Läs senare

Mästare på att mixa nyanser

Rena primärfärger blandas till snygga sekundärtoner.
På färgstarka förskolan Körsbäret i Norrtälje gör barnen olika nyanser i vatten och får på så sätt uppleva hela färgcirkeln.

12 feb 2014
Mästare på att mixa nyanser
Foto: Sara Bäckvall

Lila! En röd slinga av flytande färg letar sig ner i den genomskinliga vattenskålen och formligen exploderar i ett flytande fyrverkeri. Det röda blandas med några blå droppar och färgen förändras snabbt och går över i en djuplila nyans. En magisk förvandling.
– Kolla lila!

Dennis och Nelly är nöjda med sitt färgblandarexperiment.Foto: Sara Bäckvall– Vilken häftig färg av röd och blå, kommenterar Karin Enocksson som tillsammans med kollegan Kia Kilpinen ställer fram färger i ateljén.

I dag liknar rummet nästan ett laboratorium med sina cylinderformade glasskålar och en massa små flaskor med vätskor som blandas ihop av de sex barnen. Fantastiska paletter förenas och försvinner – petroliumblå, plommonröd och djupt skogsgrön. Det talade språket är begränsat inför de tusentals nyanser ögat kan uppleva.

3–5-åringarna från avdelningarna Röd och Grön jobbar två och två runt bordet. De har tre flytande temperafärger i röd, gul och blå som spätts ut med vatten i småflaskor. Barnen prövar sig fram. När de är nöjda med den nya färgen tar de ett ”prov” i en plastmugg och sparar. Sedan kan de jämföra de olika nyanserna de fått fram. Pedagogerna stöttar arbetet och servar med rent vatten och ny färg. Det går fort och stämningen är på topp.

– Vi har olika lila!

– Vi har blått!

– Vi vill ha gul!

Karin Enocksson uppmärksammar Morgan och Sara på att de gjort tre olika nyanser av grönt eftersom de haft mer och mer blått i vattnet. Siri och Elviras skål börjar i sin tur bli grå.

– Vi hade i jättemycket gul i den lila, konstaterar de.

När man blandar alla tre färgerna med varandra blir det till slut brunt eller svart.

Att blanda färg utan att måla är ett bra sätt att arbeta estetiskt utan någon prestation att ta det vidare, tycker Karin Enocksson.

– Vi arbetar med färgen som färg.

En annan fördel med färgblandningar är att det upplevts som könsneutralt. Alla vill vara med och ingen säger att rosa är tjejigt.

Foto: Sara Bäckvall

Vartefter färgproverna blir fler ber förskolläraren Kia Kilpinen barnen ställa ner sina små glas där de passar in i färgcirkeln som är uppritad på ett lågt bord intill. Den har pedagogerna gjort själva i klara lysande kulörer från magentaröd till cyanblå och gul.

Att kleta ihop lite tomteröd vattenfärg med blå och hoppas på någon sorts lila är inget alternativ här på Körsbäret. Det ska vara hög kvalitet på materialet, verkliga primärfärger, för man vill uppnå de riktiga nyanserna i färgcirkeln – inte smutsiga toner eller gråbrunt kladd som får både barn och pedagoger att bli besvikna. Det är en erfarenhet som pedagogerna har. Att det spelar stor roll att man både kan blandtekniken som vuxen och att man har rätt kvalitet på färgerna. Många barnkataloger med färg har sämre kvalitet än konstnärmaterial enligt deras erfarenhet.

– Det kan stå grundfärger på men är inte alltid det. Det är synd för de rena klara färgerna lockar fram något särskilt, säger Karin Enocksson, som själv har en sexårig konsthögskoleutbildning i bagaget.

Pedagogerna på den här reggioinspirerade förskolan ser färg som ett ”språk”, en informationsbärare som barn behöver lära sig förstå och uttrycka sig med. Hur ser man på färgerna att det är höst? Hur ser man på färgen att bananen är gammal? Eller att man ska gå över gatan?Foto: Sara Bäckvall– Färger är ett sätt att förstå sin omvärld och kunna förklara sina upplevelser, de gör vårt språk nyanserat, säger Kia Kilpinen, som också har studerat konst och estetiska lärprocesser.

Hon har nyligen, tillsammans med en förskoleutvecklare, fortbildat cirka 100 pedagoger i sin kommun i skapande. Dessutom är hon med och utvecklar användningen av digital teknik. Till exempel har barnen gått på skattjakt med QR-koder där de har fått i uppdrag att göra olika färger. Men att blanda till färger i appar är något begränsat.

– Genom appar kan barnen erövra teoretisk kunskap kring färgblandning men upplevelsen av färgernas förvandling är svår att återskapa. Det är för begränsat, man får inte samma förståelse, inte några nyanser.

Att blanda färger i ateljén är däremot en rejäl wow-faktor första gången. Och det bästa är att det håller i sig.

– När du lärt dig blanda grönt är det inte slut där utan det finns tusentals nyanser till. Det är verkligen kunskap och det är häftigt.

Barnen här har arbetat så mycket med färg under sin förskoletid att vissa kan få en banan framför sig och sedan skapa exakt samma nyans som frukten. De äldre barnen börjar också kunna sortera färgerna efter skillnad i nyanserna. Ett resultat av allt blandande tror Kia Kilpinen. Det är viktigt att vuxna i förskolan inte är rädda för kladd eller håller hårt i färgburkarna, säger hon.

– Barnen ska känna att ”jag får”. Inga begränsningar.

Barnen är också stolta över sina kunskaper och vill ofta spara vattenskålar eller ta kort för att visa föräldrarna.

– De är som uppfinnare och hittar på egna namn för sina blandningar.Foto: Sara BäckvallPå yngrebarnavdelningarna Blå och Gul är det också fart i ateljén. Sixten och Einar, nyss fyllda tre år, tar på sig sina målartröjor och ställer sig på varsin sida om en genomskinlig plexiglasskiva som ligger mellan två låga bord. Förskolläraren Eva Strand tar på ett förkläde och ger dem små flaskor med temperafärg i rött och gult. Sixten trycker koncentrerat ut färg i tunna korvar på glaset. Einar har svårt att få ut något ur sin flaska.

– Vänd på den Einar och tryck, instruerar Eva Strand och hjälper till att klippa upp flaskan lite. Nu går det. Einar kletar ut röd färg.

– Ska vi känna lite, säger förskolläraren och drar prövande ett finger genom den tjocka färgen så att det bildas ett streck på den glasartade ytan.

– Eva du blir smutsig om händerna, protesterar Sixten.

Men det gör inget om de blir kladdiga, förklarar hon. Hon visar hur det kan bli mer orange om man tar mer gult i det röda. Eva Strand drar med fingret i färgen så att cirkelformade rörelser avtecknar sig och Einar vågar peta lite med fingret i färgen.

När de ritat en stund prövar Sixten att krypa ner under glasskivan och titta på färgerna underifrån. Han ger ifrån sig ett förvånat utrop. Underifrån ser det annorlunda ut, ytan är tillplattad bakom glaset och belyst med ljus ovanifrån.

Eva Strand tycker det viktigaste är att ge de yngsta en upplevelse av färger, snarare än att träna in vad de heter. Det kommer automatiskt menar hon, eftersom pedagogerna benämner färgerna i aktiviteterna.Foto: Sara Bäckvall

Tillbaka till de äldre barnen. Femåriga Nelly kommer fram till Kia Kilpinen med ett litet vattenglas i handen och berättar att hon har blandat röd och gul så det blev orange. Den solnedgångsfärgade vätskan placerar hon på bordet i färgcirkeln.

– Jag har en kund, säger hon sedan.

Beställningen gäller en ”grapefruktfärgdrink” och en ”gummistövelfärgdrink” som pedagogen Karin Enocksson vill ha.

– Skynda dig, hon är törstig, säger Nelly.

Kia Kilpinen ställer sig vid diskhon och tar fram nya färgflaskor och häller rent vatten i behållaren. Nu är ateljén plötsligt en restaurang. Andra gånger har den varit ett laboratorium där de har gjort gift eller medicin.Foto: Sara BäckvallNelly serverar drinken. Sedan blandar hon till ytterligare några mörkorange nyanser. En får namnet ostmackefärgen.

Efter nästan en timmes intensivt skapande börjar flera barn blåsa bubblor med sugrör i det färgade vattnet. Det börjar bli dags att städa och göra en ”regnbåge”. Alla färgvätskor hälls ner i en enda stor bunke där vattnet antar en brunsvart ton.

Elvira stoppar ner händerna och när hon tar upp dem har de bruna strimmor över sig.

– Jag ser ut som pappas hår, säger hon.

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin