Läs senare

Lusten får styra

På Solhjulets förskola i Gävle genomsyrar sång och musik hela verksamheten. Framför allt är det lusten och glädjen som styr, men musiken är också en trygg grund att vila mot när man ska ge sig in på nya ämnen och områden.

12 jan 2010

Klockan är strax efter halv nio på morgonen och Linus, snart två år, sitter bänkad inne i musikrummet och väntar på att dagens sångsamling ska dra i gång.
–Han älskar det och är så duktig på att hänga med i alla rörelser, säger Ingrid Ahlén, förskolechef på Solhjulets förskola.
Varje morgon, sedan 30 år tillbaka, har förskolan samlats här för att inleda dagen med att sjunga tillsammans. Förutom att det är roligt så ger samlingarna en stark gemenskap på förskolan, när alla 80 barn som går här och alla pedagoger som arbetar här, möts i musiken varje morgon.  
På väggarna hänger sångtexter och bilder med motiv från olika sånger så att även de minsta barnen kan vara med och önska. Dörrarna är öppna under samlingen och barnen kan välja om de vill vara med eller inte, men nästan alla väljer att vara med. Ibland vill någon uppträda och då är det fritt fram för det.
Barnen börjar droppa in i rummet och sätter sig tillsammans med pedagogerna i en cirkel runt golvet och snart kommer sångförslagen i rask takt: Sjörövarfabbe, Batman, Gubben Noak i egen version, Imse Vimse och Rockspindeln. Då och då hoppar barnen upp och dansar, skuttar och gör särskilda rörelser till sången. Linus sjunger inte själv men ser sig noggrant runt omkring i rummet, som om han vill förvissa sig om att allt går rätt till.
Sångerna är en blandning av gammalt och nytt, med allt från gamla traditionella visor som Mors lilla Olle, till Solhjulets egna sånger och låtar som barnen tar med hem-ifrån.
Efter ungefär en kvart är det dags att avrunda med en slutsång innan barnen springer i väg på olika håll för att leka.
Musiken brukar följa med i leken. I musikrummet finns mikrofoner och här brukar det bli mycket spontan dans och uppträd-anden. Just nu är det mycket hårdrock och schlager som gäller. Och de klär ut sig fint för att gå på bal, säger Ann-Britt Karlsten, förskollärare.
I musikrummet står ett piano som en flyttfirma har skänkt och som det är fritt fram för barnen att använda.
Lokalerna är byggda efter 70-talets principer med större gemensamma ytor och mindre hemvisten för de olika avdelningarna.
–Vi arbetar öppet här med tre arbetslag, så barnen kan välja var i huset de vill vara och leka. Eftersom vi ses i samlingen varje morgon är barnen inte ett dugg blyga för varandra, säger Ingrid Ahlén,

Musiken har alltid haft en stor och självklar plats i Solhjulets verksamhet, ända sedan öppnandet 1978. Det starka engagemanget växte till stor del fram tack vare eldsjälen och före detta förskolechefen, Gunvor Bouvin, som till och med satt hemma på kvällarna och diktade ihop små sånger. Hennes texter finns samlade i Solhjulets sångbok som fortfarande används flitigt men som förändras och växer vidare med nya rörelser, gester och ord som barnen hittar på. 5-åring-arna Moktide, My och Bianca visar stolt upp sina sånghäften som de har ritat fina teckningar på.
–Musik och rörelselekar är ett jättebra sätt att kommunicera med barnen på och att få ihop gruppen. Och en möjlighet att väva in begrepp som empati och respekt, säger Ann-Britt Karlsten.
Förutom sång och rörelse arbetar man mycket med rim och ramsor och instrument.
–Vi jobbar med månadens ramsa och det är verkligen jätteroligt och kan utvecklas hur som helst, säger Ingrid Ahlén.
 Ramsorna kan bli till sånger, danser och målningar under resans gång.
–Musik och rim och ramsor är också en bra grund när man ska arbeta med andra ämnen som språk, matematik och naturvetenskap, säger Ingrid Ahlén. Vi sjunger mattesånger och rimmar även då.
En förmiddag i veckan, som i dag när Förskolan är på plats, är avsatt för musik och rörelse. Barnen får välja mellan tre alternativ: sjunga och spela, Miniröris och hinderbana. Även de minsta barnen, som inte kan prata, får välja med lite hjälp på traven från personalen. Hinderbanan har man lagt till under hösten så att alla barn ska kunna hitta något som de tycker är roligt, även de som inte vill sjunga, dansa eller spela.
Just i dag blir det ungefär lika många barn i de olika grupperna när de har gjort sina val.
Ann-Britt Karlsten leder sjunga- och spela-gruppen och börjar med att gå runt med en korg med instrument som barnen får välja bland. Det finns tamburiner, maracas, och rytmpinnar. Leon och Sami väljer de stora trummorna som inte ryms i korgen och ställer sig i varsitt hörn och börjar trumma.
–De flesta barnen väljer gröna plastmaracas. Så är det alltid, men jag har faktiskt ingen aning om varför, säger Ann-Britt Karlsten.
Barnen väljer sånger och sjunger och spelar, snabbt och långsamt, tyst och högt.

I rummet intill är det Miniröris och full fart. Barnen och personalen springer, dansar, kryper och spelar luftgitarr till musiken och instruktionerna på skivan.
–Förut kallade vi det för rytmik men det var ingen som förstod riktigt vad det var för någonting, säger Ingrid Ahlén.
–Titta, iniöris, ropar Oliver, 2 år, förtjust när han skuttar förbi.
Oliver och Tuva, som är 3 år, väljer alltid Miniröris och brukar prata om det långt i förväg. Barnen får köra programmet själva på andra tider om de vill.
När skivan är slut har temperaturen stigit flera par grader i rummet så man får öppna och släppa in lite sval luft. Men barnen vill ändå fortsätta.
Efter förmiddagspasset finns det lite tid för fri lek innan lunchen. Och vi vuxna sätter oss runt fikabordet för att prata lite närmare om musiken i förskolan.
–Vi är nog ganska ensamma i kommunen om att satsa så mycket på musik, säger Ingrid Ahlén och berättar att de har försökt nå ut med hur de arbetar på Solhjulet.
–Vissa säger att musiken helt är på väg att försvinna från förskolan, säger Anna-Karin Davidson.
För tio år sedan hade musiken högre status, säger de. Nu är det så mycket annat som är i fokus för förskolan, som matematik och naturvetenskap, och musiken har hamnat i skymundan. Men här har den faktiskt fått hänga med hela tiden.
–Eftersom vi har landat i att ha musiken som grund behöver vi inte ta bort den när det kommer nya influenser, säger Ingrid Ahlén.
Att musiken har levt vidare på Solhjulet under alla år beror framför allt på att person-alen här älskar att sjunga och gör det mest hela tiden, säger de. I lekandet och när det byts blöjor och kläs på barn. Men det betyder inte att de är några skönsångare, understryker de.
–Vi pratar mycket om hur vi arbetar och varför. Framför allt har det varit en utmaning att försöka få med de barn som inte vill vara med. Däremot har vi inte pratat om musiken som något som barnen ska lära sig. Det är glädjen som är det viktiga.

För att hämta inspiration har de vid ett par tillfällen bjudit in dans- och musikpedagoger till förskolan och några i personalgruppen har gått på kurser i musik och rörelse.
–Vi håller också ögonen öppna för vad som är på gång i kommunen. Till exempel har Musik Gävleborg förmånliga erbjudanden och kan komma ut till förskolorna med sina föreställningar. Vi har exempelvis haft besök av Mamma Mu, säger Ingrid Ahlén.
Och elever från gymnasieskolans Barn- och fritidsprogram har varit här och spelat och sjungit för barnen.

En annan utmaning är att försöka vara en motvikt till den kommersiella musiken som Absolute Kids och Melodifestivalen och som får väldigt stort utrymme medan det är tunnsått med annan ny barnmusik.
–Samtidigt är den kommersiella musiken en del av barnens vardag som också måste få finnas med, säger Ingrid Ahlén.
Ann-Britt Karlsten berättar om Martin som har en pappa som gillar hårdrock och som därför vet precis vilken radiofrekvens som gäller: 106,7.
–Men det är jätteviktigt att ha med de traditionella sångerna och lekarna också, säger hon. De är en del av vårt kulturarv.
–Barnen tycker att det är jättekul när vi berättar om att vissa sånger och lekar är samma som vi och deras föräldrar sjöng och lekte som barn, säger Anna-Karin Davidson.
Just nu arbetar 13 kvinnor på Solhjulet. Skulle en manlig pedagog våga sjunga ut i församlingen? undrar jag.
–Absolut, säger de.
–Vi har haft flera män här som har varit med och sjungit. Det viktigaste är att våga själv och att släppa på prestationskraven. Barnen bryr sig inte ett dugg om hur bra man sjunger. Här är det hellre än bra som gäller.
Fast en gång när vi var ute på personalmiddag och satt och sjöng så var det faktiskt någon som sa: ”Vilken fin kör”, säger Camilla Lundgren och skrattar.
Jo, det sjungs en hel del på personalfesterna också. Men då blir det inga barnsånger, försäkrar de.

Alla artiklar i temat Musik för barnens skull (7)

Fråga

Har du fått någon fortbildning senaste året?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin