Ingår i temat
Förskolans läroplan
Läs senare

Kvalitet en kompetensfråga

Gör analysen till en del av det vardagliga arbetet. Det rådet ger kvalitetsforskaren Sonja Sheridan och förklarar vad som karaktäriserar en bra förskola.

08 nov 2011

Professor Sonja Sheridan tar emot i den ljusa glasbyggnaden ”Pedagogen” vid Göteborgs universitet. Hon forskar inom det förskolepedagogiska fältet och var expert i den arbetsgrupp som skrev förslaget till reviderad läroplan. Där förstärktes kravet på kvalitetsarbete på varje förskola, liksom förskollärarnas ansvar. Ett helt nytt kapitel är det om uppföljning, utvärdering och utveckling.
– Det var en utmaning att skriva fram så att det blir tydligt, att det är verksamheten som ska bedömas och förändras för att möta barnens behov bättre – inte barnen, säger Sonja Sheridan.

Enligt läroplanen förväntas kvaliteten öka i förskolan genom systematiskt kvalitetsarbete.

– Samlad forskning visar att barn lär och utvecklas bättre i förskolor av hög kvalitet, säger Sonja Sheridan.

Men vad kännetecknar god kvalitet? Kompetenta lärare, tydliga lärandemål, delaktiga barn och föräldrar samt en rik kommunikation är några exempel. I studien Barns tidiga lärande har svenska forskare använt en reviderad version av den amerikanska metoden ECERS* för att studera kvalitet i förskolan. Resultatet delas in i tre kategorier: hög, god och låg kvalitet. Utmärkande i förskolorna av hög kvalitet är kommunikation, deltagande och ett starkt socialt samspel.

– Där pratar förskollärarna mycket med barnen, ställer öppna frågor som får barn att tänka och reflektera. De visar respekt, värme och engagemang, tar del av barns värld och är öppna för deras svar. Det finns tydliga intentioner med lärandet och aktiviteterna skapas utifrån det, säger Sonja Sheridan.

I studien videofilmades förskollärare och barnskötare som läste för barn för att se hur de vuxna och barnen interagerade med varandra. I förskolor som bedömdes ha en hög kvalitet fångade de vuxna barnens intresse och mötte deras frågor, gjorde utvidgningar och utmanade dem kognitivt. Sonja Sheridan beskriver det som att de vuxna är fysiskt och emotionellt nära barnen. De vet vad barnen är intresserade av, vad de vill och vad de behöver för utmaningar. Det finns en ömsesidighet mellan barns och vuxnas initiativ där de spinner vidare på varandras resonemang så att barnen utmanas i en ständig dialog.

Förmåga att kommunicera med barn handlar inte om fallenhet, enligt Sonja Sheridan.

– Det är något man kan lära sig. Det handlar mycket om en vilja att utvecklas och ta del av barns värld och meningsskapande. Det är här dokumentationen och analysen kan bli ett viktigt redskap för att se: när jag ställde bra frågor till barnen och det blev ett bra samtal – hur gjorde jag då?

Dessutom krävs goda ämneskunskaper för att kunna synliggöra till exempel fysikaliska fenomen, som åska, för barn. Det behövs också kunskap om hur man skapar lärandesituationer kring innehållet.

På förskolor som bedöms ha en god kvalitet fungerar det sociala samspelet, men lärandeorienteringen är inte lika tydlig som arbetet med de sociala värdena. Läroplanen inte lika levande i planeringen av verksamheten och i kvalitetsarbetet.

– Barn och vuxna förhandlar mycket, barnens egna initiativ och sociala samspel står i fokus. Men personalen utmanar inte barnen på samma pedagogiskt medvetna sätt, säger Sonja Sheridan.

Hon tycker att förskollärare ska försöka väcka barnens intresse för olika innehåll.

– Man kan inte bara vänta in barns intressen. Barn har ännu inte alla de erfarenheter som en vuxen har.

I de förskolor som bedömts ha låg kvalitet har förskollärarna ofta släppt sitt ansvar och ibland råder ett ostrukturerat kaos.

– Förskollärarna utgår från görandet, planerar aktiviteter och beskriver i efterhand vad barnen gjort, utan att analysera vad som hänt med lärandet i relation till läroplanen, säger Sonja Sheridan.

På vissa förskolor kan de vuxna vara överdrivet dominanta, auktoritära och kontrollerande gentemot barnen. Miljön kan vara torftig, med få, slitna leksaker och böcker. Allt material är inte tillgängligt för barnen. Det händer att barnen driver runt större delen av dagen och personalen ingriper först när barnen gråter.

En förskolas kvalitet är ofta genomgående, antingen fungerar det mesta bra eller det mesta sämre. Varför vissa förskolor har låg kvalitet är svårt att svara på, säger Sonja Sheridan. Men det går att ändra på. I ett forskningsprojekt där flera förskolor med varierande kvalitet deltog kompetensutbildades hela arbetslaget. Efter ett år hade samtliga höjt kvaliteten.

– De sa att det tog den tiden för att förstå de här processerna. Det här visar att kvalitet inte är något statiskt, utan något som kan förändras och måste underhållas, säger Sonja Sheridan.

Forskarna ser tendenser till att skillnaderna mellan förskolor har ökat. De redan duktiga har blivit ännu bättre sedan läroplanen infördes 1998.

– Jag tror läroplanen har stor betydelse. För de som har hög kvalitet tar till sig den och utvecklar verksamheten.

Redan i tvåårsåldern syns skillnader i lärandet av matematik och språk beroende på förskolans kvalitet, berättar hon. Tanken med läroplanen är att alla barn ska få en jämlik undervisning för att få likvärdiga förutsättningar.

– Internationell forskning visar att barn som kommer från utsatta förhållanden är i ännu större behov av hög kvalitet och kompetenta lärare i förskolan.

Kvaliteten skiljer sig åt mellan förskolor, men också mellan avdelningar, påpekar Sonja Sheridan.

– Barn kan få helt olika upplevelser och bemötande i förskolan.

Många faktorer påverkar kvaliteten. Samhället omkring förskolan och politiska beslut sätter de yttre ramarna. När det gäller den pedagogiska verksamheten i förskolan är personalens kompetens av stor betydelse, enligt forskningen. Utbildningsnivån är relativt hög i svenska förskolor i ett internationellt perspektiv.

– Jag tror även förskolechefernas roll är betydelsefull, hur de möter och hanterar variationen i kvalitet på sina avdelningar och jobbar med det, säger Sonja Sheridan.

Ett omdiskuterat och relativt outforskat område är hur barngruppers storlek påverkar barns välbefinnande och lärande.

– Internationell forskning visar att stora grupper stressar lärarna och att barns lärandemöjligheter minskar. Många barn försvårar möjligheten att se varje barn. Vad lärarna kan göra för att minska effekterna är att försöka dela in barnen i flexibla smågrupper för olika lärsituationer, säger Sonja Sheridan.

Oavsett resursfördelning är det förskolans uppgift att förbättra sig genom att följa upp, utvärdera och utveckla sin verksamhet. Kvalitetsarbetet ska pågå ständigt, inte bara sammanställas i en årsredovisning.

– Att det är systematiskt innebär att det följer vissa steg så att arbetslaget kan gå tillbaka i tiden och se vad som hänt.

Först observerar man nuläget och planerar arbetet utifrån läroplanens mål. Sedan genomför man aktiviteter och dokumenterar. Till sist sammanställer man dokumentationen, analyserar och tolkar den i förhållande till läroplanens mål. Man letar efter mönster för att sedan utveckla arbetet vidare utifrån resultatet.

Det är samma cykel oavsett om utvärderingen sker i liten skala med en egen reflektionsdagbok varje dag, eller i större skala med hela arbetslaget varje månad.

– Tanken är att man hela tiden har en intention med vad man vill jobba med, att man dokumenterar och följer upp olika lärprocesser man vill titta närmare på. Att analysera blir en del i det vardagliga arbetet, vilket också ger en själv ökad möjlighet till kompetensutveckling, säger Sonja Sheridan.

Den vardagliga dokumentationen i förskolan kan samlas ihop i större utvärderingar som leder till en utveckling av hela förskolans arbetssätt.

En nyhet i läroplanen är att förskollärarna nu ansvarar för att kritiskt reflektera över vilka utvärderingsmetoder som används. Sonja Sheridan vill inte förespråka några särskilda metoder för utvärdering. Tvärtom varnar hon för att lita blint på mallar som ”trillar ner” från arbetsgivaren.

Illustration: Clara Terne/NU Agency– Det finns olika synsätt på kvalitet och barns lärande som förmedlas i olika metoder. Kommuner köper ibland in metoder med resultat- och uppnåendemål som inte är förenliga med läroplanens intentioner.

Sonja Sheridan uppmuntrar istället till en kreativ mångfald av dokumentationsformer som foto, video, bandinspelningar, dagboksanteckningar, intervjuer och barns egna alster, beroende på vad det är man vill titta närmare på.

– Man kan till exempel be en kollega filma en under en högläsningsstund. Hur läser man, hur skapar man delaktighet? Eller filma hur barnen pratar kring något för att se hur de resonerar. Det är också viktigt att dokumentera hur barn agerar med varandra i vardagliga situationer för att kunna göra alla barn delaktiga.

I förskolan är den pedagogiska dokumentationen en grund i kvalitetsarbetet, men den måste ha ett syfte kopplat till läroplanen.

– Det är viktigare vad man skriver än att man skriver mycket, och att man verkligen analyserar det man dokumenterar, säger Sonja Sheridan.

Enligt både forskning och Skolinspektionens granskningar arbetar vissa förskolor oreflekterat. Förskollärarna kan fastna i ett beskrivande av vad man gjort för aktiviteter där man i efterhand prickar av olika lärandemål som klarats av. De räknar då med att barnen lär sig saker bara genom att delta i aktiviteterna.

– En redovisning av vad man gjort gagnar inte någon. Man måste analysera och genomgå en tolkningsprocess för att få fram kunskap om hur man ska gå vidare. Man ska dokumentera vissa skeenden, inte vad man gör utan vad som sker, ytterst är det vad man vill ha kunskap om, säger Sonja Sheridan.

I läroplanen ryms mycket. Barnen ska ha roligt, trivas och känna delaktighet, men de ska också få möjlighet att lära sig om allt från demokrati till kemiska processer. En oro finns bland förskollärare att inte hinna med alla mål. Det är en omöjlig uppgift att göra allt samtidigt, enligt Sonja Sheridan.

– Vilka områden man ska fokusera på beror på barnens intressen och tidigare erfarenheter. Man kan inte arbeta med alla mål samtidigt, men man ska absolut inte heller skilja ut innehåll, som matematik, utan integrera mål med varandra i teman och projekt.

Med ökade krav på dokumentation finns också en oro bland förskollärare att pappersbördan blir tyngre och tar tid från barngruppen.

– Förskolan behöver planeringstid. Jag skulle önska att den ökade väsentligt. Men kompetensen att använda den varierar också, säger Sonja Sheridan.

Hon tror inte att mindre tid med barnen automatiskt ger mindre kunskap om barnen.

– Det är kunskapen du har med dig in och hur du pratar med barnen som påverkar, säger hon.

Fokus i utvecklingsarbetet ska ligga på hur man kan förbättra arbetet i förskolan – inte på att bedöma enskilda barn. Men för att utveckla verksamheten måste man följa enskilda barn. Sonja Sheridan tycker man ska dela in barn i mindre grupper och arbeta med olika målområden. Ett exempel kan vara att arbeta med begrepp som ”stor” och ”liten”, ”först” och ”sist” i en lek med barnen.

– Ibland behöver man uppmärksamma ett barn på olika innehåll för att de ska kunna urskilja dem och vidga sitt kunnande. Det ska upplevas som en lekfull, rolig situation. Det handlar inte om vad barnet kan, utan om den relation vi skapar i situationen och att ge barnet en möjlighet att reflektera vidare, säger Sonja Sheridan.

Sonja Sheridan tror inte att den reviderade läroplanen leder till ökad risk för bedömning av barn.

– Skolverkets rapporter har visat att vi redan bedömt barn i tio års tid. Tvärtom kan läroplanen bidra till en ökad medvetenhet och kunskap om vad det innebär att dokumentera och utvärdera förskolans kvalitet. Jag tror att kompetensutveckling kan hjälpa förskollärarna att sätta utvecklingen av verksamheten i fokus, säger hon.

Sonja Sheridan vill därför inte komma med specifika råd om hur utvecklingssamtal ska genomföras. Självklart ska man prata om vad man jobbat med i relation till målen i läroplanen och hur barnet har agerat och reagerat på detta, vad barnet pratar om, vad det är intresserat av. Sonja Sheridan påpekar också att allt lärande är relationellt. När man följer ett barns lärande måste man ta hänsyn till hur varje situation påverkar barnet: barngruppens dynamik och den vuxnes samspel med barnen. De vuxna behöver också iaktta varandra. Utvärdering innebär en blandning av självreflektion och spegling utifrån.

För att bli bra på att jobba med systematiskt kvalitetsarbete behöver förskollärarna fortbildning, anser Sonja Sheridan.

– Det är först när systematiskt kvalitetsarbete kopplas till ett konkret innehåll som det blir begripligt.

FAKTA

*ECERS

ECERS (Early Childhood Environment Rating Scale) är från början ett amerikanskt mätinstrument för att bedöma struktur- och processkvalitet i förskolan. Den svenska versionen av ECERS består av 30 kvalitetsaspekter indelade i sju områden för att fånga verksamheten och barnens förutsättningar för lärande: omsorg, inventarier, språk, motorik, skapande, social utveckling och personal. Varje aspekt bedöms utifrån en sjugradig skala där brist, minimal, god och utmärkt ingår. ECERS möjliggör analys och reflektion kring begreppet kvalitet i förhållande till förskolans verksamhet.

LÄS MER

Barns lärande – fokus i kvalitetsarbetet
av S. Sheridan och I. Pramling Samuelsson (Liber 2009)

Förskolan – arena för barns lärande
av S. Sheridan, I. Pramling Samuelsson och E. Johansson (Liber 2010)

På Skolverkets webbplats
www.skolverket.se
 kan man läsa om kvalitetsarbete och Skolverkets metod Bruk – bedömning, reflektion, utveckling, kvalitet.

Alla artiklar i temat Förskolans läroplan (12)

Fråga

Välkommen tillbaks till jobbet! Vad ska du prioritera i höst?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin