Läs senare

Möte med material – tema för de yngsta

Flugsvampens förskola i Mariestad arbetar mycket med barns val. På småbarnsavdelningen handlar det om att synliggöra vad som erbjuds. Barnen ska veta vad de kan välja mellan.

21 Aug 2007

Det är morgon på småbarnsavdelningen Kremlan. Några har redan varit här en stund och kommit in i lekar. Andra börjar lite senare eller är nyinskolade och närmar sig kompisar och miljön försiktigare.
Avdelningen har många utrymmen med olika funktioner. I byggrummet smyger barnen runt den röda pölen. Bakom bokhyllan finns bilhörnan och vilda djur. På golvet slingrar en svart väg. I ”Snickarboa”, som fått namnet av en flicka som älskar Emil i Lönneberga, finns utklädningskläder. Här äter lärare Görel Karlsson med de sju äldsta. På väggarna sitter aktuell dokumentation som skapar intressanta samtal. Just nu kan man se hur barnen utvecklar sitt målande.
–Ofta när barn ska måla får de färg och papper och målar för att fylla pappret. Jag ville ge en ny utmaning och de fick uppdraget att måla av något.
Görel fotograferade tre frukter och ställde fram ”rätt” färger. De pratade om vad det är att måla av och hon förklarade att de skulle få ett nytt papper när de var färdiga. Aktiviteten utvecklades. Nästa gång valde ett barn att måla av en dinosaurie, nästa en randig fisk. Bilderna och dokumentationen sitter tillsammans på väggen.
– Barnen valde sina färger, koncentrerade sig på att måla och såg att det blev något i olika färger. Jag satte ord på vad de gjorde. Som medforskare måste man hjälpa till och leda ibland. Det är så roligt att se hur de utvecklas.

I det stora ”sinnesrummet” finns mycket material för de allra yngsta. Här finns bland annat en stor trekantsspegel och mycket material på låg höjd. Bredvid de genomskinliga hinkarna med plockmaterial finns en kulbana, tillverkad av ett plaströr. På en annan hylla finns saker att göra ljud med. Den färggranna ”bandduschen”, ett cykelhjul med plastband på, är skön att gå igenom. Foton på barnen finns på flera ställen. I de begagnade tennisrören, som är lätta att ta med sig, står de med fötterna i gula ärtor. Från en lina i taket hänger transparenta svartvita porträtt.
På flera ställen finns små skrymslen och kojor. Runda hål i väggar och dörrar är kul att kika genom, visar Görel, och fångar upp en pojke som gått lite hårdhänt fram med en kamrat.
Hon tar med honom till den lilla samlingstrappan och visar på teckningarna med sociala berättelser. Det är enkla beskrivningar av olika beteende, förklarar hon.
– Vi hade bekymmer med ett barn som bet och visste inte vad vi skulle göra. Jag satte mig tillsammans med barnen, ritade vad som hände och kryssade över det som inte var bra. En annan bild visar vad man får göra istället. När något händer får de gå och läsa och komma ihåg. Det fungerar. När man sätter sig och pratar kan det vara svårt, här blir det synligt.

Dags för samling.Gruppen delas och Kerstin Gustavsson samlar de yngsta i den röda pölen. Hon tar fram en trälåda med olika fack, knackar på och öppnar facken som gömmer foton på barnen. Efter hälsningssången tar hon fram ”väljakorten”. På det ena är det makaroner, det andra kartonger. Ja! ropar Isabelle och slår sig på knäna när hon inser att hon kan leka med kartongerna i tamburen. De som väljer makaroner stannar i pölen och gräver, öser och häller. Mängden är härlig.
I hallen har Lotta Hallén tagit fram kartonger i olika storlekar. Therese och Isabelle klättrar i och ur, stampar, hoppar och trummar.
Isabelle bygger ett torn och vill att Lotta ska hjälpa till. Snart är tornet lika högt som hon själv.
De äldre barnen äter sin frukt vid samlingstrappan. Görel visar två bilder och berättar att det i dag går att bygga torn i lera eller måla blommor i ateljén.
Elsa får välja först och tar lera. Knut vill också arbeta med lera. Moa väljer att måla. Alfons vill göra lertorn. Signe och Alva måla.
Barnen tar var sin kartongbit till underlägg och Carina Berg, som har kameran runt halsen, hämtar vatten och lera. Barnen väntar lugnt. Carina tar fram en liten modell av Eiffeltornet och inplastade fotografier. Barnen studerar dem och sätter igång att bearbeta leran.
I ateljén har Görels grupp valt var sin blomma. Signe som har en röd tulpan vill ha röd och grön färg i kopparna. Görel uppmuntrar henne att titta efter om hon vill ha mer färg, men hon är nöjd. Alva som har en blå pärlhyacint väljer blå färg.
Moa håller upp sin påsklilja mot flaskorna och konstaterar att den är gul och väljer grön färg till bladen. Efter en stund upptäcker hon det bruna fnaset under blomman och Görel får ett sjå att blanda en passande beige nyans.
–Det händer alltid något man inte har tänkt på.
På väggen sitter avlånga grå papper. Blommorna fästs på ett vitt papper bredvid. När du är färdig får du ett nytt papper, påminner Görel. Flickorna småpratar, jämför lite och målar en lång stund. Det är en intensiv och koncentrerad stund för både barn och lärare.
I Snickarboa börjar tornen bli klara. Barnen jämför och mäter sina mot det lilla Eiffeltornet. Plötsligt riktas all koncentration mot fönstret. Utanför cyklar kompisarna lockande förbi.

Att de tre avdelningarna, det senaste året, arbetat mycket med barns val började med att kommunen hade barns delaktighet som övergripande mål. På föräldraenkäten fick vi förhållandevis lågt på det området och tänkte att det här måste vi arbeta mer med, berättar Anneli Gustavsson, lärare på fyra
–femårsavdelningen Champinjonen.
– Och det fungerar verkligen. Barnen blir mer målmedvetna. De vet att valet är viktigt och att det gäller att tänka efter.
På förskolan finns två häften som beskriver tankarna bakom ”väljarkorten”, varför och hur de arbetar med dem.
– Förut gjorde vi en aktivitet två, tre gånger sen gjorde vi något nytt. Nu har vi sett att de kan hålla på mycket längre med att till exempel bygga med kartonger eller ibland bara göra något en gång, säger Görel.
På småbarnsavdelningen handlar valen om att synliggöra vad man kan göra. Det första året får barnen bland annat prova att måla, arbeta med lera och bygg- och vattenlek. Barnen ska veta vad de kan välja mellan.
– Temat på småbarnsavdelningen är att de ska pröva på och möta olika material, säger Görel.
På avdelningen med de äldsta barnen finns många olika ”väljakort”, berättar Anneli. De vuxna väljer ut några. På måndagarna bestämmer barnen vilken temagrupp de ska ingå i. Här används whiteboardtavlan mycket. Då kan man gå tillbaka och se de olika valen.
På sista tiden har arbetslaget diskuterat om alla val är bra och blivit mer uppmärksamma på att val sker efter hierarkier. De yngsta väljer inte efter kompisarna utan efter vad de själva vill göra, berättar Anneli.
– När man arbetar med barns inflytande, och att de ska ha möjlighet att välja mellan olika aktiviteter, ser man vad många val de hela tiden ställs inför. Det finns barn som har svårt att välja då får vi hjälpa till, säger Görel.
– Vi kommer att fundera vidare inför hösten. Alla val är inte av godo, säger Anneli.

Flugsvampen är en av många förskolor som byggdes under 1970-talet. Från början fanns en småbarnsavdelning, två syskongrupper och en fritidsavdelning. Ett tag var grupperna åldersblandade. I samband med att Anneli och en kollega gick en fempoängsutbildning i Reggio Emilias förhållningssätt startades ett förändringsarbete.
– Vi var två som gick utbildningen, men alla nappade. Det har alltid varit ett öppet klimat och öppna dörrar mellan avdelningarna. Vi kom snabbt fram till att vi ville satsa på ”Reggio Emiliatänk”, säger Anneli.
De sökte pengar och fick 80000 från Skolverket och bidrag från EU, ”en förmögenhet” som de förvaltat väl, berättar hon. De åkte på studiebesök, bjöd in föreläsare och köpte in kameror, video och datorer. Med tiden har i princip alla som arbetar på förskolan gått utbildningen.
De började med den pedagogiska miljön och bjöd in Greger Rösnes från Reggio Emilia Institutet. Han frågade vad vi ville få ut av den, minns Görel.
–Det var smart. Får man det tänket så fortsätter man att förändra. Vi går runt på varandras avdelningar och ger varandra idéer till förändringar.
Det är viktigt att miljön blir mer utmanande ju äldre barnen blir.

Nästa steg var att skapa åldershomogena grupper. Brist på utrymme gjorde att de fick nöja sig med tre avdelningar. Fyra hade varit drömmen, tycker Görel.
– Vi är en småbarnsavdelning, men det är ändå ett stort spann mellan ettåringar och treåringar. Det är dags för de äldsta att få nya utmaningar.
Hela förskolan öppnar och stänger på Kremlan. Avdelningen har lite högre personaltäthet. Det är skönt för de yngsta att det alltid finns ett känt ansikte.
Alla avdelningar delar, på olika sätt, upp barnen i mindre grupper flera gånger om dagen. Det är lättare att dela upp sig när man arbetar åldershomogent, tycker Görel och Anneli. Annars måste man ta mer hänsyn till att de yngsta ska vila eller att det finns material som bara kan vara framme ibland.
– För att kunna koncentrera oss, dokumentera och ha möjlighet att följa ett barns process brukar vi försöka att ha bara två barn åt gången. Det krävs mycket tid och förberedelse. Vi måste vara flexibla och ta och ge. Det händer hela tiden saker som man måste anpassa sig till, säger Görel.
– Förut hade vi bara aktiviteter på förmiddagen. Nu har vi det även på eftermiddagen. Det trodde jag inte gick. Nu vet jag på ett helt annat sätt hur jag ska utmana barnen, säger Anneli.
Enannan fördel är att barnen blir självständigare och hjälper varandra, konstaterar hon.
– Arbetet är lättare och samtidigt mer utmanande. Det ger mycket mer tillbaka, säger Anneli.
Det som blev problematiskt efter omorganisationen var att mellanavdelningen blev rörig. Det tog tid att skapa en miljö som passade barnen, berättar Veronica Thorold, lärare på mellanavdelningen Kantarellen.
–Det har tagit tid att komma på hur barnen fungerar. Barn i den här åldern behöver stort utrymme för rollek. Det blir annorlunda med så många jämnåriga tillsammans.
– Vi skulle också kunna bli bättre på att skapa fler möten mellan de yngsta och de äldsta, säger Anneli.
I samband med att grupperna gjordes om splittrades de gamla arbetslagen. Personalen har ett rotationssystem som innebär att minst en vuxen flyttar med barnen.
Att byta avdelning blir en nytändning varje höst. Arbetet har blivit mycket roligare sedan vi gjorde om, tycker Anneli.
– Och nu när vi gjort ”ett helt varv” tar inte rotationen och att arbeta ihop sig så mycket kraft längre, säger Veronica.
Förändringen diskuterades under en lång period.
– Sedan sa vi ”Nu eller aldrig!”. Föräldrarna informerades när vi var klara. Några var tveksamma, men blev jättenöjda. Det gäller att man själv har starka argument och är övertygad, säger Görel.

fakta/ Flugsvampens förskola i Mariestad har tre åldersindelade avdelningar. En 1
–3-års, en 3
–4-års och en 4
–5-årsavdelning. Dessutom finns en kombinerad förskoleklass och fritidshem för barn i behov av att vistas i mindre grupp. flugsvampen@mariestad.se

Karin Björkman

Fråga

Vad skulle betyda mest för att din arbetsmiljö ska bli bättre?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin