Ingår i temat
Hållbar utveckling
Läs senare

Lika villkor grund för demokrati

Att fl ickor och pojkar har lika villkor är själva grunden för utveckling av demokrati, tycker lärarna på Södra/Kvarnbergsskolan i Falun, landets första jämställdhetscertifi erade skola.

13 apr 2008

Efter morgonsamlingen i förskoleklassen Skogstrollen drar Kersti Ohlström-Johansson namnlappar ur två burkar, läser namnen högt och sätter upp dem på en plansch. I dag ska fl ickor och pojkar lägga pussel, två och två tillsammans. Förra gången spelade de spel.
Ida åker på rumpan över ringen och sätter sig nära Gabriel. De två har inte jobbat tillsammans förut, men avverkar raskt pussel efter pussel. De väljer varannan gång och samarbetar koncentrerat medan de småpratar och diskuterar vilka bitar som ska ligga var. Tio stycken hinner de med innan det är dags för rast.
– Pussel är en utmaning, för då måste fl ickor och pojkar prata med varandra. Syftet är att vi vill skapa en stämning i klassen där barnen lär känna även dem de inte naturligt tar kontakt med. De isolerar sig i fl ick- och pojkgrupper på rasterna, och det är svårt för exempelvis en tjej att komma in i pojkarnas täta dinosaurielek, även fast hon kanske vill, säger Kersti Ohlström- Johansson.
– Dessutom upptäckte vi att några av killarna inte vet vad alla fl ickor heter, trots att vi sjunger namnsång varje morgon och ibland fl era gånger under dagen.

Varje vecka sitter barnen också på nya platser i samlingsringen. Alla får en symbol i olika färger genom lottning på måndagsmorgonen. Sedan letar de upp samma symbol på golvet. På så sätt hamnar alla bredvid nya kompisar varenda vecka.
– Först försökte vi byta platser varje dag, men det blev för rörigt. Det här är stor skillnad mot förr när vi placerade barn efter hur de ?går ihop?. Eller satte en tyst fl icka som en kloss mellan två busiga barn? det är inte kul att vara med om det.
Att byta platser och arbeta i par är inskrivet i den här terminens handlingsplan. Så här någon månad in på vårterminen vet Kersti Ohlström-Johansson och hennes kollegor i förskoleklassen ganska bra vad just de här barnen behöver träna för egenskaper och förmågor. Under hösten handlade det mest om att de skulle lära känna varann och känna sig trygga i att vara ute och leka på skolgården.
– Vi vill få ihop det så att alla kan mötas. Vissa barn gör det naturligt, men en del klarar inte att närma sig. Därför vill vi gå in och styra lite mer. Men det gäller att vara lyhörd i alla sammanhang så det inte upplevs som något tvång. Vi måste lyssna på gruppen och vad de frågar efter.

Södra/Kvarnbergsskolan är Sveriges första jämställdhetscertifi erade skola. För fyra? fem år sedan fi ck all fast anställd personal kompetensutveckling i genusfrågor genom ?På lika villkor? (se faktaruta). Det handlar framför allt om att lärarna ska utveckla kunskap om samhällsstrukturer, hierarkier och genusteoretiska begrepp. Dessutom om att de ska bli medvetna om sitt eget förhållningssätt mot fl ickor respektive pojkar: Vilka barn får mest talutrymme? Hur bemöter man i hallen? Hur pratar och tänker man?
Alla är påverkade av genus och det är lätt att egna inre bilder, förväntningar och föreställningar om hur fl ickor respektive pojkar ?ska vara? tar över, menar Kerstin Ohlström- Johansson.
– Det är lätt hänt att använda ett gulligare tonfall i samtal med fl ickorna. Och att man, när någon till exempel spillt på tröjan, säger: ?Det gör inget, mamm ? nej, pappa kan tvätta den när du kommer hem?. Rötterna sitter djupt och vi är uppfostrade så. Det tar tid att förändra. Man måste passa på sig själv hela tiden och vara medveten om vad man gör.
Även barnen påverkas av vad de tror förväntas av dem. De vet att killar ?ska? vara coola, snabba och starka och att tjejer ?ska? vara söta och snälla. De tysta, blyga pojkarna och de vilda, högljudda fl ickorna vet det kanske allra bäst.
Målet med På lika villkor är ett jämställt samhälle; att båda könen får lika villkor är grunden för demokrati. Här och nu i förskoleklassen handlar det om att skapa möjligheter för varje individ att upptäcka nya sidor hos sig själv, våga testa sina gränser och få nya erfarenheter ? oavsett kön. Alla barn ska känna att de duger just precis som den person de är, säger Kersti Ohlström- Johansson.
– Vi försöker ha en tillåtande stämning i skolan. Alla individer, både vuxna och barn, är lika mycket värda ? oavsett ålder, utbildning eller uppgift. Barnen ska känna att deras ord är lika viktiga som vuxnas, och att deras önskan är lika mycket värd som andras. Att de blir tagna på allvar och har rätt att påverka.
– Meningen är att skolan ska vara en trygg miljö, med bra förtroende mellan vuxna och barn. Är någon orolig ska hon eller han våga komma och prata om det. Vi jobbar hela tiden med att bekräfta, lyssna in och vara närvarande så gott vi kan. Men det gäller att vara lyhörd för det kan lätt uppstå skvaller ? har det varit en konfl ikt låter vi alla inblandade komma till tals. Det kan fi nnas en historia bakom det som hände.

Efter rasten väljer barnen själva vad de vill arbeta med. De fl esta vill jobba i sina matteböcker ? de har längtat efter att få göra det, berättar en pojke. Sex?sju barn väljer istället att rita och bygga med ett konstruktionsmaterial, medan de lyssnar på musik. Ebba och Hanna dansar mitt på golvet.
En fl icka går fram till sin lärare och vill fråga om en sak. Medan de pratar kommer en pojke: ?Kersti! Kan jag ??? men tystnar när Kersti Ohlström-Johansson håller upp ena handfl atan och fortsätter prata med fl ickan.
– Stopphanden betyder ?vänta, jag ska prata färdigt först?. Vi märkte ganska snart att barnen avbröt varandra. Alla vill säga saker först, men vi vill att de ska lära sig vänta på sin tur. Det fi nns alltid de som tar mer talutrymme och alltid några tysta barn, förklarar hon senare.
– Vi vill fördela talutrymmet så att alla får komma till tals. Om man säger ?Du får vänta lite!? så har den som avbryter redan fått utrymmet att göra det. Med stopphanden blir det så tydligt. Vi vuxna använder den mot varandra också, för man glömmer bort sig ibland.
Förskoleklassen Skogstrollen har fl era olika rum, vart och ett med sitt speciella användningsområde och benämnt med en färgmarkering. Det rosa rummet är för bygg, det blå för rollek. Där fi nns bland annat dockspis, gosedjur och Barbie- och Kendockor. I det lila fi nns material för att klippa, pärla och klistra och i det gröna fi nns spel, kritor och sygrejer. Det fi nns också ett orange där man kan måla.
Byggutrymmet är för det mesta pojkarnas territorium, trots att det fi nns fl ickor som vill bygga, säger Kersti Ohlström- Johansson. Hon och hennes kollegor ? Eva Winther Lahti och Sussi Wilén Dacke ? pratar mycket om hur de ska få även fl ickorna att ta plats i byggrummet.
– Kanske ska vi ordna särskilda tjejbyggstunder, kanske ta dit nytt material. Vi har märkt att killarna bygger mycket rymdskepp medan tjejerna bygger tåg och använder gubbar mer, funderar Kersti Ohlström- Johansson.
I rummet för rollek har det blivit alltmer blandat under läsåret, både fl ickor och pojkar leker där. Ibland tillsammans, ibland leker bara fl ickor. Men det händer också att bara pojkar leker där.

När barnen själva väljer var de vill leka väljer de ofta samma som sin kompis, som den som är starkast i gruppen eller av slentrian. Det kan bli samma aktivitet hela tiden och oftast könsrelaterad.
Därför har Skogstrollen ?Valstund? minst två gånger i veckan, då ett förutbestämt antal barn under en viss tid leker med material de själva valt. Målsättningen är att barnen ska bli stärkta som individer och få möjlighet att välja aktivitet utifrån sig själva, sin egen vilja och sitt intresse ? inte efter hur någon annan gör.
Den här dagen är det Valstund efter lunchrasten. På golvet ligger kort i olika färger som symboliserar de olika rummen ? ett bestämt antal av varje färg.
Eva Winther Lahti har hand om klasslistan och vet precis vem som ska få välja först. Det går i turordning vem som får börja och efter varje namn noteras också vad varje barn valt.
– Tänk nu noga efter vad just du vill göra i dag, poängterar hon.
Ida väljer först. Grönt kort. Hon vill spela spel, sy och väva. Ebba väljer blått kort, fast hon tidigare sagt att hon gillar gröna rummet mest. Gabriel hade tänkt sig att välja lila för han ville fortsätta jobba med matteboken ? men nu kommer han på att han vill rita istället och väljer grönt kort.
När alla barn valt kort börjar de leka. De vuxna är stationerade i olika rum och observerar för att se vad som händer och vilka barn som leker var. De funderar på hur de kan vidga barnens möjligheter att leka, om materialet begränsar eller utmanar, om de skulle kunna lägga till någon aktivet för att rummen helt naturligt ska locka både fl ickor och pojkar.
– När något inte funkar försöker vi alltid tänka en tanke till, säger Kersti Ohlström- Johansson.

I dag var det ingen som blev missnöjd ? men det händer. Då får man försöka stötta, vara med och spela ett spel eller hjälpa till i leken, säger Eva Winther Lahti.
– Det är viktigt att det bli en bra stund. När det är Valstund ska barnen vara kvar i den aktivitet de valt tills det är dags för slutsamling. Det gör att de inte behöver springa runt och bevaka om det händer något roligare någon annanstans.
För att ytterligare stärka barnen och låta dem utveckla sina förmågor har Kersti Ohlström- Johansson och hennes kollegor nyligen börjat med separata grupper för tjejer och killar. Tanken är att de ska få prata, göra charader och andra saker för att bli stärkta och våga utveckla alla sina egenskaper och förmågor, säger hon.
– Vi testar, så får vi se vart det bär iväg. Kanske är det bättre att göra en grupp för tystlåtna barn och en för pratglada, oavsett om det är fl ickor eller pojkar. Det har vi prövat tidigare. Könsindelade grupper är inget självändamål, det beror på vad man vill göra något åt.
Varje termin samlas alla Södra/Kvarnbergsskolans lärare och har en pedagogeftermiddag. Då fi nns det tid för diskussioner och utbyte av tips och erfarenheter kring arbetet med På lika villkor, berättar Kersti Ohlström-Johansson.
– Det betyder jättemycket för att man inte ska ramla tillbaka i gamla vanor.

Annika Claesdotter, Lars Nyman

Alla artiklar i temat Hållbar utveckling (16)

Fråga

Vilken inskolningsmetod använder ni i er förskola?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin