– Vi har till exempel ett barn som har svårt med koncentration och samspel. Men här, när han får röra sig fritt, blommar han verkligen ut och hittar sin plats. Det är fantastiskt att se, han är så lycklig, säger Faïka Ammar.

Hon tycker också att danstillfällena gör att de som pedagoger blir mer öppna med sin egen fantasi, även i andra sammanhang.

– Ett exempel är när en kollega nyligen satt på förskolan och packade upp varor och plötsligt glatt ropade till mig att ”titta, den här pappersremsan skulle kunna bli en elefantsnabel ”.

Kollegorna är noga med att poängtera att projektet är en process utan förutbestämd gång eller mål. Fokus är absolut inte en avslutande uppvisning eller någon som helst form av prestation. I stället dokumenterar de successivt vad som händer i gruppen i samarbete med den kreativa agenten. De planerar nästa tillfälle utifrån vad som senast kommit upp.

– Simone Höckner har en lite annan typ av pedagogisk profession än vi och ser andra saker.

Parallellt arbetar avdelningen med Sagan om vanten och detta tema färgar också danspassen. De har dansat som djuren i sagan. Pratat om hur viktigt det är att släppa in alla. Och i dag handlar det alltså om att sätta rörelser och uttryck på känslor. Varje tillfälle börjar också med att Lakidoris, en handdocka gjord av en gammal vante, pratar med barnen en stund genom Simone Höckner. Lakidoris gör sig även påmind mellan gångerna, under den vecka som senast har passerat har hon skickat ett vykort till förskolan. Barnen tittar andäktigt på henne med stora ögon, hon är upp­enbarligen en intressant filur.

– Sagan om vanten tar upp så många viktiga aspekter. Om att vi alla är olika. Men att det finns plats för alla, även om vanten kan vara trång. Att alla får vara med, säger Faïka Ammar.

Rent tekniskt bekostar förskolan arbetstiden för Simone Höckner, under fredagsförmiddagarna kan hon ju inte vara på Kulturskolan. Men lokalen har de lyckats hyra för en symboliskt liten summa.

– 16 av de 19 barnen i den här gruppen råkar vara pojkar. Ur ett genusperspektiv tycker vi det är extra viktigt att ge dem tillträde till dans som uttryck. Barn har så många språk, man brukar ju prata om de hundra språken. Det här projektet ger våra barn nycklarna till ett nytt, säger Faïka Ammar.

Läs mer

Om Solstrålen: lund.se/solstralen

Om kreativa agenter: lund.se/creativeagents

Fråga

1 juli träder förskolans reviderade läroplan i kraft – har du hunnit sätta dig in i förändringarna?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin