Ingår i temat
Inkludering
Läs senare

Musikglädje över alla gränser

Inkludering60 trummor på Lillstjärnans golv. 70 barn, 140 stora ögon, 140 ivriga händer. Så brakar allt loss och taket lyfter!

02 aug 2019
Fullt ös på förskolan. Pape Seck, känd musikprofil i Malmö, leder trumsessionen.Foto: André de Loisted

Det är avslutning på Vibrations of Music, ett tvåårigt Erasmusprojekt där Lillstjärnans förskola i Oxie i södra Malmö har varit drivande. Förskolor i Bulgarien och Grekland har också deltagit. Nu är det final med Pape Seck, en musiker från Senegal som bor och verkar i stan. Att ge sig in i rytmernas värld med så många barn är inte det enklaste, nyfikenheten blir lätt kaos, men Pape Seck är estradör och vet hur man får med sig en publik. Med gester, rop och teater leder han förskolan till skrattande, gungande förtjusning. Sofia Yankolova och Vesela Ruseva från Bulgarien lockas upp på scen och trummar loss.

Inkludering har vi med oss hela tiden. Musiken ger nya vinklar på det.

Snart dansar hela rummet, förskolefröknar och chefer och barn, medan doften av lunch börjar sprida sig. Till sist slutar allt i pustanden och tusen high fives med Pape Seck. Barnen dråsar ner i en soffgrupp, en trött och lycklig hög. Köttfärslimpa, potatis och grönsaker rullas ut och lugnet lägger sig.

För förskollärarna Polina, Sofia, Svetla, Theodora och Vasso från Sofia och Aten är detta avslutningen på två års omtumlande händelser, som har börjat förändra deras förskolor och pedagogik.

– Vi har upptäckt hur vi kan arbeta med musik som ett redskap för att förändra vårt synsätt och skapa kunskap på ett annat sätt än den stereotypa bilden, säger Theodora Avgeri, förskollärare på en liten skola i Aten. Hon ser musiken som en vägröjare ut mot större frågor.

Med en trumceremoni hälsas besökarna från Bulgarien och Grekland välkomna. Från vänster: Sofia Yankulova, Vesela Ruseva, Vasso Mavtova, Polina Kostova och Theodora Avgeri.
Foto: André de Loisted

– Det gäller att skapa sprickor där livet kan flöda in, säger hon, ett citat från den grekiske filosofen Cornelius Castoradis, som lyfte fram människans fantasi och kreativa kraft.

Vibrations of Music fokuserar på musik som något grundläggande mänskligt, en kraft som kan öppna upp och leda framåt. Det ser vi här på Lillstjärnan.

– Många av våra fokusområden går in i varandra, men inkludering ska man ha med sig hela tiden, säger Gunilla Aronzon, förste förskollärare på Lillstjärnan med lång erfarenhet av att arbeta med musik i teatergrupper och skolor.

Inkludering på lillstjärnan – 4 steg

  • Barn är inte, barn blir – utifrån det förskolan erbjuder.
  • Fysisk miljö – vad signalerar den till barnen, hur går den att anpassa?
  • Pedagogisk miljö – förutsättningarna är individuella men stimulansen ska vara lika för alla.
  • Social miljö – hur pratar vi om funktionsvariationer, olika sätt att vara?

– Musik är min metod. Den är viktig och universell och lyfter barnens egenvärde. Barnen har fått musikaliska termer och erfarenheten har breddats. Musik är mer än tio barnvisor. Vad lyssnar de på hemma? Pop, jazz, dansband, vi har använt mycket olika musik från barnens hem.

Skolorna har jobbat med musikens språk och att vara i musiken, inte bara lära genom den.

– Vi måste göra något aktivt och hållbart. Musik får inte bli små tillfälliga jippon, säger Maria Rundquist Visser, som är utvecklingspedagog med områdesansvar för södra Malmös 47 förskolor. Hon har också arbetat länge med musik, dans, rörelse och språkutveckling. Hon var med och organiserade projektet och är nu närvarande som stöd i bakgrunden.

”Det är dags att lyfta kvaliteten och verkligen ta musiken på allvar”, skriver Malmö stad i sin projektplan, där Maria har varit delaktig. ”Musiken ska fungera inkluderande och utvecklande, språkligt, socialt och motoriskt, men den måste också få behålla sin kraft, vara en magisk och lustfylld upplevelse.”

Här på Lillstjärnan har musiken verkligen fungerat som ett redskap för att hitta nya tankar om inkludering, interkulturalitet och normkritik, helt enkelt en grundkurs i demokrati. Med ett slag på trumman kan förändring börja glöda i en nyfiken fyraåring. Genom att hela tiden analysera valen av sånger, material och aktiviteter ville man öppna för synsätt som inte utesluter. ”Vi är kompisar, alla vi som bor på jorden”, som barnen sjunger denna torsdagsmorgon.

– Vad är det för normer och värden vi sjunger om egentligen? Varför sjunger vi ”helgdagsrock åt far och söndagskjol åt mor” och om en sockerbagare? Det är kul och viktigt för personalen att reflektera över sådant, säger Anders Johansson, utvecklingssekreterare och koordinator på projektet. Målet har varit att stärka pedagogernas profession men också att öppna för barnens egna influenser och inkludera musiken utanför förskolan, på hemmaplan. Vad betyder musik för föräldrarna, kan de dras med i verksamheten?

Det är europeiska vänner som möts igen på Lillstjärnan. Efter mycket träning visar barnen upp de olika uppdrag de har arbetat med. Mejl och brev har skickats, teckningar har ritats, sånger har skrivits, som i ett förskolornas kreativa mini-EU.

Gästerna går från station till station, förväntan ligger i luften. De minsta har krupit upp i en soffgrupp och visar en dinosauriebild, ”den är arg och ledsen och alldeles ensam i sin grotta” men till slut fylls grottan av vänner.

Funky drummer från Bulgarien! Vesela Ruseva på scenen.
Foto: André de Loisted

Dinosaurien har blivit en vänskapssymbol på skolan. De sjunger om att hålla handen och om att dela ett äpple i stället för att äta det själv. Det är viktiga nybörjaruppdrag i samhällsbygge.

På avdelningen Drömmen visar barnen upp en omvänd Hela havet stormar, där det gäller att inte slå ut varandra utan tvärtom samsas i ringar på golvet när musiken slås av. Låtarna är grekiska och alla dansar runt och skuttar in i ringarna. För varje gång tas en ring bort.

– Nu gäller det att samarbeta, skrattar Gunilla Aronzon.

Förskolorna har träffat varandra via Skype. Det har varit lite tekniskt krångel såklart, men i stort sett fungerat bra. På ett av mötena tog Grekland upp demokrati och diktatur som tema.

– Viktigt, men hur plockar vi ner det till barnens nivå? säger Gunilla Aronzon.

Det gick fint, via teater och en av de viktigaste skrifterna vi har, FN:s barnkonvention. I korridoren sitter teckningar med tankar. ”Det känns som om solen har gått i moln för alltid”, står det på en bild av en arg diktator som säger: ”Jag bestämmer allt.” På en annan teckning med vingliga muntra figurer står det: ”De är glada för det är demokrati.” Det är så här barnen ska börja, leka, rita, sjunga och trumma sig in i det som FN har skrivit om oss alla. En bulgarisk saga om en rödbeta som vägrar att dras upp blev en film om samarbete. Barnen skrattar åt sig själva i soffan, stolta över resultatet.

Gunilla Aronzon berättar att det var när personal från Malmö besökte förskolan i Grekland som det bestämdes att förskolorna skulle arbeta kring värdeord med musik som ingång. Det blev ”Vänskap, samarbete och lika värde”.

Genom ett dataprogram de använde i Bulgarien kunde barnen rita på samma teckning och bygga upp sagor. De svenska barnen såg något rymdaktigt i en grekisk teckning och utvecklade ett alientema. De visar en film om en utomjording som deppar ensam på jorden sedan rymdskeppet gått sönder. Den ledsna besökaren får snart hjälp av ett jordbarn, rymdskeppet – en kartong – lagas, de två leker en stund, sedan vinkar de farväl och utomjordingen reser hem.

Under försommaren ska projektet mynna ut i en gemensam sång med verser från de olika länderna, med ett ”hej” på tre språk och en musikvideo.

Även om musiken är ett gemensamt språk är det talade språket viktigt. I november 2017 kom tre förskollärare från Bulgarien och en från Grekland på besök. Viss språkförbistring uppstod.

– Bulgarernas engelska var svag, berättar Anders Johansson. Chefen kunde inte ett ord. Pedagogerna hade svårt att prata. Och när vi kom dit ner var systemet slutet och linjärt. Läraren är ledaren och leder barnen. Det var svårt först att prata öppet, bryta igenom ramen och få igenom förändringar.

Musikstund på förskolan Brandvakten i Hyllie.
Foto: André de Loisted

Deltagarna lyckades ändå dra i gång med normkritik, och analyserade traditionella barnsånger. Vid tiden för nästa möte, i Bulgarien i mars 2018, hade alla börjat jobba, skickat brev, mejlat och utbytt vänskapsband, ”planterat träd”. Och inte minst: barnen hade sett varandra via Skype.

De olika länderna har velat visa varandra sina olika kulturer, från den grekiska filosofin och Akropolis i Aten till Små grodorna i Malmö. Nu i påskas, när Sverige var värdland, klädde barnen ut sig, rullade ägg målade i ländernas färger och dansade över Skype. Bulgarien och Grekland blev intresserade av påskkärringar – men då kom förstås funderingarna också.

– Ja, varför är vi påskkärringar? Vi sökte kunskap och fick djupare förståelse, säger Gunilla Aronzon.

Svenska Pippi Långstrump kopplades till afrikansk dans, som lärdes ut i samarbete med föräldrar och visades på film hos de andra länderna. Sprickan i den filosofiska stenen ledde vidare. Gradvis började projektet blomstra, skolorna blev mer och mer självgående. Bulgarien har bidragit med digitala redskap.

– Det är de innovativa med, ofta i samarbeten med högskolor och olika IKT-center, säger Anders Johansson.

Grekland hade redan musiken med sig, men med en självgående sammanhållning och drivet teamwork i grupperna.

– De har en väldigt god dialog med barnen, inte alls militant. Vi blev oerhört imponerade över hur de grekiska barnen hjälper varandra, säger Gunilla Aronzon.

Under en kafferast berättar Sofia och Polina från Bulgarien genom Vesela Ruseva, som tolkar. Hon är inkopplad i Vibrations of Music och är till vardags event- och programchef i Plovdiv, en stad som är europeisk kulturhuvudstad 2019. Sofia och Polina talar lågt och försiktigt, blygt nästan, som om de höll på med något förbjudet, men det är precis tvärtom. Stoltheten finns under ytan. Det visar sig att förskolan i Sofia, med 200 barn och grupper om 30 barn med en lärare i varje, har fått ny kunskap och framför allt självförtroende.

– Projektet har ändrat vårt tänkande från huvudet och nedåt. Det var en njutning att arbeta med de andra skolorna. Vi har fått chansen att begripa hur musik är nyckeln till att involvera barnen i aktiviteter och förändring. Projektet har också förändrat vår kunskap om identitet vad gäller män och kvinnor och könsroller i samhället, säger Sofia, med kaffekopp och skånsk bulla i nypan.

Genom projektet börjar processerna vändas. Nu lyssnar de bulgariska lärarna mer på vad barnen vill göra och deras önskningar blir ledande i stället. Genom barnen kan också föräldrarna förändras, de gillar det nya och börjar ge sitt stöd. Projektet är så unikt att budskapet sprids till andra förskolor i Bulgarien och även i Turkiet. Varje gång lärarna träffar kollegor berättar de om projektet. De har talat med tidningar, tv-program har gjort inslag.

– Det är något av det viktigaste, att sprida budskapet, dess medel, metoder och mål. Du kan läsa, tänka och förändra dig själv, säger Sofia Yankulova.

Normkritisk Pippi. Musikprojektet inkluderar hemmen: uppgiftslådor tas med hem till familjerna.
Foto: André de Loisted

Här i det trygga fikarummet får vi nästan gåshud av den lågmälda men stolta berättelsen om att förändring är möjlig och att den pågår.

– Att projektet kan ge avtryck på det sättet är fantastiskt, säger en rörd Anders Johansson, innan det är dags att fortsätta avslutningen.

– Även våra medarbetare här har blivit mer reflekterande, säger Gunilla Aronzon. Vi har jobbat med saker på djupet.

När barnen springer ut efter lunch besöker vi Brandvakten i Hyllie, en förskola för barn med behov av särskilt stöd och många funktionsvariationer som även den deltagit i musikprojektet, på sitt eget vis. Varje vecka är det musikföreställning med sånger, trummor och dans. Barnen samlas i en ring, sångerna klingar ut, rytmerna fyller den stillsamma miljön.

– Vi jobbar mycket med sinnen och sinnesupplevelser här. Små, små signaler från barnen, ett leende, ett ögonkast eller en rörelse, visar oss hur mycket det här betyder för dem, säger barnskötaren Amelie Lykkegaard och berättar att barnen ibland får ligga nära trummorna och känna vibrationerna direkt i kroppen.

Skolan är laddad med hjälpmedel, avslappningsrum med vattensäng, en mörkt rum med lysdioder, en slinga med en självgående Akkavagn förbi ljudeffekter och instrument. Rum med mjuka material, lugn, trygghet och närhet via smarta uppfinningar. Vi skulle behöva det allihop.

Även om Vibrations of Music avslutas i september tar processerna inte slut.

– Nu har skolorna fått stöd och en struktur kring hur man kan tänka och arbeta. Nu ska aktiviteten ta nya vägar, medan man analyserar, reflekterar, tänker nytt och rullar vidare, säger Maria Rundquist Visser.

Idéerna sprids, i Europa och här hemma. Andra förskolor kan starta egna projekt, fortsätta framåt. Bra vibrationer!

Vibrations of Music

Projektet drogs i gång hösten 2016 av Anders Johansson och Maria Rundquist Visser på Malmö stad, som skrev ihop en EU-ansökan tillsammans med förskolan Lillstjärnan. Idén hade fötts under ett tidigare Malmöprojekt, Musiken stärker, som stöttades av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Här utvecklades idéer om hur musik kan vara ett medel för inkludering och alla barns rätt till stöd.

Anders Johansson ville driva idén vidare tillsammans med utländska förskolor. Ansökningsperioden var svårnavigerad som det kan vara med EU-projekt. Det gäller att följa protokollet, ha is i magen och behålla entusiasmen för sina goda idéer.

– Att starta ett stort projekt kan vara nervöst. Det är lätt att man inte vågar eller tappar fokus, säger Anders. Formuläret till ansökan på engelska var på 86 sidor – bara det är ett motstånd. Man måste vara trygg med formuleringarna. Det var mycket jobb.

En sammanfattning på engelska lades ut som ett lockrop på E-Twinning, plattformen för skolpersonal i och utanför Europa. Vilka ville vara med? Malmö fick närmare 20 svar.

– Östeuropa högg direkt, berättar Anders. Rumänien, Bulgarien, även Turkiet. De är nyfikna och vill komma ut. Vi ville också få något tillbaka, så vi valde förskolor som ville arbeta med musik.

EU-kravet var minst tre deltagare, med Malmö stad och Lillstjärnan som projektägare. EU-medel går till förskolorna i form av material för att klara av projektet, IKT (Informations- och kommunikationsteknik) och digi­tala verktyg. Pengarna skulle också betala resor mellan länderna. Ansökan sändes in i mars 2017. Pengarna kom, 40 procent vid starten, resten vid avslut. Vibrations of Music kunde starta i september 2017.

Fråga

Om du får önska dig vad du vill inför det nya förskoleåret 2020 – vad väljer du då?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin