Ingår i temat
Alla ska med
Läs senare

Mira Banjac: Ensam eller tillsammans

16 feb 2015


Att arbeta som förskollärare är att arbeta med inkludering. De flesta småbarn är både oborstade och spretiga när det gäller normalitet och struntar blankt i våra förväntningar och låter humöret, sömnen, impulsiviteten och lusten styra deras beteenden. Deras känslor är deras beteenden. Vi tänker inte så mycket på det. Förmodligen eftersom vi är vana att hantera en enorm bredd av beteenden, inte minst under inskolning. Så när en förskollärare tycker att ett barn har hamnat utanför normen, kan man vara säker på att den normcirkeln är mycket större än de flesta andra medmänniskors. Vi är bra på normkritiskt tänkande, det ingår i jobbet eftersom vi inte väljer vare sig barnen eller deras föräldrar. Men på vilket sätt kan vi bli bättre på att bredda vårt helhetstänk i stället för att ställa traditionella strukturella krav på att förändra barnet?

Vi tar det från början. Exempelvis lagändringar om kvinnors rösträtt. Man sa att nu ingick även kvinnorna i gruppen av medborgare som fick rösta. Och kom ihåg att tidpunkten för denna inkludering var minst sagt varierande: Finland 1906, Sverige 1919 och Liechtenstein 1984 (!). Man hade i de här tre länderna helt enkelt olika uppfattning om ifall kvinnor skulle inkluderas i medbestämmandet av landsstyre. Man kan gå vidare till grundskolan som infördes i Sverige 1962. Då hette det att den var för de allra flesta. ”Allra flesta” på den tiden var exempelvis inte barn med funktionsnedsättning. De räknades inte till normen för skolbarn. Jag tror att ni förstår vart jag vill komma, så jag ska inte besvära er med fler plågsamma fakta. Min poäng är att jag vill bredda inkluderingsbegreppet med traditionella perspektiv, då min mening är att vissa av dem tyvärr lever kvar än i dag.

Man har försökt att reglera marginaliserade gruppers rätt att delta och med exempelvis Salamancadeklarationen 1994, Jämställdhetslagen 1991 och Diskrimineringslagen 2009 har man kommit långt. Den som blivit åsidosatt ska få upprättelse och få delta (alla, inte bara de allra flesta). Så nu har vi tillgång till ett helt smörgåsbord, men vi vet inte riktigt hur maten ska ätas och i vilken ordning. Alltså alla ska med, men hur? Ska de marginaliserade individerna ändras eller ska vi? Integrering eller inkludering? Vad är skillnaden och var går gränsen? Det handlar om helhetens benägenhet att förändras kontra individens benägenhet att förändras. Och nu tar jag parti för helhetens benägenhet att förändras, av den enkla anledningen att vi i dag kan bota mycket men inte allt.

Vi problemlösande människor kan inte lösa allt, så därför måste vi ompröva vad som är problem. Vi hade fler problem förr när barn skulle fostras och bete sig som små vuxna. Då var ju de flesta problembarn. I dag är våra självständiga barn respekterade, trots att de inte alltid kan föra sig i sociala sammanhang. Vuxna ler gulligt och avfärdar det med att de är barn och utgår från att de gör sitt bästa ändå. Alla barn vill vara omtyckta, känna att man är på deras sida, hur svårt livet än kan vara. Det är den känslan som Emil och Alfred har: Du och jag Alfred. Du och jag Emil. Det ögonblicket måste barn få känna i sina nära relationer. Och Alfred om någon vet hur besvärligt det kan bli med Emil.

Jag är emot att plocka bort avvikande grupper, med vissa undantag för hälsoperspektiv och livsglädje (det finns barn som är sjuka och måste vårdas, eller har flera funktionsnedsättningar och måste gå i en specialförskola). Men alla som vill och kan vara med ska få vara med. Om vi alla börjar med att stödja den filosofiska principen, så kommer det andra att lösa sig. Det finns många kunniga som kan hjälpa oss med det. Arbetsterapeuter, logopeder, autismcentrum och många fler. Fantastiska människor som dagligen hjälper oss att inkludera just de individer som förut fick stå snällt och titta på.

Och när våra barn växer upp ska de veta att människors värde inte mäts i vad de inte kan, utan i vilka de kan bli. Det ofattbara förtroendet har tilldelats oss vanliga människor.

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin