Läs senare

Ökad medvetenhet kring barns integritet

AktuelltBarns rätt till kroppslig integritet skrivs in i den nya läroplanen. Redan nu använder många förskolor mate­rialet Stopp! Min kropp! för att lära barn att säga nej till ovälkommen beröring.

av Sara Djurberg
19 Feb 2018
19 Feb 2018
Foto: Pixabay

Efter höstens metoo-kampanjer kom många olika förslag på hur sexuella trakasserier kan förebyggas redan i skolan och förskolan. Utbildningsminister Gustav Fridolin betonade till exempel vikten av att skriva in barns rätt till kroppslig integritet i förskolans nya läroplan, som nu är ute på remiss.

Hur lär man då barn om kroppen och dess gränser?

Personalkooperativet Sagovillan i Ängelholm är en av de förskolor som valt att ta hjälp av Rädda barnens handbok Stopp! Min kropp! Förskolläraren Christel Mellberg berättar att det föll sig naturligt i samband med att förskolan jobbade med ett projekt om kroppen förra året med de äldre barnen på fyra, fem år.

Jag tror inte man helt kan förebygga övergrepp genom att lära barnen att säga stopp.

– Vi gick över till att prata om respekten för våra kroppar och att man ska respektera när kompisen säger ifrån, säger förskolläraren Christel Mellberg.

Fakta: Stopp! Min kropp!

En handbok från Rädda barnen om hur man pratar med barn om kroppen, gränser och sexuella övergrepp. Riktar sig till både föräldrar och anställda inom förskolan.

Boken lär barn om allmän respekt för kroppen, att lyssna när någon säger nej, att delar av kroppen (snoppen, snippan, stjärten och munnen) är extra känsliga.

Den handlar också om att man inte behöver kramas och pussas med vuxna, inte ens familj och släktingar.

Stopp! min kropp! går i korthet ut på att förmedla kroppens värde, att vissa delar av kroppen är privata, och rätten att säga nej. Materialet talar om bra och dåliga hemligheter, som känns olika i magen, i syfte att få barn att berätta om övergrepp.

Christel Mellberg lät handdockan Filippa, som hon ofta använder i barngruppen, ta upp ämnet med barnen. Dockan blir en kompis i barngruppen och på så sätt blir det avdramatiserat, tycker hon.

– Dockan berättar att hon varit busig och sprungit från mamma till en lekplats där hon mött en äldre pojke, som var lite konstig och tog henne på benet när hon gungade. Det var effektivt, barnen reagerade starkt på att det var jättekonstigt. Sen gick jag över till hur de hade reagerat själva, och alla fick reflektera hur hade det känts och vad man borde gjort i den situationen, säger Christel Mellberg.

Det kan räcka att prata om en beröring på benet som i den här berättelsen, för att inte skrämma barnen, anser Christel Mellberg.

– Det är den stora utman­ingen. Det ska fortfarande vara okej att skratta på samlingen när man pratar om det, säger Christel Mellberg.

Att jobba med Stopp! Min kropp! kan ge upphov till diskussioner inom personalgruppen om hur fysisk man är med barnen. Det var Christel Mellberg med om på en annan förskola när personalen där använde materialet.

– Det var flera som reagerade på att andra pedagoger var väldigt kärleksfulla och gosiga och pussades med barnen. Det blev en stor diskussion om det. Efteråt tror jag att de som gjorde det blev mer medvetna, säger Christel Mellberg.

Christian Eidevald, universitetslektor och genusforskare i Stockholm, säger att det egna förhållningssättet till barnens kroppsliga integritet är en känslig fråga bland förskolepersonal. Han har intervjuat studenter, förskollärare och förskolechefer om det.

– Alla är självklart överens om att vi ska upphöra med sexu­ella trakasserier, men vad är okej när det kommer till rollen som professionell förskollärare eller pedagog? De flesta är med på att pussar hör till en kärleksfull relation mellan föräldrar och barn, men en del ser det som en del av jobbet att ge barnen den kärleken, säger han.

Att reflektera över och prata om de här frågorna är en del av arbetet med barns kroppsliga integritet, menar han.

– Samtalet i sig har en medvetandehöjande effekt. Men det är jobbiga samtal. Det kan innebära att man börjar ifrågasätta kollegor och kanske själv behöver ändra sitt beteende, säger Christian Eidevald.

Det handlar om på vilket sätt man ger barnen förutsättningar att själva bestämma över sin kropp. Hur tänker man kring blöjbyten, går man bara in och tar ett barn som behöver bytas på eller försöker man lyssna av om det är okej, eller skulle barnet vilja att någon annan gör det?

Samtidigt finns det situationer där det krockar med omsorgsuppdraget att utgå från barns integritet, tillägger han. Det är inte alltid möjligt att låta någon annan byta på ett barn, exempelvis.

Att inom förskolan arbeta med att förebygga sexuella trakasserier är en komplex uppgift som innehåller flera delar, inte minst jämställdhetsarbetet, betonar Christian Eidevald.

– Metoo visar att det här är ett stort samhällsproblem och att vi måste jobba med det i förskolan, men på ett sätt som inte tränger ut andra viktiga frågor. Vi måste prata om det i relation till det övergripande omsorgsuppdrag vi har. Den här frågan kan inte behandlas enskilt utan behöver vara en del i allt annat arbete på förskolan.

Han säger också, apropå Stopp! Min kropp, att det aldrig kan vara ett barns ansvar att sätta gränser.

– Jag tror inte man helt kan förebygga övergrepp genom att lära barnen att säga stopp. Men barnet kan snabbare ge signal om att något gått fel, om det vet vad trakasserier är för något, säger han.

Fråga

Vad tycker du om förändringarna i läroplanen?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin