Läs senare

Mumintrollens mamma fyller 100

I år skulle konstnären och författaren Tove Jansson ha fyllt 100 år.
Vi berättar här lite mer om människan bortom Mumintrollet.

28 maj 2014

©Moomin CharactersTM

Mjukt rundad näsa, vitluddig päls, en glad nyfikenhet och stor förtjusning över små ting som en fin sten eller snäcka. Jag pratar om Mumintrollet, en älskad figur som har mycket gemensamt med sin skapare, Tove Jansson. Tove som just i år skulle fyllt 100 om hon hade levat. Så 2014 är verkligen hennes eget jubileumsår med utställningar, artiklar och föreläsningar om hennes konst och fantasivärld. I år öppnar den verkliga Mumindalen grinden på vid gavel. Och jag säger ”den verkliga” Mumindalen för i likhet med så många andra älskade barnboksvärldar utsätts dalen, och figurerna som bor där, för extremt hårt slitage. Alla, precis alla, känner till exempel igen Mumintrollet. Hans rondör finns på kaffemuggar, påslakan och plastfigurer. Han finns avbildad på ritblock, tröjor, väskor, servetter, sockerkaksformar, pottor … till och med som dekor på en sax!
Överallt så innerligt omtyckt. Men som alltid vid dyrkan finns risk att föremålet för våra känslor till slut lakas ur och plattas till. Allra mest utslätad har Mumin blivit i massproducerade pekböcker och i de många tecknade japanska filmer om Mumindalen, som visserligen är vänliga, men där Tove Janssons figurer ändå tappat sin ursprunglighet. Det är heller inte hon själv som skapat filmerna, de är i stället produkter av den stora och vida Muminindustrin. Så nu, lagom till 100-årsminnet av Tove Janssons födelse, är det dags att vi påminner oss om vem Mumintrollet egentligen är, den där vitpälsade figuren som skapades för 69 år sedan. På det viset kommer vi också lite närmare Tove själv.©Moomin CharactersTMMumintrollet är huvudperson i det vimmel som befolkar Mumindalen. Där bor Muminmamman, Muminpappan, Sniff, Ynk, Hemulen, Fillifjonkan, Mymlan, Snusmumriken, Hattifnattarna – de som amerikanarna förresten fick problem med, de ser ju rent obscena ut! Eller? – och alla de andra i den Janssonska lustgården.

Flera figurer har ett kynne som gett namn åt känslor. En gnällig kollega kallades ofta Misan och själv fick jag, ett tämligen uppnosigt barn, smeknamnet Lilla My. Men hur beskriver vi Mumintrollet? Snäll förstås och modersbunden, men faktum är att Mumintrollet har betydligt mer skinn på näsan än så. Och, när det gäller mumintroll, talar vi just om näsor. De näsor som blev synliga i den allra första boken Småtrollen och den stora översvämningen (1945). Trollens nosar är där tecknade betydligt smalare än i senare berättelser. De är näsor och ska, trots växande rundning, fortsättningsvis benämnas så.

Tove Jansson, som i grunden var konstnär med måleri som huvudinriktning, började teckna tidigt. Precis som för hennes mamma Ham, ingick penslar och papper i vardagen. Ham var den som genom sina illustrationer, och det minutiösa tecknandet för finska frimärken, försörjde familjen. Snart bidrog också Tove – det var hårda tider i 1930-talets Finland – när hon som tonåring sålde skämtteckningar. Som sextonåring började hon på Tekniska Skolan (dåvarande Konstfack) i Stockholm.

Ham kom från Sverige och fadern, Viktor Jansson, var en finlandssvensk bildhuggare. Faffan som han kallades, var mer ärelysten än ekonomisk framgångsrik. Däremot var han fylld av lust att göra vardagen till äventyr. Det gick vilt till när han och hans konstnärsvänner hade ”hippa” och efter ett antal buteljer anföll familjens korgstol med dragna värjor. Till vardags doldes nämnda stol diskret under en trasmatta (!). Tove älskade spektaklet och kunde övervaka alltihop från sin sovhylla i det stora ateljérummet.©Moomin CharactersTMHam är förebilden till Muminmamman, i verkligheten dock snarare yrkeskvinna än milt leende bullbakerska. Och självklart har Muminpappan, med sin galant höga hatt, lånat drag av Faffan. Inte minst hans lust till storm och förändring. ”Hit med lite katastrofer!” ropas det både i böckerna liksom i verkligheten. Stiltje var inget för varken Faffan eller Muminpappan.

Tove Jansson protesterade visserligen när omgivningen ville läsa in hennes personliga liv i mumintillvaron. Men i likhet med de flesta konstnärer sipprade verkligheten in. Att Snusmumriken, Mumintrollets bäste vän, har släktskap med Atos Wirtanen, journalisten, politikern och Toves älskade och älskare under många år, är inte svårt att se. Båda är tänkande och mycket frihetsälskande individer.

Och när Tove, i slutet av 40-talet, mötte Vivica Bandler, den finländska regissören som småningom blev chef för Stockholms Stadsteater, slog kärleken ner som en lyckoblixt. Snart växte de två små komiska galenpannorna Tofslan och Vifslan fram som Toves och Vivicas alter egon. Tove och Vivica var berusade av passion men eftersom homosexuella relationer då ännu var straffbara i Finland och Vivica var gift, höll de sitt förhållande hemligt. Även om Tove, om hon ensam fått bestämma, gärna hade velat ropa ut sin förälskelse till alla. Hon brann, Vivica svarade och precis som andra kärlekspar gjort kodade Tove och Vivica ett hemligt språk. De ”tofslade och vifslade”.

Tove Jansson och Vivica Bandler ”mymlade” med varandra vilket i finlandssvenskan då var ett uttryck för att älska. Nog låter det lovande vad gäller Mumindalens egen Mymla, Lilla Mys storasyster!? Mymlan som kärleksgudinna!

Foto: Per Olov Jansson ©Moomin CharactersTM

Vänner, relationer och karaktärer. Men Mumintrollet själv? I likhet med Tofslan är nog Mumintrollet mycket en Tove, och kanske helt enkelt muminvärldens första hen – en mycket sammansatt individ. Mumintrollet är ingen stridis, snarare känner han sig ofta blyg och bortkommen. Detsamma gällde Tove, framför allt i yngre dagar. Mumintrollet bär också en längtan att få höra till. Han söker sig till Snusmumriken som, i likhet med Toves förste man Atos, svarar med tillgivenhet men ändå alltid är på väg någon annanstans. Mumintrollet älskar Snusmumriken och ännu mer sin mamma, så gjorde ock Tove som inte flyttade hemifrån förrän hon fyllt 27. Både hon och Ham hade separationsångest.

Genom hela livet fortsatte Ham vara den Tove satte främst. Något som förstås orsakade svartsjuka när Tove1956 mötte konstnären Tuulikki Pietilä, hennes stora och livslånga kärlek.

1957 utkom Trollvinter, en av de mest älskade muminböckerna. Här vaknar Mumintrollet ensam upp mitt i familjens vintersömn. Han kan omöjligt somna om utan beger sig ut: ”En grå halvdager låg tät över dalen. Men dalen var inte grön längre, den var vit. Allt som rörde sig hade blivit orörligt. Alla levande ljud var borta. Allt kantigt hade blivit runt. Det är snö, viskade Mumintrollet. Mamma har hört talas om den och den kallas snö…”

På kalla tassar pulsar Mumintrollet eländig runt i en förvandlad dal men så upptäcker han någon som sitter och nynnar invid en lykta: ”Vad är det för sång, frågade Mumintrollet,/ Det är en sång om mig själv, svarade någon…En sång om Too-ticki som har byggt en snölykta, men refrängen handlar om helt andra saker. /Jag förstår, sa Mumintrollet och satte sig i snön. /De gör du inte, sa Too-ticki vänligt … För refrängen handlar just om sånt man inte förstår. Just nu tänker jag på norrsken. Man vet inte om det finns eller bara syns. Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig…”

Mumintrollet har träffat Too-ticki, hon som formulerar just det Tove Jansson själv söker, det oförutsägbara.Foto: Lars Jansson ©Moomin CharactersTMToo-ticki är Tuulikki Pietilä, Tove Janssons livskamrat. Till och med den röd-randiga tröjan är porträttlik. Tove och Mumintrollet fröjdar sig. Too-ticki är en hon även om vi är många som tänker på henne som en hen eller en han eller som kort och gott: Too-ticki.

”Könet är inte viktigt” ansåg Tove Jansson, enligt hennes brorsdotter Sophia Jansson som nu förvaltar rättigheterna till Muminberättelserna. Sophia som tidigt miste sin mor och därför växte upp i ett kärleksfullt kollektiv med sin pappa Lars, Tove, Tuulikki och Ham.

– ”Flickorna” kallades de som par ända upp i ålderdomen, berättar Sophia.

– De var fantastiska, Tove och Tuulikki. Aldrig tänkte jag på att min uppväxt skulle skilja sig från andras. Det insåg jag först långt upp i vuxen ålder.

Mumintrollet älskar många. Sin mamma, Too-ticki, Snusmumriken och kanske också Snorkfröken – obs inte mumintroll utan just snork – som hen givit en gyllene fotring. För dem han älskar är han beredd att göra mycket. Bli oförmodat modig till exempel. Men som Too-ticki säger ”Man måste upptäcka allting själv…Och klättra över det alldeles ensam”.

Tove Jansson klättrade över mycket. Under andra världskriget var hon en av de få som i Finland öppet kritiserade nazismen i nidteckningar. Och redan under 1940-talet var Tove Jansson frank med sina kärleksrelationer oavsett om det var med män eller senare med kvinnor. ”Kring det som visas öppet finns ingenting att skvallra” konstaterade omvärlden. Hon gick sin egen väg som konstnär. När seriestripparna hon tecknade för dagspress – de publicerades som mest i 40 länder för ungefär 20 miljoner läsare – blev ett tvång, ”hon kunde kräkas på mumintroll”, då överlämnade hon 1960 serietecknandet åt lillebror Lars. Tove Jansson ville skriva annat; romaner, noveller och teaterpjäser och hon ville framför allt måla, skapa och leva med Tuulikki Pietilä.

Med Snusmumrikens ord formulerade Tove Jansson ett livsmotto: ”Man blir aldrig riktigt fri om man beundrar någon för mycket.”

Måhända har Mumintrollet själv nu, snart 70 år efter sin födelse, taggat ner sin oändliga Mumrikbeundran och kommit ut som queer? Vad vet vi för:
”Allt är mycket osäkert och det är just det som lugnar mig!”


Källor:
Tove Jansson Ord, bild, liv, Boel Westin (Bonniers 2007)
Tove Jansson Arbeta och Älska, Tuula Karjalainen (Norstedts 2014)
Bildhuggarens Dotter, Tove Jansson (Schildt/Söderström 1968, nyutgåva 2003)
Intervju/samtal mellan Sophia Jansson och Tuula Karjalainen om Tove Janssons författarskap på Finlands kulturinstitut mars 2014

Sviten av Muminböcker:

Småtrollen och den stora översvämningen

Trollkarlens hatt

Kometen kommer

Muminpappans memoarer

Farlig midsommar

Trollvinter

Det osynliga barnet

Pappan och havet

Sent i november

(Från och med i sommar till och med hösten 2015 kommer Rabén & Sjögren att ge ut samtliga titlar i Muminserien.)

Fråga

Vad tror du skulle kunna locka fler att bli förskollärare?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin