Ingår i temat
Leve leken!
Läs senare

Mindre plats för lek?

Oroade röster vittnar om att barn leker allt mindre och att fler har svårt för att leka.
Men är leken mer hotad än tidigare? Och i så fall av vad?
Förskolan har tagit hjälp av ett antal experter för att ta pulsen på lektillståndet.

09 apr 2014
Mindre plats för lek?
Foto: Emelie Asplund

Många barnexperter varnar för att barnens utrymme för lek krymper. Vissa gör det i bokform, som barnläkaren Lars H Gustafsson och den norska forskaren Maria Øksnes. Andra genom att försöka lyfta frågan i den offentliga debatten. Till de senare hör Ylva Andersson, som vi har intervjuat för det här temat, och som i sin roll som specialpedagog har lagt märke till att fler barn har svårt för att leka, en utveckling som blivit särskilt tydlig de senaste 5–6 åren, menar hon.
Hon berättar bland annat om svårigheter att ge sig hän i leken och att många inte ens vet hur man leker, en förmåga som kan verka självklar.

Många förskollärare som hon träffar säger att det är svårt att hitta tid för lek när mycket annat ska hinnas med under dagarna, inte minst sedan det lagts större vikt vid lärandet och undervisningen i den omgjorda läroplanen. Ordet lek nämns exempelvis 12 gånger i läroplanen jämfört med lärandet som nämns 49 gånger.

– Att få leka är viktigt för välbefinnandet och för utvecklingen, bland annat för att utveckla empati och medmänsklighet. Kan man inte leka hämmas kreativiteten och fantasin, som behövs för att kunna uppfinna och skapa nytt, säger hon.

Men hur ska man arrangera leken för att uppmärksamma barnen på just det man vill lära ut? Och ska man överhuvudtaget styra barns lek? Om det går meningarna isär, vilket bland annat blev tydligt när vi bad forskarna Lillemyr och Øksnes ge sin syn på lekens roll, som vi har gjort i det här temat.

Bo Stjerne Thomsen, chef över forskning och lärande på Lego Foundation i Billung i Danmark, menar att dagens strukturerade, schemalagda liv i sig är ett stort hot mot leken. Vi stressar för att få ut så mycket som möjligt av dagarna och det leder till att barnens lek avbryts av olika aktiviteter och rutiner. Ambitionen att skydda barnen från olika faror är ett annat hinder, menar han. Till exempel begränsas möjligheten för barnen att utmana sig själva och testa sina gränser när vi vuxna försöker hålla fältet fritt från alla potentiella faror.

– När vi hela tiden vill veta vad barnen gör och varför kan barnen inte lära sig förstå vad de klarar av och hur de kan ta tillvara sina egna intressen och känslor, säger han.

Vilka kunskaper som behövs i framtiden är ovisst och under stor förändring. Men en förmåga som har blivit allt viktigare är att kunna hantera stora mängder information, filtrera den och hitta det som är användbart.

– I leken kan barnen testa sig själva, hitta egna motiv och lära sig att styra sig själva. Därför kanske leken aldrig har varit viktigare än nu, säger Bo Stjerne Thomsen.

Surfplattor och digitala spel tar över allt mer i leken och det kräver bättre förståelse av vad bra lek med digitala medier kan vara.

– Bra digitala spel låter barn vara kreativa, skapa egna filmer och musik bygga saker och lösa problem. Men barn behöver få ägna sig åt många olika sorters lekar.

Fredrika Mårtensson, som forskar om utemiljöns betydelse vid SLU i Alnarp, säger att man har talat om den hotade leken med jämna mellanrum de senaste 100–150 åren och att frågan alltså är långt ifrån ny. Det som gör henne särskilt oroad i dag är att många barn inte har någon chans att leka ute. Det har blivit allt vanligare att bygga förskolor med små, sterila gårdar utan träd och buskar och ibland till och med utan någon gård alls.

– En märklig utveckling. Det verkar som om ingen har koll på vad det får för konsekvenser, säger hon.

De forskningsstudier som hon har ägnat sig åt i runt 20 år visar att leken får en helt annan kvalitet utomhus, särskilt om gården är tillräckligt stor, öppen och varierad, och att fler barn involveras då. Det blir enklare för alla att vara med, att leka tillsammans, lättare för enskilda barn att hitta egna sätt att leka och att växla mellan olika aktiviteter.

Hon har också sett att utomhusleken är mer rörlig, öppen och flexibel med mer fantasi och rollekar. Inne kretsar leken oftare kring ett särskilt tema med fasta roller och leken blir lätt mer vuxenstyrd.

– I en bra utemiljö ska det finnas tillräckligt stora ytor för att man ska kunna springa omkring, många små platser att dra sig undan på – ”vi bor här och ni bor där”. Buskar, dungar, stenar och många olika små platser som man kan springa emellan skapar dynamik. Träd och buskar ger visuella intryck som fascinerar och blir användbara i leken, säger Fredrika Mårtensson.

Barn som har tillgång till rymliga, varierade utemiljöer har generellt sett bättre sömn, bättre koncentrationsförmåga och är mer fysiskt aktiva. Den vildare leken som man kan ägna sig åt på stora ytor gör det troligen lättare att komma till ro inomhus med lugnare klassrum och bättre betyg som resultat, menar Fredrika Mårtensson.

– Gårdarnas mycket varierande kvalitet, med de allra bästa och de allra sämsta exemplen ger barnen mycket skilda villkor. Det är en ojämlikhetsfråga, säger hon.

– Alla barn borde åtminstone ha tillgång till en gård i direkt anslutning till förskolan och skolan. Jag är ganska hoppfull om att man kommer att inse vikten av det, men det tycks ta tid och det kan krävas lagstiftning.

Alla artiklar i temat Leve leken! (8)

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin