Läs senare

Lätt att gå vilse i teknikens värld

ForskningDigitalisering kan väcka engagemang och kreativitet i undervisningen. Men det gäller att välja rätt verktyg, enligt forskaren Ewa Skantz Åberg. Annars riskerar elever och lärare att fokusera på fel saker.

10 Sep 2018
Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars/Agent Molly & Co

 Du har undersökt hur barn och lärare arbetar med digitala verktyg i förskoleklass. Hur?

– Jag har videofilmat och studerat aktiviteter där 16 sexåringar i tre förskoleklassgrupper arbetade parvis med uppdraget att skapa digitala berättelser.

– Mitt syfte var att undersöka vad som händer i samarbetet mellan barnen och i samspelet med läraren när de arbetar med olika digitala verktyg. Fokus ligger på barnens meningsskapande och engagemang i uppgiften, och på vilket sätt lärarna stöttar dem, säger Ewa Skantz Åberg.

Läraren ville stötta barnen i det muntliga berättandet medan barnen ville undersöka teknolo­gins funktioner.

Varför började du intressera dig för det här?

– Berättargenren används ofta som en väg in i läsandet och skrivandet och det var en orsak till att jag tyckte det här var intressant.

Ewa Skantz Åberg

Foto: Ingrid Skantz Åberg

Ewa Skantz Åberg arbetar på institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet. Hon undervisar inom lärar­utbildningen och är ursprung­ligen utbildad svensklärare för de yngre åldrarna.

– Jag har jobbat många år med digitala verktyg i förskoleklass. Under den tiden började jag fundera på vad som egentligen händer i den tidiga läs- och skrivundervisningen när teknologi används och på vilket sätt den förändrar villkoren.

Vilka digitala verktyg har du studerat?

– När jag inledde min forskning 2012 jobbade man främst med datorer och interaktiva skrivtavlor i skolan, så det är den typen av teknologier som jag har studerat. I den ena sexårsgruppen användes ett ordbehandlingsprogram och två talsyntesprogram, som ljudar bokstäver och läser upp barnens texter. I en annan grupp användes programmet Storybird som erbjuder illustrerade bilder som utgångspunkt för att skriva berättelser. Och i det tredje berättarprojektet fick barnen skapa sina berättelser på en interaktiv skrivtavla genom att rita och skriva med hjälp av det som verktygsfältet erbjöd, exempelvis olika pennor, radergummi och en färgpalett.

Hur bidrog de olika digitala verktygen till arbetsprocessen?

– När det gäller den grupp som arbetade med ordbehandlingsprogrammet blev det tydligt att läraren ifråga främst stöttade barnen i skrivandet och i hanteringen av teknologin – som eleverna tyckte var svår. Och inte i att utveckla berättarförmågan, vilket bidrog till att berättandet stundtals blev underordnat.

– I arbetet med Storybird triggade bilderna barnens muntliga berättande, samspel och engagemang men deras innehållsrika berättande syntes inte i deras färdiga berättelser. Läraren stöttade och hjälpte barnen att skriva ner deras berättelser i kortare form och det skapade en spänning mellan barn och lärare, eftersom barnen inte ville reducera innehållet i sina historier.

– När de arbetade med den interaktiva skrivtavlan hamnade det visuella i fokus för barnen på grund av färgpaletten och raderverktyget. Berättelserna skapades genom färg, form och gester och barnens egna estetiska omdömen som ”cool” och ”ful” blev betydelsefulla för hur de utvecklades. Även här uppstod en spänning. Läraren ville stötta barnen i det muntliga berättandet medan barnen ville undersöka teknologins funktioner.

Vilka är dina främsta slutsatser?

– De här aktiviteterna erbjöd möjligheter till kreativitet och meningsskapande men också utmaningar. Under studiens gång kunde jag se att lärarens organisering, instruktioner och stöttning får stor betydelse för barnens samarbete, deras berättelse och i vilken utsträckning de lyckas skapa en gemensam förståelse för vad aktiviteten handlar om.

– En annan viktig faktor för hur berättelserna utvecklade sig var barnens gemensamma kunskaper om populärkulturella karaktärer, som ofta involverades i deras berättarprojekt. En tredje faktor var valet av digitala verktyg, som får stor betydelse för barnens språkliga handlingar och deras kreativa skapande.

I dag jobbar förskolan mest med lärplattor. Är dina slutsatser relevanta även i det sammanhanget?

– Det skulle jag vilja påstå, även om studier av plattor i förskolan visar lite olika resultat. Det är inte plattan i sig som är avgörande utan vilka appar som används. Utmaningen är att hitta ett gemensamt fokus mellan lärare och barn i en aktivitet, vilket är centralt i min avhandling, oavsett teknologi.

Är dina resultat applicerbara även på förskolemiljö, i arbetet med yngre barn?

– Ja, det är alltid av stor vikt att lärare har klart för sig varför barnen ska arbeta med ett visst digitalt verktyg och vad de vill att barnen ska lära sig.

Har du några tips till lärare för att undvika fallgropar?

– Börja med att fundera över vilka färdigheter och förmågor du vill att barnen ska utveckla. Testa verktyget själv och försäkra dig om att det passar det tänkta ändamålet. Fråga dig vilka möjligheter till interaktion och kreativitet verktyget erbjuder. När du har valt verktyg: planera hur du ska organisera aktiviteten, instruera och stötta barnen för att skapa en gemensam förståelse för uppgiften. Och slutligen, var tydlig med vad syftet är.

Avhandlingen Children’s collaborative technology-mediated storymaking. Instructional challenges in early childhood education finns även i svensk översättning och kan laddas
ner här

Fråga

Vad tycker du om förändringarna i läroplanen?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin